Är det där fortfarande kanon?!

Jag är inte den som förnekar att en s.k. reboot (när man ”startar om” en serietidning, TV-serie, filmserie, bokserie, etc.) har många fördelar. Det gör det lättare för nytillkomna läsare/tittare att förstå vad som händer, det minskar risken för kontinuitetsfel, och det ger nördarna underlag för diskussioner om huruvida det var bättre före rebooten eller efter. Och har man tur händer det då och då att fiktionens förklaring till rebooten är intressant och underhållande (till exempel DC Comics gamla Crisis on Infinite Earths eller den nya Star Trek-filmen), även om det ibland helt enkelt inte förklaras alls (till exempel de nya James Bond-filmerna, som nog gjorde många gamla fans något förvirrade).

Men det finns ändå något visst med fiktion som hållit på riktigt riktigt länge utan någon reboot. Visst, det är ofta något förvirrande och ännu oftare bara av intresse för de riktigt inbitna nördarna. Det är dock speciellt en sak jag finner riktigt underhållande; det faktum att allt, bra som dåligt, fortfarande är en del av kanon. Och har man riktig tur så refereras det fortfarande också till i senare delar av historien.

Låt oss börja med ett klassiskt exempel: Marvel-universumet. Till skillnad från DCs universum så har Marvel aldrig haft någon officiell, allomfattande reboot. Det närmsta de kommit är en sorts ”glidande” tidslinje som används för att se till att gamla karaktärer fortfarande kan sägas vara någorlunda unga och vitala. Till exempel så handlade Iron Mans bakgrund ursprungligen om att hans alter ego Tony Stark testade vapen i Vietnamkriget när han blev tillfångatagen av fienden och senare lyckades fly genom att bygga sin fantastiska rustning. Men allteftersom åren gick ändrades historien så att den i stället utspelade sig under Gulfkriget, och ännu senare kriget i Afghanistan i stället, eftersom folk som var unga under Vietnamkriget nu började vara något mindre unga, och Tony fortfarande framställdes som en ung och vital playboy. Liknande inträffade med till exempel superspionen Nick Fury, som först var en veteran från andra världskriget, sedan från Koreakriget och sedan Vietnam. Det verkar som Marvel helt enkelt gjort dessa förändringar ”i smyg” och hoppats att ingen skulle märka det. Hur som helst innebär det ändå att många av de riktigt knäppa saker som hände i Marvel-universumet under 60-talet (för att inte tala om 90-talet) fortfarande har hänt, även om de specifika datumen har flyttats fram något. Mitt favoritexempel är när Fantastic Four träffade på utomjordingarna skrulls, som har förmågan att byta skepnad, för första gången. Efter en klurig kamp lyckas Fantastic Four överlista de tre skrull-agenterna och sedan… Ja, läs själva:

Marvel skulle lätt ha kunnat låta historien om skrull-kossorna sluta där, men flera år senare dyker de faktiskt upp igen på sätt och vis, då det visar sig att kossorna senare slaktades, och folk som åt köttet fick skrull-förmågor, vilket ledde till mer trubbel för Fantastic Four. Naturligtvis leder denna sortens icke-rebootade universum ofta till en himla massa retcons när olika författare tar över samma serie och ofta bestämmer sig att retconna bort allt som den tidigare författaren skrivit (X-Men har ofta haft detta problem). Men på det stora hela leder det till att Marvels universum aldrig kan bli alltför allvarsamt eller pretentiöst när det innehåller skrull-kossor, Howard the Duck och oräkneliga Spider-Man-skurkar med udda förmågor och ännu uddare kläder. Och det är ju trotts allt det som superhjälteserier handlar om innerst inne.

Andra liknande exempel på fiktion med mycket märkligt bagage inkluderar till exempel Doctor Who som ju har hela tio olika versioner av huvudpersonen vars alla äventyr fortfarande är en del av kanon (även om de ofta försöker att undvika att nämna det). Eftersom Doctor Who innefattar en hel del tidsresor blir det då och då ännu mer förvirrande, men det är ändå kul att se att hans ärkefiender Daleks i princip fortfarande ser ut som de såg ut på 60-talet.

Och sedan har vi Star Trek. Innan rebooten i den senaste filmen var den ursprungliga TV-serien från 60-talet, alla långfilmerna (ja, Star Trek V: The Final Frontier också) och de senare TV-serierna alla delar av samma universum. Det förekommer en hel del tidsresor även här, så det har funnits många möjligheter att i till exempel Star Trek: The Next Generation göra referenser till många av de underligheter som Kapten Kirk och hans mannar höll på med i originalserien. Till och med den för det mesta relativt allvarsamma TV-serien Deep Space Nine har då och då tagit en djupdykning i ”den gamla goda tiden”, speciellt i avsnittet Trials and Tribble-ations där Deep Space Nine-besättningen måste resa tillbaka i tiden till det gamla originalserie-avsnittet The Trouble with Tribbles och interagera med den tidens Star Trek-folk i den tidens uniformer. Vad jag speciellt gillar är att James T. Kirk, denna halvbra skådespelade, mansgrisiga, självgoda och ofta en smula rundmagade kille i en tajt åtsittande gul tröja, i princip är en legendarisk hjälte i Star Trek-universumet, oavsett hur många år som har gått sedan originalserien ansågs som genuint cool helt utan ironi.

Så ja, ska man försöka hålla sig gravalvarlig och relevant för nutiden så är det nog på sin plats med en och annan reboot då och då. Men de flesta nördmedier funkar enligt mig ändå bäst när de inte tar sig själva på så stort allvar och utan att skämmas kan säga att alla de där rent ut sagt löjliga sakerna som hände för en himla massa år sedan fortfarande är i kanon.

Publicerat av Fredde 

Du gillar kanske också...

3 svar

  1. Jönsson skriver:

    I trials and tribble-ations vill Sisko fråga Kirk om han verkligen slogs mot en Gorn. Det gillade jag. Om du frågar DC just nu verkar det förresten som att allt (ALLT) fortfarande är kanon. Motsatsen till de tjugo åren efter Crisis on infinite Earths alltså.

  2. Fredde skriver:

    Då är det bara att hoppas att de som jobbar på Batman tar sitt ansvar och ger oss en serie där Batman Jones, The Eraser och Bat-Mite går samman för att slåss mot en regnbågs-färgad Batman.

  1. december 26, 2015

    […] är i livet och fortfarande är i princip samma karaktär som hon var från början. Ja, i Marvels universum verkar tiden röra sig lite långsammare än i verkligheten, så att Peter, som var tonåring på 60-talet, nuförtiden på sin höjd är i sena […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *