Detta ämne innehåller 61 svar, har 3 deltagare, och uppdaterades senast av 
- Inlägg
Det är ganska fånigt att På Spåret pratar om att ”nu kan du därhemma tävla i På Spåret också, med vår app!” För det är ju helt omöjligt att tävla hemma i På Spåret medans man tittar utan en app, det har ingen någonsin gjort, eller hur?
Igår efter På Spåret visade SVT en inspelning utav Grotesco – En näradödenrevy. Jag rekommenderar den varmt. Jag har nog aldrig skrattat så mycket år en inspelad teaterföreställning. Det var inte bara den sköna ”Python-eska” upprepningen utav klassiska sketcher, eller de fantastiska sångerna i nya tappningar. Det var även de klockrena parodierna på svensk teater och svensk revytradition. Som någon som arbetar med båda två var det roligt men samtidigt lite smärtsamt. Lägg till lite svidande skarp samhällskritik och du får världens sista riktiga revy.
Jag har tyvärr aldrig satt mig in i Grotesco riktigt. Inte för att jag inte tror att det skulle vara kul, utan mest för att jag nog missade att se dem under deras ”storhetstid”(?). Får väl ta och leta upp några DVD-skivor eller dylikt någon dag.
Jag tror inte att man behöver ha koll på TV-serien för att uppskatta revyn. Den kan vara en bra startpunkt.
Gillar man Archie… bör man nog kanske inte se det här.
Netflix har precis börjat sända sin extremt hype:ade och efterlängtade version utav A Series of Unfortunate Events baserad på böckerna av signaturen Lemony Snicket.
Det gjordes en filmversion med Jim Carrey i huvudrollen för några år sedan. Den var inte så bra. Så jag läste boken den är baserad på. Den var väldigt olik filmen. Men den var också på sitt eget sätt inte heller så bra. Men något med själva konceptet var dock svårt att släppa. Något var väldigt intressant. Serien verkade mycket lovande.
Serien är precis som filmen. Fast inte rolig.
Det är märkligt. Huvudrollerna spelas av Neil Patrick Harris och Patrick Warburton (vi pratar inte om barnen, de är tradiga som bara barn kan vara), som brukar vara väldigt bra. Och serien produceras av Barry Sonnenfeld, som också brukar vara väldigt bra. Men serien försöker och försöker och försöker att vara rolig, men den är mest pinsam.
En annan sak jag stör mig på med Rapport: De verkar nu för tiden ofta ägna ett inslag åt något helt annat SVT-program. Det kan ju vara okej när de pratar om något nyhets-associerat såsom Uppdrag Granskning, men idag hade de ett inslag som bara handlade om att ”ikväll har Planet Earth premiär här på SVT”, och så några bilder från det programmet. En trailer mitt i nyhetsprogrammet, med andra ord.
Nu har Bill O’Reilly fått kicken. Vem skall nu berätta för oss hur det egentligen ligger till?
Jag var rätt ointresserad utav den nya Ducktales när jag först såg hur den såg ut. Animationen och designen på figurerna tilltalade mig inte alls. Fram till att jag lockades att se vilka som faktiskt medverkade i serien. Joakim von Ankas röst kunde rimligen inte längre göras utav veteranen Alan Young (eftersom han är död) men jag tror att hans ersättare kommer att göra ett alldeles utmärkt jobb.
Och lyssna på hur mycket de gillar originaltemat.
Men jag tror ändå att det kan bli en succé. Det verkar som att de uppdaterat karaktärerna en smula och bland annat gjort Webby (Anki på svenska) till en betydligt mer intressant figur i den här versionen. Och hennes röst görs nu utav den fantastiska sångerskan och komikern Kate Micucci.
Det finns mycket jag tycker är intressant med den nya DuckTales. Det verkar som att Kalle kommer ha en mer framträdande roll, till exempel. Och skaparna verkar ha ett uppenbart intresse för Carl Barks, vilket exempel kan ses på att programmets titelsekvens gör referenser till några av Barks gamla Ank-målningar:
En lustig sak är att programmet tydligen ska utspela sig i nutid (en av de nya skurkarna är en duva som är IT-miljonär och åker runt på en segway), men det verkar som att Joakim fortfarande framställs som att ha blivit rik på guldruschen på 1800-talet. Så det kanske kommer göras skämt om hur jäkla gammal han måste vara vid det här laget.
Det har släppts några små skojiga kortfilmer om de olika karaktärerna. Den roligaste är nog den med Sigge:
Nu har jag sett pilotavsnittet utav Disneys nya Ducktales. Humorn var lite mer modern och skruvad än vad jag kanske hade hoppats, men jag gillade animationen och jag gillade skådespeleriet. Och naturligtvis var avsnitt ett fullsmockat med nördiga referenser till Barks och Rosa och till Disneys gamla TV-serier. Jag hoppas på en crossover med Darkwing Duck!
Jag har hört det ryktas att någonting med Darkwing Duck finns planerat. Undrar om man kan hoppas på en helt ny TV-serie?
San Canard (Darkwings hemstad) nämndes faktiskt vid namn (tillsammans med Spoonerville och Cape Suzette) i första avsnittet.
Skaparna till Darkwing Duck har dock sagt att Darkwing Duck utspelar sig i en annan verklighet än Ducktales. Men det verkar bara ha gällt för de två originalserierna och inte för rebooten. Det skall bli spännande att se vad som händer.Vad som dock stör mig är att Magica de Hex verkar vara helt frånvarande från nya Ducktales. Det tycker jag är väldigt synd. Hon var min favoritskurk. Speciellt som hennes svenska röst gjordes av Siw Malmkvist.
Efter att hört Jönsson omnämna det i Halloweencasten bestämde jag mig för att leta upp sketchen (egentligen en scen ur en sitcom) där Arnold Schwarzenegger spelar italienare. Den är inte jätteskojig.
Lustigt nog verkar det uppstå ett gräl i YouTube-kommentarerna om huruvida Arnold har snygga benmuskler eller inte.
Det kan vara för att Arnold lägger mycket tid på att snacka om sina benmuskler i sin självbiografi.
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
