Hem Forum Film & TV Film du sett

Detta ämne innehåller 285 svar, har 3 deltagare, och uppdaterades senast av  Jönsson 3 veckor sedan.

Visar 15 inlägg - 271 till 285 (av 286 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #22382

    Fredde
    Forumledare

    Men In Black: International är en ganska genomsnittlig action-humor-scifirulle, ingen direkt höjdare, men kul på sina ställen. Det stora problemet med filmen är att den i stort sett inte verkar handla om immigration på samma sätt som den första Men In Black, utan mest om tuffa agenter som slåss mot utomjordingar. Med tanke på att immigrationsfrågan är lika aktuell som alltid tycker jag det var en missad möjlighet.

    Sedan måste jag också nämna att när jag gick och såg filmen på bio delades det ut solglasögon innan föreställningen. Inte 3D-glasögon, utan riktiga solglasögon! Så nu har jag ett skydd mot eventuella neuralizers.

    #22464

    Fredde
    Forumledare

    Star Wars: The Clone Wars har uppenbarligen inte samma animationsbudget som låt oss säga en Pixar-film, men den använder en hel del snygg cinematografi för att kompensera för det. Det finns en hel del vackra bildkompositioner, och mycket användande av ljus och mörker som ser snyggt ut trots de något enkla och ibland ryckiga animationerna, och de odetaljerade modellerna. Handlingen är begriplig trots diverse konspiratoriska vändningar, och jag tyckte till och med att interaktionen mellan Anakin och Ahsoka till och från var ganska charmig, på ett ”buddy cop”-sätt. Vissa av deras repliker var fåniga, men många var fyndiga och roliga. Det är dock möjligt att jag helt enkelt hade ganska låga förväntningar på filmen utifrån vad jag hört om den, och att jag därför tyckte om den då den ändå visade sig vara hyfsat kompetent.

    Musiken är en ganska märklig blandning av stilar, inklusive orkester och en och annan elgitarr, som fungerar ibland, och ibland inte (även om jag faktiskt gillade den aningen mer militaristiska versionen av Star Wars-temat). En sak som störde mig var också stridsdroiderna. Jag är förvisso positiv till att framställa droider med personligheter och mänskliga egenskaper, eftersom det ger klonkrigen en nödvändig moralisk komplikation, men i det här fallet var det lite väl mycket pajasfasoner från dem, de framstår definitivt inte som lika proffsiga eller stridsdugliga som klonsoldaterna.

    #22469

    Jönsson
    Forumledare

    Du lyckas säga mycket mer vänligt om Clone Wars än jag. Jag kom att gilla serien efter ett tag men filmen är fortfarande helt anskrämligt dålig för mig. Ashoka Tano är helt värdelöst skriven (hon vägrar att lyssna på Anakin när de gömmer sig, ställer sig upp, sumpar överraskningsmomentet, klantar till attacken och det presenteras ändå som att hon gör rätt och Anakin fel), animationen är skräp, designerna är vrålfula, storyn är pinsam – till och med med Star Wars-mått mätt och skämten är ännu värre.

    Jag gillar inte The Clone Wars.

    #22470

    Fredde
    Forumledare

    Så om jag tyckte att filmen var hyfsad och du säger att serien blir bättre så har jag uppenbarligen saker att se fram emot!

    #22489

    Fredde
    Forumledare

    Det var ett tag sedan jag så The Force Awakens senast, men jag tror faktiskt att jag tyckte mer om den denna gång. Vissa delar av den övergripande handlingen hänger inte riktigt ihop (hur sjutton fungerar Starkiller Base egentligen?), men så gott som alla enskilda scener är välgjorda, och det är lätt att tycka om karaktärerna, nya som gamla.

