Detta ämne innehåller 12 svar, har 2 deltagare, och uppdaterades senast av 
- Inlägg
Jag tycker det är lite märkligt att ordet novell/novel betyder rakt motsatta saker på svenska och engelska. Den här tråden handlar hur som helst om korta historier som du vill rekommendera för folk. Gärna sådana man kan hitta på internet på något vis. Jag tänkte börja med att rekommendera några gamla skräckberättelser, så pass gamla att de är public domain och därför kan återfinnas på nätet.
The Picture in the House av H.P. Lovecraft. I min mening en av hans allra mest genuint obehagliga korta skräckberättelser, helt utan inslag av Cthulhu och sån’t.
Pigeons from Hell av Robert E. Howard. Howard är ju mest känd för Conan barbaren och annan macholitteratur med svärd och snygga brudar, men detta är en riktigt bra och läskig skräckberättelse av honom. Och nej, den handlar INTE om mordiska duvor.
The Cairn on the Headland av Robert E. Howard. Inte riktigt lika läskig som Pigeons from Hell i mitt tycke, men en intressant blandning av Lovecraftiansk skräck och Howardsk historisk krigsromantik. Speciellt intressant för oss nordbor, med tanke på det läskiga kosmiska odjurets identitet.
The Horror of the Heights av Sir Arthur Conan Doyle. Ännu en skräckberättelse av en författare mer känd för en annan genre. En Lovecraftiansk historia före Lovecraft.
The Things av Peter Watts är en intressant ”fanfiction” baserad på John Carpenters klassiska film The Thing, berättad från ”monstrets” perspektiv.
Efter vad som hänt idag kom jag att tänka på Ray Bradburys novell A Sound of Thunder.
När man har läst och sett så jävla många parodier på en historia utan att läsa originalet först blir det lite av en mindfuck att slutligen läsa originalet. Det känns avskalat och nästan för enkelt. Vilket är så konstigt att läsa in i en så originell idé.
Det var ungefär så jag kände när jag läste The Body Snatchers. Men jag tycker ändå att Bradburys talang i att beskriva tidsresandet, dinosaurien och den avslutande chocken ändå gör historien läsvärd även om själva premissen numera är uttjatad.
Simspons-avsnittet är förståss en klassiker.
South Park har ett rätt så fantastiskt avsnitt som heter ”Simpsons already did it”. I princip handlar det om hur jobbigt at det är hitta på nya äventyr eftersom Simpsons redan gjort ”allt”. Visserligen är det karaktärerna i South Park som känner så, men det är rätt tydligt att det egentligen är Parker och Stone som tar ut sina frustrationer via sina figurer. Det slutar dock i att de kommer att acceptera att de flesta utav Simpsons idéer också är stulna.
Jag fick en julklapp i form av en låda med noveller, var och en i sin egna lilla bok, utgivet av förlaget Novellix. Jag är fortfarande inte helt säker på vad jag tycker om formatet (vore det inte mer bekvämt med en sammanhängande antologibok? Men samtidigt kan det kanske vara behändigt att kunna ta med sig en enskild novell som kortare tidsfördriv istället för en stor bok), men jag blev ändå glad över lådan, som innehåller fyra klassiska science fiction-noveller i svensk översättning. Dessa inkluderar tidigare omnämnda A Sound of Thunder av Ray Bradbury, The Country of the Blind av H.G. Wells, The New Atlantis av Ursula K. LeGuin, och The Defenders av Philip K. Dick. Mycket variation på teman och skrivsätt, alla intressanta på sina sätt. Det jag gillar mest är nog att det är noveller som jag antagligen inte skulle ha läst annars, om jag inte fick dem som en julklapp. Det är nog så som Novellix-konceptet fungerar bäst, som små lådor med intressanta historier att ge till någon i present.
Detta är omslaget som förlaget Sheba Blake ansåg var passande till H.P. Lovecrafts novell The Shadow out of Time:
Jag ser inget orimligt med det. Bra, androgyna rövar är kärnan i hela Lovecrafts författarskap.
Och där är ju tentakler också, det är ju vanligt förekommande i Lovecraft-historier!
Jag var så upptagen med röven att jag inte såg att hen också var Doc Ock.
Där har ni titeln på min självbiografi.
-
Det här svaret redigerades 1 år, 2 månader sedan av
Jönsson.
Jag satt och funderade idag på diverse konspirationsteoretiker, till exempel de som förnekar existensen av global uppvärmning, eller existensen av en global pandemi, eller att jorden är rund. Det verkar finnas något gemensamt bland dessa att inte vilja se längre än näsan räcker, att inte vilja tänka på saker i något större perspektiv. ”Det snöade där jag bor i år, då kan det inte finnas någon global uppvärmning.” ”Det ligger inte en massa ruttnande lik på gatan, då kan det inte finnas någon pandemi.” ”När jag står på marken ser den platt ut, då kan inte jorden vara rund.” Och då insåg jag att H.P. Lovecraft inte var helt ute och cyklade med sitt förutspående i den första paragrafen till ”The Call of Cthulhu”:
”The most merciful thing in the world, I think, is the inability of the human mind to correlate all its contents. We live on a placid island of ignorance in the midst of black seas of infinity, and it was not meant that we should voyage far. The sciences, each straining in its own direction, have hitherto harmed us little; but some day the piecing together of dissociated knowledge will open up such terrifying vistas of reality, and of our frightful position therein, that we shall either go mad from the revelation or flee from the deadly light into the peace and safety of a new dark age.”
-
Det här svaret redigerades 1 år, 2 månader sedan av
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
