Hem Forum Läsbart Vad läser du?

Detta ämne innehåller 169 svar, har 3 deltagare, och uppdaterades senast av  Fredde 3 dagar, 4 timmar sedan.

Visar 15 inlägg - 151 till 165 (av 170 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #23001

    Fredde
    Forumledare

    Peyton Place av Grace Metalious handlar om en småstad i New England och dess innevånare, som gillar att skvallra och döma folk som sticker ut från normen eller som gör något som anses klandervärt. Och sådana personer finns det naturligtvis gott om. Det är en bok som tar upp många svåra ämnen såsom klasskillnader, våldtäkt, oedipuskomplex, mord, självmord, abort och otrogenhet. Så gott som alla karaktärer har någon form av moralisk brist, mörk hemlighet eller psykologiskt ärr, ibland för att de helt enkelt är skitstövlar, men ofta på grund av utomstående omständigheter bortom deras kontroll (vilket inte hindrar dem från att bli dömda av befolkningen ändå). Jag kunde ibland känna mig lite frustrerad över att vissa karaktärer ibland verkade gå mot ett någorlunda lyckligt, välförtjänt, slut, bara för att plötsligt råka ut för någon ny komplikation, men mot slutet känns ändå inte boken som väldigt mörk utan någorlunda optimistisk, och trots stadens brister beskrivs den ändå ibland som ganska idyllisk, åtminstone på ytan.

    När jag läste boken insåg jag också att jag ibland tenderar att göra ett felaktigt antagande utifrån när en bok är skriven. Då Peyton Place skrevs på 50-talet utgick jag från att den utspelar sig på 50-talet, men en bit in i boken nämns det bara i förbifarten att den faktiskt utspelar sig på 30-talet, och senare dyker andra världskriget upp som en bakgrundsfaktor. Jag antar att det kan ses som ett tecken på att ämnena som tas upp i boken är någorlunda tidlösa, även om jag gärna vill tro att vi kan hantera dem åtminstone en aning bättre nuförtiden.

    #23059

    Fredde
    Forumledare

    Death Troopers av Joe Schreiber är en zombiehistoria i Star Wars-universumet, och som zombiehistoria är den helt okej. Det finns inga större överraskningar, även om jag tycker det är intressant med idén om att zombierna blir smartare efterhand, lär sig att skjuta med vapen och planerar sätt att dra till sig fler offer till sitt spökskepp (även om boken verkar sluta med att säga att de egentligen inte var något hot för galaxen i stort). Karaktärerna är sympatiska, om än inte speciellt djupa, och jag kände en viss sympati för de hemskheter de är med om. På det stora hela kändes boken ganska ”lättviktig”, snabb att läsa igenom och inte med några större tematiska djup.

    I efterhand läste jag ett citat från författaren där han påstår att boken skulle vara i stil med Alien eller The Shining, men jag tycker definitivt inte den är ens i närheten av några sådana skräckklassiker, varken i vad den handlar om eller dess kvalitet. Om han hade erkänt att det helt enkelt är en opretentiös zombiehistoria hade jag nog respekterat honom mer.

    #23060

    Jönsson
    Forumledare

    Jag tyckte riktigt illa om Death Troopers. Jag tror att jag räknade med att den skulle vara lite roligare och lite mer självmedveten än vad den faktiskt var. Den spelade det hela på tok för mörkt för att jag skulle dras in i det. Mörkt men samtidigt varken läskigt eller spännande nog för att vara intressant. Jag kommer inte ihåg en enda utav huvudpersonerna heller.

    EDIT:
    På tal om den ’heroiske’ nazisten i Jojo’s Bizarre adventure så tror jag att det har att göra med att japanerna inte riktigt problematiserar det där med nazismen som de flesta andra länder gör. Nazisterna är inte onda i japans allmänna medvetande så som de är hos de flesta andra. Det går att köpa SS-uniformer kompletta med svastikor och dödskallehattar i ganska många cosplay-butiker i Tokyo och estetiken återkommer också i flera mangor. Jag upptäckte också att det finns en tendens bland frilansande mangatillverkare att använda tyska ord när de behöver utrikiska snarare än engelska när jag var där.

