Detta ämne innehåller 14 svar, har 2 deltagare, och uppdaterades senast av 
- Inlägg
”Print is dead” sa Egon Spengler, men det händer trots allt att jag slänger en blick i fysiska dagstidningar till och från. Idag såg jag en synnerligen spektakulär rubrik på en artikel i Helsingborgs Dagblad om en man som försökt undvika ansvar för en såld bil genom att ombilda sitt företag:
Bilförsäljare bytte bolagsform – blånekade betala bristfällig BMW
Och nej, artikelförfattaren heter faktiskt inte Bengt Brunte Bondeblad.
Det är skönt att veta att det finns någon där ute som fortfarande har humor.
Tidningen Fenix, som handlar om rollspel, brädspel, och annat trevligt, har tydligen temat ”Drakar” i sitt senaste nummer, med artiklar om drakar i olika rollspel, etc. Det här är omslaget till det numret:
Det känns som att det är något som saknas på omslaget, med tanke på temat…
Kanske rör det sig om metaforiska drakar? Drakarna vi bär inom oss?
Jag köpte mig senaste numret av Fantomen, i vilket han under ett äventyr försvarar en polsk Pride-parad mot högerextremister, naturligtvis genom att vara hård mot de hårda, som djungelordspråket säger. Synd bara att själva serien i övrigt kändes ganska medelmåttig, knappast den bästa Fantomen-serien jag läst. Men omslaget gillade jag starkt:
Som en bonus innehåller tidningen också en serie på tre sidor i vilken Fantomens dotter Heloise klår upp en sextrakasserande snubbe på en svartklubb. Den är åtminstone bättre tecknad än huvudserien.
Härligt att se! Superhjältar har sällan mycket till övers för fascister.
Ett gäng sura SD:are har tydligen blivit mycket upprörda.
Vilket bara visar hur korkade de är, eftersom Fantomen många gånger tidigare kämpat mot intolerans av olika slag (oftast rasism), så detta är knappast någon chockerande förändring av hans karaktär. Även om man inte helt kan ignorera att hela Fantomen-konceptet ofrånkomligen är rotat i gamla unkna koloniala idéer (den vite mannen som hjälper de primitiva infödingarna i något avlägset land, och blir deras härskare/gud), men många senare serieskapare har ju gjort sitt bästa för att motarbeta det så gott det går.
Jag hoppas hur som helst att ett slagord vid nästa motdemonstration mot högerextremister blir ”Fantomen är hård mot de hårda!”
Jag måste säga att serien (både huvudserien eller den korta ”Fantomens värld” som handlade om Heloise) var rätt dåliga. Även om jag verkligen gillade ämnesvalen så presenterades situationerna på tok för svart-vitt för att det skall vara intressant. Med det sagt är jag glad att de finns och jag hoppas verkligen att de planterar lite sundare värderingar i åtminstone någon ung läsares huvud.
Och omslaget är helt magiskt!
Årets Karnevalstidning var bättre än den förra, och bitvis var den riktigt skoj, men jag tyckte ändå inte att den riktigt levde upp till den speciella humorn i de ännu tidigare tidningarna som jag lyckats samla på mig. Detta får dock ses som en högst personlig åsikt, jag misstänker att yngre generationer kan gilla en annan sorts humor än vad jag gör. Det är också mycket möjligt att jag inte är rätt person att recensera en Karnevalstidning med tanke på att jag faktiskt aldrig studerat i Lund, och bara har fått en bild av studentlivet och dess kultur i andra hand.
Det finns en ost-tillverkare, som är bosatt i orten Flen. Deras ost skulle serveras på Nobelmiddagen. Rubriken skriver sig själv:
Idag gav en vänlig herre mig en lång harrang om vilken fin människa jag är och att Jesus älskar mig, innan han räckte över en alldeles fantastisk gåva: En genuin, fysisk Chick Tract (i svensk översättning)! Det är alltså en av de legendariska små serierna skrivna och ritade av den extremt högekonservativt kristne serietecknaren Jack Chick. Tyvärr är det inte min favorit, den om hur ondskefullt Dungeons & Dragons är, utan istället den något mer generella ”This Was Your Life”. Den innehåller inga totala galenskaper som ”rollspel lär ut riktig magi” eller någon öppen homofobi eller annat hat, vilket jag gissar är anledningen till att den räknas som en av Chicks mest spridda.
Saken är den, att även om Chick hade en synnerligen vedervärdig och hatisk världssyn, så var han också en hyfsat bra tecknare (han har beskrivits som ”den mest framgångsrike underground-serietecknaren”), även om han blev något sämre mot slutet av sitt liv. ”This Was Your Life” gjordes dock när han fortfarande var på topp, och innehåller en hel del skojiga ansiktsuttryck och ödesdigra helveteslandskap. Jag tror faktiskt att jag kommer att spara min Chick Tract, då den är en bit fascinerande, skräckinjagande obskyr populärkultur. Jag håller tummarna att jag någon dag kommer att få en fysisk kopia av ”Dark Dungeons”.
Hur stötte du på den här vänlige herren?
Det hände på jobbet, så av sekretesskäl kan jag inte säga för mycket om honom.
Jag såg att man kan köpa samtliga nummer av Giant-Size Man-Thing på Comixology. Men jag känner mig inte särskilt lockad. Att se en Giant-Size Man-Thing på datorskärmen är ingenting i jämförelse med att hålla den i handen. Och jag tror inte någon blir imponerad om man säger att man har en digital Giant-Size Man-Thing.
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
