Hem Forum Film & TV Film du sett

Detta ämne innehåller 303 svar, har 3 deltagare, och uppdaterades senast av  Fredde 5 dagar, 11 timmar sedan.

Visar 4 inlägg - 301 till 304 (av 304 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #23360

    Fredde
    Forumledare

    Solo: A Star Wars Story är full med referenser till tidigare Star Wars-media, och saknar vad jag kan se så gott som helt någon djupare politisk tematik, radikala nya idéer eller intressanta ifrågasättande av saker från de tidigare filmerna (förutom möjligtvis den något förvirrande skildrade diskussionen om droiders rättigheter). Det är två (av flera) saker som jag störde mig på i The Rise of Skywalker, men som jag inte hade några problem med i denna film. Jag vet inte riktigt varför det är så. Kanske är det för att jag har lite högre krav på de numrerade episoderna än på ”A Star Wars Story”-filmerna (men samtidigt tycker jag ju att Rogue One är en av de allra bästa Star Wars-filmerna).

    Jag noterade en liten vag ton av bögighet mellan Han och Lando i filmen. Lando kallar Han för ”baby”, en karaktär säger vid ett tillfälle åt dem att sluta flirta med varandra, och de har en replikväxling som är en referens till en romantisk replikväxling mellan Han och Leia (”I love you” ”I know” blir i deras fall ”I hate you” ”I know”). Det är inte mycket, men det skulle inte förvåna mig om det är nog för folk att skriva fanfiction. Personligen föredrar jag det framför implikationerna av att Han och Chewbacca duschar tillsammans.

    #23361

    Fredde
    Forumledare

    The Rocketeer än en så gott som perfekt adaption av serien med samma namn, både eftersom den får med så gott som alla karaktärer och händelser från serien (om än med små, fullt begripliga förändringar här och där) och eftersom den har samma övergripande ton: En kärleksfull, helt och hållet genuin hyllning till pulp-hjältar, gamla äventyrsfilmer, flygaräss och Hollywoods magiska värld, med noll procent ironi eller ifrågasättande av nostalgin. Jag föredrar förvisso när moderna filmer som utspelar sig i mellankrigstiden har åtminstone en aning social medvetenhet eller erkännande om att allting inte var guld och gröna skogar (det förekommer exempelvis inte en enda svart person i filmen vad jag kunde se), men det är ändå lätt att charmas av filmens entusiasm och uppriktighet. Det är inte förvånande att regissören Joe Johnston senare också skulle regissera Captain America: The First Avenger, en film med så gott som samma ton.

    Det finns två stora skillnader som jag noterade mellan filmen och serien. Det ena är filmens slut, där hjälten slåss mot en massa nazister och konfronterar huvudskurken ombord på en zeppelinare (varken skurken eller zeppelinaren förekommer i serien). Det andra är hjältens flickvän, som i serien var något av en ”femme fatale” och hade en en ganska komplicerad relation med hjälten, med många gräl och missförstånd. I filmen är hon betydligt snällare, och det förekommer bara lite gräl som ganska snabbt reds ut. Ingen av dessa två saker gör filmen sämre på något sätt, faktum är att jag gillade den explosiva finalen starkt.

    #23370

    Jönsson
    Forumledare

    Så, jag gick och såg Sonic the Hedgehog ändå och jag kan gladeligen meddela att som film är den ok. Absolut inte mer. Storyn som trailern antyder är i princip den man får och om du frågar mig är den nog det minst intressanta man kunde göra med karaktären.
    Sonic är på jorden och måste hitta en pryl medan han jagas utav Jim Carrey. Jag skulle kunna skriva att han jagas av Dr Robotnik men låt oss vara helt ärliga och säga att han jagas av Jim Carrey.

    null

    Storyn är helt ointressant och går att slå hål på med den minsta nål (Sonic åker exempelvis bil dit han skall för att han inte hittar – en karta hade löst problemet på två sekunder) men humorn var om inte bra så åtminstone helt ok. Jag tycker om Jim Carrey och det var väldigt tydligt att han gjorde sitt yttersta i varje scen för att få dem att bli så roliga som möjligt. Och jag garvade. Inte ofta men jag gjorde det. Likaså är de andra huvudpersonerna också rätt roliga. De levererar sina repliker på stundtals helt rätt sätt får att locka till skratt. När jag säger att filmen är ok menar jag att den är en film. Det är inte anskrämligt dåligt men det är inte heller intressant någonstans. Vid vissa tillfällen klämmer de in lite småroliga cameos och referenser och det är lite kul men tyvärr räckte det inte på långa vägar för mig men jag tror att jag får skylla mig själv som går och ser en barnfilm jag inte ens ville se från början.

    • Det här svaret redigerades 5 dagar, 12 timmar sedan av  Jönsson.
    #23372

    Fredde
    Forumledare

    Ibland får jag intrycket av att vi lämnat den eran därhän då stora Hollywoodfilmer kunde vara riktiga kalkoner, de klassiska ”så dåligt att det blir bra”. Nuförtiden blir de som värst mediokra och lätta att glömma bort, men vanligtvis med hyfsat hantverk och kanske till och med en och annan bra scen eller skådespelarinsats här och där. Det kanske beror på att de stora produktionskostnaderna gör att folket med pengarna inte vill ta några risker eller prova några bisarra idéer som riskerar att floppa, utan hellre kör med säkra, om än ofta tråkiga, kort.

    Det närmaste moderna exemplet på kalkonfilm med stor budget som jag kan komma på är Cats, men även där har jag hört vissa röster säga att den inte riktigt når fram till ”så dålig att det blir bra”, utan bara att den är medelmåttigt dålig.

Visar 4 inlägg - 301 till 304 (av 304 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.