Före WoW: The Lost Vikings

Efter att ha släppt RPM Racing 1991 ägnade Blizzard, fortfarande under namnet Silicon & Synapse, större delen av 1992 åt att göra portningar av spel som andra företag gjort. Så låg de exempelvis bakom Commodore 64- och Windows-versionen av Battle Chess, Amiga-versionen av J.R.R. Tolkien’s The Lord of the Rings, Vol. I och Macintosh-versionen av Dvorak on Typing, bara för att nämna några. Men under 1992 dök också The Lost Vikings upp, ursprungligen till SNES, senare till diverse andra samtida spelplattformar.

The Lost Vikings kan sägas vara Silicon & Synapses första helt egenhändigt påhittade spel. RPM Racing var ju en uppdatering av ett äldre spel, och på det följde som sagt diverse portningar av andra spel, men The Lost Vikings var en helt unik skapelse, och kanske det första tecknet på att det blivande Blizzard kunde göra annat än att imitera föregångare.

Spelet handlar om tre muntra vikingar vid namn Erik the Swift, Baelog the Fierce och Olaf the Stout. En dag blir de kidnappade från sitt snöiga hemland av en ondskefull utomjording vid namn Tomator, och spelet handlar om hur vikingarna måste ta sig tillbaka till jorden, men inte utan att besöka diverse konstiga världar på vägen.

På det stora hela rör det sig om ett typiskt plattformsspel, dock med en väldigt viktig variation; var och en av de tre vikingarna har unika förmågor som bara de kan använda. Erik kan springa snabbt, slå sönder väggar om han rammar in i dem, och är den ende av de tre som kan hoppa, Baelog är utrustad med ett svärd att klå upp fiender med och en pilbåge som han kan skjuta med mot avlägsna mål, och Olaf har en stor sköld som han kan använda för att skydda sig (och de andra två) från de flesta attacker, och han kan även använda skölden som en sorts fallskärm för att glida långsamt neråt i stället för att falla handlöst. Ingen av vikingarna kan ta sig igenom nivåerna själv, man måste hela tiden byta mellan dem och använda deras olika förmågor för att komma vidare. Ibland måste Erik hoppa upp på en plattform och trycka på en knapp för att de andra ska kunna passera en dörr, ibland måste Baelog skjuta en pil mot en avlägsen knapp, och ibland måste Olaf glida långsamt ner genom ett djupt hål för att komma åt en knapp. Och ibland kan Erik inte hoppa tillräckligt högt om han inte står ovanpå Olafs sköld, och ibland måste Baelog skydda sig bakom Olaf och skjuta en fiende med pilbågen utan att själv bli träffad, och så vidare.

Det handlar alltså allt som oftast inte om frenetisk action, snarare om att tänka efter och klura ut hur man ska använda de tre vikingarna för att ta sig framåt. Ska man sätta en genre på The Lost Vikings kan man väl kalla det ett pusselplattformsspel, och inom den genren är det fortfarande i denna dag ett av de bästa exemplen. Nivåerna blir svårare och svårare, men det finns alltid en lösning om man bara lyckas hålla alla tre vikingarna vid liv (fast dumt nog kan man ibland ta sig till slutet av nivån efter att en eller två av vikingarna har dött, men måste då börja om från början då alla tre måste vara i livet).

The Lost Vikings är också det första Blizzard-spelet som kan sägas ha personlighet. Till skillnad från det rätt så färglösa och tråkiga RPM Racing finns här gott om färger, rolig och detaljfylld grafik och till och med ganska hyfsad musik på sina ställen. Som handlingen antyder är detta inte på något vis ett allvarligt spel, det finns gott om humor här och var, speciellt hos de tre huvudpersonerna. Varje nivå inleds med att de tre samtalar med varandra, ofta utbyter de förolämpningar eller allmänt roliga kommentarer om sina omgivningar. Man kan spela om en nivå oändligt många gånger, men om man misslyckas för mycket börjar vikingarna klaga på att hela tiden bli tvungna att gå igenom samma nivå.

Tyvärr är genren som The Lost Vikings tillhör, pusselplattformspelet, inte speciellt stor. De flesta plattformsspel verkar föredra action framför tänkande, men även om den är liten så har den inte dött ut helt. Man kanske till och med kan säga att storsäljaren Portal är en sorts arvtagare till The Lost Vikings i den mån att det tog en traditionellt actionbaserad genre och lade fokus på pussel i stället. Till skillnad från RPM Racing så är alltså The Lost Vikings ett spel som är väl värt att spela ännu i dag, då få har lyckats förbättra dess koncept.

Publicerat av Fredde 

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Andreas skriver:

    Jag älskar det här spelet. Kommer fortfarande ihåg lösenord till vissa banor.

  1. juni 19, 2011

    […] om man inte är någon totalkompletist. Det är en sann SNES-klassiker och visade definitivt att Lost Vikings inte bara var ett tursamt undantag. Blizzard kan uppenbarligen göra bra spel om de bara lägger […]

  2. december 6, 2011

    […] om man inte är någon totalkompletist. Det är en sann SNES-klassiker och visade definitivt att Lost Vikings inte bara var ett tursamt undantag. Blizzard kan uppenbarligen göra bra spel om de bara lägger […]

  3. september 28, 2013

    […] Eden beskrivs brukar det ofta jämföras med ett äldre spel, nämligen den gamla klassikern The Lost Vikings. Jag tror dock inte att denna jämförelse stämmer helt och hållet, för på många sätt tar […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *