Hem Forum Läsbart Vad läser du?

Detta ämne innehåller 168 svar, har 3 deltagare, och uppdaterades senast av  Fredde 1 dag, 22 timmar sedan.

Visar 4 inlägg - 166 till 169 (av 169 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #23147

    Jönsson
    Forumledare

    Är det helt enkelt så att Kirby gömde ett helt Kibry-verse i bakgrunden av sina rymdserier. I så fall borde någon verkligen sammanställa ett förlagsöverskridande mythos och släppa det i en fet jävla samlingsvolym. Inte för att något av de berörda förlagen ens skulle ta i den idén med en rymdtång.

    #23159

    Fredde
    Forumledare

    Jag bestämde mig för att läsa Legends, DC Comics stora crossover-serie från 1986 (deras första stora crossover-serie efter Crisis on Infinite Earths). Tack vare Comixology kunde jag inte bara köpa ett digitalt exemplar av samlingsvolymen med serien, utan även alla de enskilda numren av DC:s andra serietidningar som knöt an till Legends (även om vissa av dessa bara har ganska lösa kopplingar till den). Serien handlar om hur Darkseid hittar på en plan för att få mänskligheten att tappa förtroendet för superhjältar, genom att Glorious Godfrey, förklädd till ”G. Gordon Godfrey”, via böcker och TV-framträdanden uppviglar USA:s medborgare till att hata hjältarna, till den grad att Ronald Reagan (jag älskar att Reagan var en återkommande figur i DC:s serier på 80-talet, så att de blir härligt icke-tidlösa) måste utfärda en presidentiell order om att alla superhjältar måste upphöra med sina aktiviteter. Men naturligtvis väljer inte alla superhjältar att följa denna order, vilket i sin tur gör folk ännu mer förbannade på dem…

    Det är alltså inte någon storslagen kosmisk historia som Crisis on Infinite Earths, utan en något mer jordnära kris som drabbar hjältarna, vilket jag tycker är intressant. Historien är hyfsat berättad av John Ostrander och Len Wein, och John Byrne är ju en duktig tecknare, oavsett vad man kan tycka om honom i övrigt. Det var kul att också läsa de andra serierna som knyter an till huvudserien, då det ger mig en liten inblick i hur DC:s universum såg ut under denna specifika period, med exempelvis början till The Legion of Superheroes långa och komplicerade kamp för att passa in i den nya kontinuiteten, och upplösandet av den dåvarande JLA (känd i folkmun som ”Justice League Detroit”). Och så var det naturligtvis roligt att ha en stort event-serie där Glorious Godfrey i princip är den centrala skurken, uppdaterad för att kunna vara en effektiv demagog i 80-talets medialandskap. Men den egentliga anledningen till att jag ville läsa serien var för att den introducerade den moderna inkarnationen av Suicide Squad. De framställs som synnerligen effektiva då de lyckas besegra en enorm vandrande kärnreaktor som varken JLA eller Firestorm lyckas sätta dit. De knyts på ett passande sätt ihop med den ursprungliga Suicide Squad då Rick Flag är med som deras ledare ute i fältet, och samtidigt får de sin nya skitcoola överledare Amanda Waller, en kvinna som inte tar skit från någon, varken Captain Boomerang eller Ronald Reagan.

    #23180

    Jönsson
    Forumledare

    För ett tag sedan läste jag första samlingsvolymen utav Garth Ennis serie The Boys. Den har behövt marinera lite i min skalle innan jag kände att jag kunde skriva ner mina tankar om den. Jag har ett svagt minne av att jag läste första volymen utav Preacher i gymnasiet men jag minns inte alls vad jag tyckte om den men om den på något sätt liknar The Boys är jag glad att jag inte minns den.
    The Boys handlar om en liten grupp tuffa killar (och en tjej) vars jobb det är att ta död på folk med superkrafter åt regeringen. Ett förvånansvärt stort antal människor har fått superkrafter av olika typer på senaste och de har delat upp sig som skurkar och hjältar. The Boys skickas in när en person med superkrafter, oavsett hjälte eller skurk missköter sig.
    null
    Problemet är att ALLA i den här serien missköter sig. Skurkar, hjältar och naturligtvis The Boys själva. Ennis idé verkar vara att om en får superkrafter så kommer det att leda till att man missköter dem. Ingen riktig människa skulle kunna ha dessa krafter utan att också bli en psykopat. Det kanske finns sanning i den åsikten men i ärlighetens namn är det inte särskilt kul att läsa om folk som beter sig som rövhål. Speciellt inte när våra ”hjältar” i The Boys är precis lika stora psykopater själva.
    Det kan vara så att jag hade gillat den här serien när jag gick i gymnasiet, för det känns som att den är skriven av en femtonåring som desperat vill vara ”edgy”. Det blir inte minst väldigt tydligt när en inser att samtliga kvinnliga karaktärer i serien (med något litet undantag) antingen är nymfomaner eller våldtäktsoffer. Det finns inget mellanting verkar det som.
    Även om serien bitvis var lite rolig och lite spännande i just hur rå den faktiskt var så hade jag väldigt svårt att tycka om den. Ultravåldet blev liksom tramsigt snarare än spännande eller intressant. Jag är inte det minsta intresserad utav att fortsätta att läsa The Boys men jag har hört att TV-serien hanterar idén bättre, så jag kanske ger den en chans.

    #23181

    Fredde
    Forumledare

    ”Jag gillade det när jag var tonåring, men nu skäms jag över att jag gillade det” verkar vara en ganska vanlig åsikt om så gott som allt som har med Garth Ennis att göra. Förutom möjligtvis Hellblazer.

    Själv har jag läst den första samlingsvolymen med 80-talsinkarnationen av Suicide Squad, och jag tyckte den var hyfsad, även om jag misstänker att det är en serie som blir bättre senare, så jag kommer nog att fortsätta läsa den. Sammantaget känns det för det mesta som ”Mission Impossible med superskurkar”, och det är ju inte något tråkigt koncept. Konceptet är ju speciellt intressant just eftersom det utspelar sig i DC:s universum, där det finns gott om mer eller mindre obskyra superskurkar att välja mellan, och skulle någon dö under ett uppdrag (vilket inte är orimligt med tanke på seriens titel) finns det gott om ersättare. Jag gillar speciellt att serien knyter ihop sig ganska mycket med den ursprungliga Suicide Squad från 60-talet, då både Rick Flag och Karen Grace från den versionen är med i den nya inkarnationen, och deras ganska simpla kärleksdrama från originalet utvecklas här till något mer intressant. Och som jag sagt tidigare älskar jag att serien definitivt utspelar sig på 80-talet, med referenser till den tidens politiska händelser och ett uppdrag till Sovjetunionen. Vilken tur att vi inte längre lever i en värld med en gammal gaggig republikansk president och ett diktatoriskt Ryssland!

    Och jag är jävligt glad att Mace och Morgan inte förekommer någonstans.

Visar 4 inlägg - 166 till 169 (av 169 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.