Hem Forum Film & TV Film du sett

Detta ämne innehåller 316 svar, har 3 deltagare, och uppdaterades senast av  Fredde 59 minuter sedan.

Visar 15 inlägg - 301 till 315 (av 317 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #23360

    Fredde
    Forumledare

    Solo: A Star Wars Story är full med referenser till tidigare Star Wars-media, och saknar vad jag kan se så gott som helt någon djupare politisk tematik, radikala nya idéer eller intressanta ifrågasättande av saker från de tidigare filmerna (förutom möjligtvis den något förvirrande skildrade diskussionen om droiders rättigheter). Det är två (av flera) saker som jag störde mig på i The Rise of Skywalker, men som jag inte hade några problem med i denna film. Jag vet inte riktigt varför det är så. Kanske är det för att jag har lite högre krav på de numrerade episoderna än på ”A Star Wars Story”-filmerna (men samtidigt tycker jag ju att Rogue One är en av de allra bästa Star Wars-filmerna).

    Jag noterade en liten vag ton av bögighet mellan Han och Lando i filmen. Lando kallar Han för ”baby”, en karaktär säger vid ett tillfälle åt dem att sluta flirta med varandra, och de har en replikväxling som är en referens till en romantisk replikväxling mellan Han och Leia (”I love you” ”I know” blir i deras fall ”I hate you” ”I know”). Det är inte mycket, men det skulle inte förvåna mig om det är nog för folk att skriva fanfiction. Personligen föredrar jag det framför implikationerna av att Han och Chewbacca duschar tillsammans.

    #23361

    Fredde
    Forumledare

    The Rocketeer än en så gott som perfekt adaption av serien med samma namn, både eftersom den får med så gott som alla karaktärer och händelser från serien (om än med små, fullt begripliga förändringar här och där) och eftersom den har samma övergripande ton: En kärleksfull, helt och hållet genuin hyllning till pulp-hjältar, gamla äventyrsfilmer, flygaräss och Hollywoods magiska värld, med noll procent ironi eller ifrågasättande av nostalgin. Jag föredrar förvisso när moderna filmer som utspelar sig i mellankrigstiden har åtminstone en aning social medvetenhet eller erkännande om att allting inte var guld och gröna skogar (det förekommer exempelvis inte en enda svart person i filmen vad jag kunde se), men det är ändå lätt att charmas av filmens entusiasm och uppriktighet. Det är inte förvånande att regissören Joe Johnston senare också skulle regissera Captain America: The First Avenger, en film med så gott som samma ton.

    Det finns två stora skillnader som jag noterade mellan filmen och serien. Det ena är filmens slut, där hjälten slåss mot en massa nazister och konfronterar huvudskurken ombord på en zeppelinare (varken skurken eller zeppelinaren förekommer i serien). Det andra är hjältens flickvän, som i serien var något av en ”femme fatale” och hade en en ganska komplicerad relation med hjälten, med många gräl och missförstånd. I filmen är hon betydligt snällare, och det förekommer bara lite gräl som ganska snabbt reds ut. Ingen av dessa två saker gör filmen sämre på något sätt, faktum är att jag gillade den explosiva finalen starkt.

    #23370

    Jönsson
    Forumledare

    Så, jag gick och såg Sonic the Hedgehog ändå och jag kan gladeligen meddela att som film är den ok. Absolut inte mer. Storyn som trailern antyder är i princip den man får och om du frågar mig är den nog det minst intressanta man kunde göra med karaktären.
    Sonic är på jorden och måste hitta en pryl medan han jagas utav Jim Carrey. Jag skulle kunna skriva att han jagas av Dr Robotnik men låt oss vara helt ärliga och säga att han jagas av Jim Carrey.

    null

    Storyn är helt ointressant och går att slå hål på med den minsta nål (Sonic åker exempelvis bil dit han skall för att han inte hittar – en karta hade löst problemet på två sekunder) men humorn var om inte bra så åtminstone helt ok. Jag tycker om Jim Carrey och det var väldigt tydligt att han gjorde sitt yttersta i varje scen för att få dem att bli så roliga som möjligt. Och jag garvade. Inte ofta men jag gjorde det. Likaså är de andra huvudpersonerna också rätt roliga. De levererar sina repliker på stundtals helt rätt sätt får att locka till skratt. När jag säger att filmen är ok menar jag att den är en film. Det är inte anskrämligt dåligt men det är inte heller intressant någonstans. Vid vissa tillfällen klämmer de in lite småroliga cameos och referenser och det är lite kul men tyvärr räckte det inte på långa vägar för mig men jag tror att jag får skylla mig själv som går och ser en barnfilm jag inte ens ville se från början.