    #22642

    Jönsson
    Forumledare

    Spider-man: Far from Home är en rimlig uppföljare till Spider-man: Homecoming. Den är rolig och charmig och placerar sig själv mitt i Marvels MCU genom referenser och överlappande skådespelare.
    Marvels filmuniversum har nu gått och blivit lika intrikat som deras serietidningsuniversum och jag tycker mycket om det. Det är riktigt roligt att följa varje film och känna sig engagerad inte bara i filmens story utan den övergripande storyn för hela filmserien. Men det är också nu som Marvel har släppt alla illusioner om att någon skulle försöka ge sig an deras filmer utan att först ha sett åtminstone ett gäng av de andra. Det är lite kaxigt men å andra sidan så har jag sett allihop och uppskattar enormt när de gör riktigt nördiga referenser till sina egna föregångare. Det var det jag gillade mest med att läsa DC när jag gjorde det som mest (det och de välskrivna historierna – synd att DC beslutat att lägga av med det senare) och det är definitivt en av anledningarna till att jag fortsätter att titta på filmerna i MCU.
    Med det sagt hoppas jag att de inte börjar förlita sig allt för mycket på referenser. Jag gillar dem men jag är också en idiot som inte vet vad som är bra för mig. Jag vill få dem i lagom doser, väl fördelade i bra filmer.

    null

    För Far from home är en bra film. Inte en fantastisk film men inte heller en dålig film. Filmens egentligen största miss i mitt tycke skurken. Inte för att han är dåligt spelad eller för att han ser kass ut eller ens för att han nödvändigtvis är så dåligt skriven utan för hur han presenteras. I samtliga trailrar och PR utmålas karaktären Mysterio som en ny hjälte som Peter Parker börjar samarbeta med och som Peter sakteligen börjar se upp till.
    Mysterio.
    Som i skurken Mysterio.
    Skurken Mysterio vars hela grej är att han är en lurendrejare och illusionist.
    Det hade inte varit något problem egentligen om det var lite snyggare utfört. Bara för att vi som tittare vet att han är en lurendrejare så betyder inte det att karaktärerna i filmen nödvändigtvis måste veta det. Men filmen presenterar honom som en hjälte – spelar honom som en hjälte och sedan när det efter en halvtimme avslöjas att han inte är en hjälte presenteras det som värsta twisten. För mig kändes det mer frustrerande än intressant.
    Visst, alla har inte vrålkoll på serietidningarna men nu efter så många filmer i serien måste de väl ändå förstå att deras primära publik är väldigt påläst? Det hade kunnat göras så mycket snyggare om man bara presenterat det lite annorlunda.
    Men det är ett litet problem i det stora hela. Märkligt nog var jag dock betydligt mer intresserad utav Peters relationer än av filmens skurk och actionsekvenserna som medföljde. Kanske för att de följde Disney/Marvels väldigt beprövade tropes.
    Tom Holland spelar en roligt nördig Peter Parker som är lätt att tycka om och heja på. Det får mig att önska att de kunde göra en Spider-man film med honom som inte så tydligt var en del utav MCU. Referenserna kunde få vara där men storyn kunde få vara hans egen – utan hjälp från Iron Man eller Nick Fury.

    #22643

    Fredde
    Forumledare

    Verkligen intressant att Marvel-filmerna blir mer och mer beroende av att man sett de tidigare, eftersom så många andra Hollywood-filmserier nuförtiden försöker göra varje film så fristående som möjligt. När såg vi exempelvis senast en film med en numrering i titeln (förutom Star Wars)?

    Att Parkers relationer är mer intressant än actionsekvenserna låter också troget de ursprungliga serierna.

    #22672

    Fredde
    Forumledare

    Jag tror att Rogue One fortfarande är min favorit bland Disneys Star Wars-filmer hittills. Jag älskar hur oerhört vemodig den är, samtidigt som det i grunden ändå finns ett hopp om att alla hemska uppoffringar ändå kommer att leda till något gott i slutändan. Jag älskar karaktärerna. Jag älskar alla nördiga referenser, speciellt de rent visuella försöken att efterapa A New Hope. Jag älskar specialeffekterna (inklusive Peter Cushings Elektriska Spöke, som jag tyckte såg något mer trovärdigt ut när jag såg filmen på en TV-skärm istället för en bioduk). I filmens början syns vissa spår av dess struliga produktion, men mot slutet tyckte jag allting hängde ihop.

    Det verkar dock som att mitt minne fallerar mig vid ett tillfälle. Jag kunde ha svurit på att det fanns en scen i filmen där någon av rebellerna föreslår att de ska gå till Senaten med ryktena om Dödsstjärnan, men någon sådan replik hörde jag inte denna gång. Missade jag det för att jag inte var tillräckligt uppmärksam? Minns jag fel? Blandar jag ihop det med någon annan Star Wars-media om Dödsstjärnan?