    • Det här svaret redigerades 1 månad, 3 veckor sedan av  Jönsson.
    #23064

    Fredde
    Forumledare

    Jag kan respektera att Death Troopers håller sig allvarlig och mörk, och det hade fungerat om författaren var mer än hyfsad. Jag är inte säker på om han lyckats om han hade försökt sig på humor, att hålla sig allvarlig var kanske det bästa av två onda ting.

    Problemet med nazisten i JoJo’s Bizarre Adventure är att han tidigt i serien framställs som rejält ondskefull, han ger order om att döda civila fångar och dylikt, helt utan någon moralisk tvekan. Därför tycker jag det är märkligt att han senare ska framställas som sympatisk, även med Japans relation till nazismen i åtanke.

    #23073

    Jönsson
    Forumledare

    Jag håller på att läsa Saga utav Brian K Vaughan och Fiona Staples. En pågående serie publicerad för Image comics som blivit en stor succé båda bland läsare och kritiker. Jag hade fått många rekommendationer att läsa den innan jag nu till slut fick tummen ur. Och serien är fantastisk. Fantastiskt tecknad och fantastiskt skriven. Den är snygg, rolig och spännande och jag har inte den blekaste aning om vad som skall hända när jag läser. Det är helt underbart.

    null

    Serien följer de nyblivna föräldrarna Marko och Alana på ett episkt äventyr genom rymden i en ”science fantasy”-värld som bitvis påminner om Star Wars. Serien är ett samarbete mellan Vaughan och tecknaren Staples, även om grundstoryn kommer från Vaughan själv. Serien är också utan en redaktör (som de flesta andra serier och böcker har) för att kunna vara de båda författarnas ofiltrerade idéer direkt på pappret. Ett modigt grepp som funkar jäkligt bra – även om jag tvivlar på att det skulle fungera för alla.

    #23074

    Fredde
    Forumledare

    Ja, det måste nog vara extremt duktiga skapare om de ska klara sig utan någon redaktör. Jag får för mig att det finns flera exempel på mindre lyckade serier där det skulle kunna ha behövts en redaktör.

    #23077

    Fredde
    Forumledare

    Assar Bubbla, eller Det var nära ögat att det inte blev någon bok om Pippi Långstrump är skriven av Astrid Lindgren och illustrerad av Marika Delin, och är något så ovanligt som en Astrid Lindgren-bok med Astrid Lindgren själv som huvudperson. Den handlar om hur en tjuv, titelns Assar Bubbla, lyckas stjäla Astrids portfölj som innehåller manuskriptet till den första Pippi Långstrump-boken, men inte inser dess värde då det är skrivet med stenografi. Och sedan dyker Pippi själv upp hemma hos Astrid för att fråga hur det går med boken om henne. Hela boken är skriven på ett sätt som att det är Astrid som sitter framför dig och berättar historien, vilket förstås är väldigt charmigt (jag vet att det är en kontroversiell åsikt, men jag tycker att Astrid Lindgren var en bra författare!).

    Marika Delins illustrationer är också bra, jag gillar speciellt hur hennes avbildning av Pippi, Herr Nilsson och Lilla Gubben uppenbart är inspirerade av Ingrid Vang Nymans illustrationer.

    #23079

    Fredde
    Forumledare

    Nu har jag läst samlingsvolymen Suicide Squad: The Silver Age, som samlar de ursprungliga serierna med DC Comics ursprungliga grupp med namnet ”Suicide Squad”, innan uppdateringen på 80-talet som gav oss den inkarnation som de flesta av efterföljarna varit baserad kring. Originalet består inte av några superskurkar, utan är en hemlig militär grupp skapad för att ta sig an extraordinära hot mot USA. Den består av den rådige piloten Rick Flagg (ett ordentligt patriotiskt namn!), rymdsjuksköterskan (en titel som det är lite oklart vad den betyder) Karen Grace och de två vetenskapsmännen Hugh Evans och Jess Bright. Serierna är ganska typiska för DC under 50- och 60-talet, och de fantastiska hoten som gruppen måste ta sig an är för det mesta inte jättespännande, inte i närheten av de konstigheter som exempelvis Doom Patrol kämpade mot i samma era. Faktum är att så gott som alla av Suicide Squads uppdrag går ut på att besegra något jättestort monster, vanligtvis någon dinosaurie, på något kreativt sätt (min favorit är nog när de kväver en jättestor orm som slingrat sig runt Eiffeltornet, genom att sätta en jättestor plastpåse över dess huvud). Karaktärerna är ganska typisk silver age-platta (Karen är tyvärr inte så cool som hon ser ut på omslaget, i serierna bär hon aldrig något gevär), även om det görs ett försök till ett sorts kärleksdrama där Rick och Karen är kära i varandra, men håller det hemligt då de tror att Hugh och Jess båda är kära i Karen också, och om de fick veta att hon inte var intresserad av dem så skulle det påverka deras effektivitet under de farliga uppdragen. Men detta utvecklas aldrig bortom en obligatorisk ruta i varje serie där Karen säger ”ska vi berätta att vi är kära?” och Rick svarar ”nej, det kan vi inte, det skulle kunna påverka uppdraget!”