    • Det här svaret redigerades 1 månad, 1 vecka sedan av  Jönsson.
    #23372

    Fredde
    Forumledare

    Ibland får jag intrycket av att vi lämnat den eran därhän då stora Hollywoodfilmer kunde vara riktiga kalkoner, de klassiska ”så dåligt att det blir bra”. Nuförtiden blir de som värst mediokra och lätta att glömma bort, men vanligtvis med hyfsat hantverk och kanske till och med en och annan bra scen eller skådespelarinsats här och där. Det kanske beror på att de stora produktionskostnaderna gör att folket med pengarna inte vill ta några risker eller prova några bisarra idéer som riskerar att floppa, utan hellre kör med säkra, om än ofta tråkiga, kort.

    Det närmaste moderna exemplet på kalkonfilm med stor budget som jag kan komma på är Cats, men även där har jag hört vissa röster säga att den inte riktigt når fram till ”så dålig att det blir bra”, utan bara att den är medelmåttigt dålig.

    #23380

    Fredde
    Forumledare

    Eftersom jag är van vid att se Arnold Schwarzenegger i storslagna, fantasifulla äventyr, vanligtvis med någon kompetent regissör eller något annat intressant, är det märkligt att se honom i en medelmåttig polisfilm som Raw Deal (eller Hårda Bud som är dess härliga svenska titel). Handlingen tyckte jag var ganska märklig då majoriteten av filmen handlar om (spoilervarning!) hur Arnold infiltrerar en maffiafamilj genom att låtsas vara skurk själv, men i slutet av filmen verkar han bestämma sig för att skita i det och bara mörda alla skurkarna med maskingevär. Vilket ju gör hela infiltrationen tämligen meningslös, om han bara kunde gå in och skjuta alla skurkarna direkt ändå.

    Filmen har också en av de minst passande frisyrerna Arnold någonsin haft.

    #23385

    Jönsson
    Forumledare

    Den filmen kände jag inte alls till. Han är jäkligt noga med detaljerna i sin självbiografi men jag minns inte heller att han nämnde den där. Intressant.

    Inte för att jag blev speciellt lockad att se den efter den recensionen, men ändå!

    #23386

    Fredde
    Forumledare

    Märkligt nog är det inte någon av hans tidigaste filmer, den kom ut efter att han gjort Conan-filmerna, den första Terminator och Commando, och året innan Predator. Med tanke på att han därmed borde ha varit hyfsat känd känns det märkligt att han ”nedlåter sig” till en sådan här medelmåttig dussinfilm. Och han säger inte ens ”I’ll be back” någonstans!

    Enligt Wikipedia verkar filmen ha varit tänkt att dra in lite snabba pengar till produktionen av Total Recall, och Arnold gick bara med på att göra den i utbyte mot att upplösa ett kontrakt som skulle tvingat honom att göra fler Conan-filmer.

    #23387

    Jönsson
    Forumledare

    Ja men nu när du säger det så känner jag igen det där ändå. Det måste vara från hans självbiografi. Skönt – då vet jag att han inte lämnade någonting outforskat.

    #23417

    Fredde
    Forumledare

    Idag såg jag en kanske ännu mer obskyr film med Arnold Schwarzenegger: The Comeback. Det är en bodybuilding-dokumentär som jag antar kan ses som en ”andlig uppföljare” till Pumping Iron, och handlar om hur Arnold tävlar i 1980-upplagan av Mr. Olympia. Detta var tydligen en tävling där valet av vinnare ansågs ganska kontroversiellt och omdiskuterat, men dessa kontroverser ser man inte mycket av i dokumentären. Den består i huvudsak av de olika tävlarnas poserande under tävlingen, med delar av intervjuer med Arnold och en av hans motståndare, Tom Platz. De båda pratar mest om deras dedikation till bodybuilding, och kommer med diverse mer eller mindre vaga påståenden om sportens filosofiska och spirituella nyanser (i huvudsak ”jag vill leva livet fullt ut, jag vill vara bäst”). Man kan säkert undra hur mycket av vad de säger kommer genuint från hjärtat och hur mycket som är en genomtänkt projicerande av en image, men så är det ju med de flesta dokumentärer. Här finns hur som helst inget som når upp till de bästa bitarna av Pumping Iron, det närmsta är nog när Arnold på skoj gör reklam för whiskey. Men det kan ju inte mäta sig men när han pratar om att komma.