    #22777

    Jönsson
    Forumledare

    Igår såg jag två filmer tillsammans med mitt nördcrew uppe i Vimmerby. Samma gäng som kollat utvalda avsnitt av Star Trek (vi har nu nått DS9), serien V, filmen Krull och så mycket mycket mer som ingen annan vill titta på.

    Först såg vi Batman vs Teenage Mutant Ninja Turtles. En fantastiskt tramsig och roligt utförd actionkomedi som vet precis hur nördiga dess fans är. Om jag skulle hitta något specifikt problem med filmen, förutom att långt från alla vitsar landade (men så är fallet för alla komedier och så skall det vara – humor är subjektiv trots allt) så var det att den var lite tondöv. Filmen kändes i stort riktad mot en yngre publik (märkligt, jag vet) men den innehöll förvånansvärt mycket blod och ond bråd död. Väldigt många utav skurkarnas fotsoldater (ha!) fick pisk på sätt som de helt enkelt inte kunde överlevt. Allt från motorcyklar i ansiktet till orimligt höga fall. Kanske turtlarna inte har något emot att använda dödligt våld (även om Raph och Leo var noga med att bara använda de trubbiga delarna av sina vapen) men Batman har säkerligen det.
    null
    Turtlarna kändes uppdaterade på ett bra sätt. Designerna har gjorts om lite från serien jag växte upp med och de fyra individerna är nu distinkta även utan färgtema och röster – det tyckte jag om. De matchade även fint de fyra medlemmarna av Läderlappsfamiljen de parades ihop med. Leo med Batman, Don med Batgirl (i sin moderna lila outfit), Raph med Damian Wayne – den nye buttre Robin och Mike med Alfred (för att det garanterat var roligast så).
    Skurkarna är förutom Batmans vanliga rogues naturligtvis en sammanslagning utav Shredder och Ra’s al Ghul.
    Eftertexterna underhöll oss med klassiska Batman- och Turtlesomslag nytecknade för att matcha crossovern. Jag tyckte speciellt om omslaget till den första JLA/JSA-crossovern där Justice Society bytts ut mot turtlarna och omslaget med Raph och Casey Jones där Casey bytts ut mot Nightwing.
    Jag är mycket glad att jag såg den men jag behöver knappast se om den.

    Efter det såg vi Batman: Hush.
    Mer om den senare idag, för jag upptäckte precis att jag är sen till en lunch.

    • Det här svaret redigerades 1 månad, 3 veckor sedan av  Jönsson.
    #22779

    Fredde
    Forumledare

    Turtles har nog alltid balanserat på linjen mellan ”det här är för barn” och ”det här är en historia med ninjor med diverse vassa vapen som slåss mot varandra”. Olika inkarnationer har löst det på olika mer eller mindre lyckade sätt.

    #22873

    Fredde
    Forumledare

    The Last Jedi består av en del som jag tycker är okej, och en del som jag gillar väldigt starkt. Delen som för det mesta är okej är det som involverar Rose, Finn och Poe, även om den delvis fungerar bättre rent tematiskt än handlingsmässigt (jag tycker fortfarande inte att den finns någon rimlig logisk förklaring till varför Holdo inte berättar sin plan för Poe, även om det rent tematiskt är begripligt att den småegoistiske stjärnpiloten som misslyckas med sina planer inte får ta del i den erfarne amiralens plan). Men så gott som alla scener som involverar Rey, Kylo och Luke gillar jag väldigt starkt.

    Jag ser mycket fram emot att se vad Rey och Kylo kommer att göra i The Rise of Skywalker.