    Det märkliga med samlingsvolymen är dock att bara en liten del av den består av ovan nämnda Suicide Squad, majoriteten av boken består istället av helt andra serier med en helt annan, mycket vagare definierad grupp med samma namn, som tydligen är någon sorts militär enhet under andra världskriget med medlemmar som alla bär på någon mörk hemlighet, och som krigar i ”The War that Time Forgot”, en samling historier med amerikanska soldater som hittar en mystisk ö i Stilla havet befolkad av dinosaurier. Bland de olika återkommande karaktärerna som dyker upp i dessa löst sammanhållna, och i stort sett mediokra serier finns två som jag efter ett tag började hata till den milda grad att jag ibland ville skrika ut min frustration när jag läste serierna. Soldaterna Morgan och Mace har en relation som går ut på att Morgan hatar Mace för att denne orsakade en olycka i bob-OS (nej, jag skojar inte) där Morgans bror dog, så Morgan är nu besatt av att se till att Mace aldrig fegar ur igen, genom att ständigt hota honom med sin pistol. Här är en typisk dialog från serierna med dem:

    ”Jag hoppas du inte fegar ur, som du gjorde när min bror dog, för då kommer jag skjuta dig. Fattar du, Mace?”

    ”Jag fattar, Morgan.”

    Ta nu dessa två pratbubblor, och återanvänd dem på varenda jävla sida i serien, och ofta flera gånger på samma sida. Morgan tjatar och tjatar om hur han tänker skjuta Mace om han fegar ur, och efter ett tag ville jag slita mitt hår och stampa i marken medans jag kämpade mig igenom detta jävla tjatande. Resten av serierna är nästan lika tjatiga, då Morgan och Mace sällan hittar på något mer kreativt sätt att döda dinosaurier än att kasta granater i deras munnar. Serien beskriver dem som ”duon som hatar varandra mer än de hatar fienden!”, men jag lovar att jag till slut hatade dem båda ännu mer.

    #23095

    Fredde
    Forumledare

    Nu har den äntligen anlänt till mig, den massiva Fourth World Omnibus, som samlar hela Jack Kirbys episka saga om de nya gudarna, mirakelmannen, evighetsfolket och Stålmannens polare. Jag ser fram emot att när jag har läst igenom den veta allt om både livet och anti-livet.

    #23096

    Jönsson
    Forumledare

    1. Jag kände inte alls till boken om Assar Bubbla. Men om jag någonsin får återgå till sagan om Pippi Långstrump skall jag klämma in honom i alla mina improvisationer från och med nu.
    2. Det är riktigt gött att se dig riktig nördarg, Fredde. Använd din ilska!
    3. Jag räknar kallt med en utförlig lista på varje gång Darkseid sitter i en soffa eller fåtölj när du läst klart.

    #23101

    Fredde
    Forumledare

    Jag måste be om ursäkt för att jag skrev ”mirakelmannen”, det var ytterst oartigt av mig. Det korrekta namnet är givetvis ”Herr Mirakel”.