    Jag såg en ganska kass version av dokumentären på YouTube, och vad jag kunde läsa bland kommentarerna är det tydligen inte den ursprungliga versionen, utan en senare med helt annan, sämre musik (och enligt Wikipedia skulle filmen vara 78 minuter, men den jag såg var 45). Massor med människor kampanjar för att få de oklippta Star Wars-filmerna på nya format, men var finns kampanjen för originalversionen av The Comeback?

    #23424

    Fredde
    Forumledare

    Onward är en film om Dungeons & Dragons. Inte en film om ett äventyr i Dungeons & Dragons värld, utan en film om att spela Dungeons & Dragons, och att leva med vad jag antar kan kallas ”Dungeons & Dragons-kultur”, inklusive ostbågar, lökig rockmusik och ascoola målningar på sidan av skåpbilar. Jag misstänker att den tematiken troligtvis inte uppfattas av de flesta små barn som ser filmen idag, men för gamla nördar är hyllningen extremt uppenbar, men också välgjord och kärleksfull.

    #23429

    Jönsson
    Forumledare

    Professor Marston and the wonder women är ett riktigt mysigt drama om förhållandet som skulle komma att ligga till grunden för figuren Wonder Woman. Som de flesta ’bio pics’ är den förmodligen en smula tillrättalagd för dramatikens skull men överlag tyckte jag att det kändes som att filmen följde det jag visste om paret Marston och deras älskarinna Olive Byrne.

    null

    #23430

    Fredde
    Forumledare

    Marston och hans kärestor var definitivt intressanta människor, perfekt material för en biopic.

    #23446

    Fredde
    Forumledare

    Det var längesedan jag tittade på någon annan version av Star Wars-originaltrilogin än den ursprungliga klippningen på mina DVD-skivor. Men det ingår ju faktiskt också skivor med 2004-versionen av Special Edition, så jag bestämde mig för att titta på den, då den är något av en filmhistorisk kuriositet. Så nu har jag sett Star Wars Episode IV: A New Hope. Och det finns vissa tillägg som jag inte har något emot. En del av de datoranimerade ödlorna som stormtroopers rider runt på tycker jag är helt okej och ger dem en viss karaktär, även om det blir lite väl mycket animerade djur i Mos Eisley. Jabba-scenen är fullständigt onödig, men är även den en intressant kuriositet, som ILM gör det bästa de kan med. En scen som jag faktiskt tycker är ett bra tillägg är Lukes konversation med Biggs innan den stora striden, eftersom den ger en känslomässig vikt till scenen där Biggs dör. Och på tal om slaget vid Yavin så tyckte jag om så gott som alla datoranimerade rymdskepp i den striden. Och även Dödsstjärnans explosion.

    En liten nördig detalj som jag funderade över var varför de inte kunde ha fixat den gamla animationen av planerna över Dödsstjärnan, där superlasern sitter mitt på globen istället uppe i ena hörnan, när de nu höll på och ändrade på så mycket annat.

    #23447

    Jönsson
    Forumledare

    Jag har egentligen inte heller något emot vissa utav bakgrundsdetaljerna. Jag gillar exempelvis att de bytt ut den engelskspråkiga texten mot aurebesh – bara för att det passar in bättre med de andra filmerna då. Det gör mig inte jättemycket i sak att där är fler dewbacks i backgrunden eller fler rymdskepp i slaget vid Yavin. Det är nog snarare att de små ”förbättringarna” inte riktigt är värda alla andra ändringar. CGI-tilläggen har dessutom inte åldrats något vidare väl, så de sticker ut väldigt mycket när man ser om filmerna idag. Jabba-scenen kan jag hålla med om är en intressant kuriositet eftersom den verkar ha animerats om varje gång filmerna släppts på nytt medium och trots det ser han ändå inte bra ut.

    #23458

    Fredde
    Forumledare

    Star Wars Episode V: The Empire Strikes Back är nog den film som klarar sig bäst genom Special Edition-processen, med relativt få störiga förändringar. Cloud City-tilläggen är alla snygga och gör staden mer storslagen, och jag gillade även tilläggen i scenen med wampan. Att ändra kejsaren till Ian McDiarmid är förståeligt, även om det är ganska onödigt, och Boba Fett har så få repliker att jag inte störde mig på nämnvärt på Temuera Morrison. Mitt största problem är ändrandet av Darth Vaders replik ”bring my shuttle”, och det är ju egentligen en ganska liten detalj.

    En sak de borde ha ändrat på är dock att ersätta alla repliker när Luke vandrar i snöstormen med snehaderen.

    ”You will go to the Dagobah system.”

    ”PISS! LORT! SAAATAN!”

Visar 15 inlägg - 301 till 315 (av 317 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.