    #22874

    Fredde
    Forumledare

    Nu har jag äntligen sett TV-filmen 8 Days: To the Moon and Back (jag hade inte tid att göra det när den sändes på SVT). Själva ”handlingen” kommer inte med några dramatiska nyheter från de andra skildringar av Apollo 11-uppdraget som jag sett, men det är en intressant blandning av arkivmaterial och skådespelare. Det är en smula bisarrt att skådespelarnas röster är överdubbade med de riktiga astronauternas inspelade röster från uppdraget, men också fascinerande. Även om ingen ”based on a true story”-film kan vara 100% trogen verkligheten så känns den här ändå mer trovärdig än de flesta, eftersom alla repliker kommer från de riktiga astronauterna. Jag vill dock gärna tro att Neil, Buzz och Michael hade lite gladare miner än de ofta gravallvarliga ansiktena som skådespelarna har när de säger replikerna.

    #22891

    Fredde
    Forumledare

    Jag hade ganska höga förväntningar på The Dead Don’t Die, eftersom det är en zombiekomedi med massor med kul/udda skådisar, såsom Adam Driver, Bill Murray, Tilda Swinton, Steve Buscemi, Danny Glover, RZA och Iggy Pop. Men även om filmen har en intressant lågmäld ton känns den mest som en samling intressanta scener och koncept utan något övergripande tema, åtminstone inte något som vi inte sett i otaliga zombierullar innan. George Romero har liksom redan sagt det mesta som går att säga om zombies som gör saker som var viktiga för dem när de levde. Och jag tyckte att det mesta av brytandet av den fjärde väggen var ganska meningslöst.

    Med det sagt fanns det som sagt ändå delar av filmen som var hyfsat coola eller underfundigt roliga, till exempel Tilda Swinton som en knäpp skotsk begravningsentreprenör som dödar zombies med en katana, och när Adam Driver anländer till en brottsplats i en väldigt liten bil.

    #22892

    Jönsson
    Forumledare

    Jag erkänner att jag inte är något fan utav Disneys fascination för att göra om filmer i ”live action” eller åtminstone realistisk CGI. Jag uppskattar en god referens och jag gillar när gamla klassiker dammas av men där är något som känns så kreativt bankrupt med att bara göra en filmen gång till och släppa den igen. I bästa fall känns det som att filmen kan bli så bra som originalet. Visst, remakes kan absolut funka – en av mina absoluta favoritfilmer The Thing är ju en remake. Vad som dock gjorde att den funkade var att den i stort sett gjorde sin egen grej och tog inspiration snarare från boken originalfilmen var baserad på än att bara kopiera sin föregångare.
    Det skall sägas att jag har en tämligen låg tröskel för vad jag definierar som att ”göra något nytt”. Ghostbusters II har en story som är väldigt lik sin föregångare – det rör mig inte i ryggen. Visst, The Force Awakens störde mig lite i hur mycket den lånade från A New Hope men det var ändå en ny historia, så det är ok.
    Det fanns saker jag smågillade med Disneys nyversioner utav Aladdin och Lejonkungen men de var korta och få. Jag gillade Will Smiths versioner utav Andens två stora sångnummer, jag tyckte om skådespelarna som gestaltade Aladdin och Jasmine men jag tyckte verkligen inte om hur någon av dem var skrivna. I Lejonkungen gillade jag den förlängda sekvensen utav Lion Sleeps Tonight och… inget mer tror jag. Animationen var makalös – vilket slöseri!
    Både Aladdin och Lejonkungen har dock en punkt som väldigt fint illustrerar varför det inte riktigt funkar att gå in och peta i en redan etablerad story, göra små ändringar och sedan tro att det fortfarande skall funka.
    I Lejonkungen är det relativt enkelt. Sången Can you feel the love tonight sjungs på dagtid. När en börjat tänka på det går det inte att sluta.
    I Aladdin är det när Anden på allvar säger till Aladdin att han ”aldrig kallat en herre för vän förut.” Det är en fin liten scen där Aladdin visar att han ämnar befria Anden när äventyret är över och att han är en snubbe att lita på. Den skrev också endast några minuter efter;

    • Det här svaret redigerades 3 veckor sedan av  Jönsson.
    #22895

    Fredde
    Forumledare

    En teori som jag hört och är villig att hålla med om är att remakes är bäst när de görs på filmer som kanske inte var några höjdare ursprungligen, filmer där det fanns förbättringspotential. Men är filmen redan en klassiker finns det sällan någon poäng med en remake.

Visar 15 inlägg - 271 till 285 (av 286 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.