    #23134

    Jönsson
    Forumledare

    Jag har precis läst klart första volymen utav Umbrella Academy av Gerard Way or Gabriel Bá. Den första samlingsvolymen heter Apocalypse Suite och fungerar dels som presentation utav karaktärerna men också som deras första äventyr.

    null

    Jag hade sett och tyckt mycket om TV-serien som gjordes baserad på serien förra året, så jag var ganska taggad på att läsa serien. Teckningsstilen är mycket intressant. Den påminner mig starkt om Mike Mignola eller Kevin O’Neil, två tecknare jag tycker mycket om.
    Tyvärr är serien inte lika bra som TV-serien som kom efter. De första sex kapitlen, av vilka samlingsvolymen består hänger visserligen ihop men allt går rysligt snabbt och allt är rysligt rörigt, så det är svårt att hänga med även om man vet var storyn barkar. Idén är nog att presentera en hel värld av konstigheter genom att endast ge läsaren små smakprov. Världen serien utspelar sig i är inte vår egen utan en parallell verklighet mer lik ett redan etablerat superhjälteuniversum. Därför ifrågasätter karaktärerna aldrig det tokiga som händer runt dem, vilket i sig är rätt coolt men det lämnar läsaren lite utanför.
    Teckningsstilen var också lite för rörig och ofokuserad för min smak. Den påminde som sagt om andra tecknare jag gillar men i det här fallet var det ibland lite för svårt att förstå vad som var menat att hända i varje ruta för att teckningsstilen var så ojämn.
    Jag tycker att världen serien utspelar sig i är väldigt cool och jag gillar karaktärerna men jag hade uppskattat en bättre berättad story. Jag skulle nog rekommendera TV-serien före jag rekommenderade serietidningen.

    #23140

    Fredde
    Forumledare

    Nu har jag läst hela den enorma volymen med Jack Kirbys Fourth World. Kirby var verkligen en idéspruta som hittade på massvis med karaktärer och idéer som var allt från bisarra (Goody Rickles, Black Racer, nästan allt som dyker upp i Jimmy Olsen-serierna) till genialiska och före sin tid (Big Barda, Glorious Godfrey, Granny Goodness, etc.). Många av karaktärerna har förvisso bara något vagt definierade krafter och begränsningar (Mister Miracle verkar kunna göra vad som helst som handlingen kräver med sin Mother Box, Infinity Mans krafter är så gott som oövervinnerliga), men det gör inte så mycket när resultatet är spektakulära seriebilder.

    Det enda stora problemet är att historian som Kirby ville berätta är ofullbordad, den når aldrig fram tills han slutliga mål (en strid mellan Orion och Darkseid där de båda skulle dö). De sista serierna i volymen har inte riktigt samma kvalitet som resten, det känns som att Kirby vid det laget hade tappat lite av intresset när han insett att DC inte skulle låta honom fortsätta dit han ville. Jag tycker dock ändå att den avslutande serien, ”The Hunger Dogs”, är bra och intressant, även om den ”avslutar” Fourth World på ett sätta som är en uppenbar kompromiss (Darkseid lider ett stort nederlag men lever fortfarande, så att DC kunde fortsätta använda honom som skurk i andra serier).

    #23142

    Jönsson
    Forumledare

    Jag är mycket kluven rörande att Kirby inte fick avsluta sina New Gods-serier. På ett sätt tror jag att hela sviten hade blivit en riktigt klassisk saga om den bara fått sitt tilltänkta slut men på ett annat sätt tycker jag så rysligt mycket om karaktärerna och den märkliga estetiken bakom dem att jag vill fortsätta att se dem i andra serier. Det är klurigt.

    #23144

    Fredde
    Forumledare

    Intressant nog råkade Kirby på samma problem hos Marvel när han ville avsluta Thor-serien genom att skildra Ragnarök, men Marvel ville inte ta permanent död på en av sina populära karaktärer, vilket ju var en av anledningarna till att Kirby stack till DC och inledde Fourth World med att visa hur ”de gamla gudarna” (antytt att vara Marvels asagudar, i en ruta ser man till och med en hjälm som är misstänkt lik Thors) dör i ett stort krig och lämna plats för de nya gudarna. Han lär senare ha gjort samma sak när han skapade serien ”Captain Victory and the Galactic Rangers” för Pacific Comics, då han där antyder att huvudpersonen är en ättling till Orion. Jag skulle gärna vilja läsa Captain Victory, men det verkar tyvärr vara svårt att få tag på någon samlingsvolym med den.

Visar 15 inlägg - 151 till 165 (av 170 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.