Detta ämne innehåller 39 svar, har 3 deltagare, och uppdaterades senast av 
- Inlägg
Här är en lite slumpmässig upptäckt jag gjorde idag: Konamis spelserie Parodius är känd för att använda remixade versioner av klassisk musik som sin spelmusik. I spelet Parodius Da! är musiken på en av banorna ett stycke som heter ”Mottomo Kita-no Kunikara ’90”, som är en sammansättning av Mendelssohns ”Violinkonsert i e-moll, op. 64”, och, mer viktigt, Josef Franz Wagners ”Under dubbelörnen”. ”Under dubbelörnen” är en melodi som bör vara känd av Lundaspexare, då den ju används i ”Ja, nu är spexet slut”.
Vad jag vill komma fram till är att här är en 8-bitars NES-version av en klassisk Lundaspexlåt:
Det finns även bland annat en SNES-version av samma stycke, och naturligtvis den ursprungliga arkadversionen.
Det är möjligt att det finns andra spexlåtar i Parodius-spelen, men jag har inte orkat sitta och kolla igenom hela listan över Parodius-musik för ”har det här klassiska musikstycket använts som melodi i ett spex?” Jag tycker bara att Konami bidrog till TV-spelens renässans, och det var den bästa tid som fanns.
Otroligt svängigt!
Jävlar vad härligt att lyssna på. Svårt att säga viken version som är svängigast!
Tänkte jag skulle tipsa om att en fanöversättargrupp av de japanska spelen The Legend of Xanadu och The Legend of Xanadu II har gått ut med en förfrågan om folk som skulle kunna tänka sig att göra engelska röster till deras fanöversättning. Det finns ju folk här på forumet som har en viss erfarenhet av dubbning, så skulle ni vara intresserade av att göra den engelska rösten till ett bossmonster, byinnevånare eller till och med en hjälte i ett obskyrt japanskt RPG, skicka in ett röstprov till dem. Eftersom det är en fanöversättning tror jag inte man får betalt för att vara med, men det kan ju vara kul ändå. 19 maj är sista dagen att skicka in.
Det skall jag kolla in!
Jag var på besök hos några yngre släktingar nyligen, och de höll på med att lägga pärlplattor. Eftersom klassisk pixelkonst gör sig väldigt bra som pärlplattor tog jag chansen att sätta ihop en egen liten kreation. Så nu har jag Kirby som kan stå på vakt över mina TV-spel:
Snygg!
Du får pärla nästa gång du hälsar på hemma hos mig. Vi har en hel drös med sådana där.
De senaste dagarna har det kommit en del intressanta/förvirrande/frustrerande nyheter om kära gamla City of Heroes. Den här artikeln sammanfattar saker och ting hyfsat, men för att sammanfatta sammanfattningen: Det har funnits en hemlig fan-server för spelet ett tag som nu avslöjats, och folk har börjat prata om att skapa nya fan-servrar så att man kan spela spelet igen. Men samtidigt har det funnits oro för att företaget bakom spelet skulle stoppa det hela, plus diverse internetdrama då diverse troll från mörka hörn av internet blandat sig i leken, inklusive en gnutta transfobi. Eller för att sammanfatta sammanfattningen av sammanfattningen: ”This is why we can’t have nice things”.
Teoretiskt sett går det tydligen att sätta upp en egen City of Heroes-server för tillfället, men det kräver en hel del datornördiga kunskaper, så jag kommer att avvakta och se om det hela utkristalliseras i något enklare alternativ, typ en allmän server där alla gamla spelare enkelt kan samlas, gärna med spelföretagets godkännande. Det hade varit kul att besöka Paragon City igen, men inte om det är på en server med typ fem andra spelare, varav tre är nättroll.
Inte för att jag egentligen har tid men jag skulle gärna börja spela City of Heroes igen!
En kollega lade ut den här boken i uppehållsrummet på jobb med orden ”Titta här. Den kan man läsa och kanske bli intresserad utav.” Jag tror att han saknar folk att rollspela med. Jag har personligen aldrig varit särskilt intresserad utav rollspel men jag måste säga att jag uppskattar hans entusiasm.
Äventyrsspel, företaget känt för att sno omslagen till sina spelböcker från Elric-böckerna. Och för att lägga grunden till den svenska rollspelsindustrin. Men främst för att sno Elric-omslag.
Det var nog orättvist av mig att skämta om att Äventyrsspel ”snott” omslagen, de fixade säkert rättigheterna att använda dem. Jag tycker mest att så här i efterhand var valet av just Elric som omslagspojke till Drakar och Demoner lite udda, med tanke på att hans fantasyvärld är av en ganska annorlunda typ än den som förekommer i det spelet (åtminstone vad jag minns, det var mycket längesedan jag spelade det).
Jag skall erkänna att jag bara har vag koll på hur världen i Drakar och Demoner ser ut och jag har inte den blekast koll på vem Elric är.
Jag kunde ha svurit på att jag skrivit om Elric som nördfavorit tidigare, men det har jag tydligen inte. Sammanfattningsvis kan sägas att han var en av grunderna till ”dark fantasy”, en blekhudad, bitter antihjälte med ett svärd som dricker offrens själar, som reser runt i världen och har ångest över att hans folk håller på att dö ut.
Att jämföra med det ursprungliga Drakar och Demoner, som hade antropomorfa ankor som en av raserna man kunde spela som:
Senare utgåvor blev lite mer allvarliga, och lämnade ankorna därhän.
Jag är ombord för allt som involverar antropomorfa ankor. Klarar mig utan bleka hjältar vars svärd dricker själar.
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
