Hem Forum Läsbart Vad läser du?

Detta ämne innehåller 206 svar, har 3 deltagare, och uppdaterades senast av  Jönsson 1 vecka sedan.

Visar 15 inlägg - 31 till 45 (av 207 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #9749

    Jönsson
    Forumledare

    Det påminner mig förresten om att jag gärna skulle vilja läsa Nothing lasts forever av Roderick Thorp. Boken på vilken Die Hard är baserad.

    null

    Jag misstänker att de två är mycket olika, men där är något med omslaget och med hela konceptet som lockar mig. Die Hard är ju trots allt världens bästa julfilm.

    #9750

    Fredde
    Forumledare

    The Detective, boken som Nothing Lasts Forever är uppföljare till, gjordes också som film, med Frank Sinatra i huvudrollen. Synd att han inte spelade huvudrollen i Die Hard också.

    #9752

    Fredde
    Forumledare

    The Body Snatchers (även känd som Invasion of the Body Snatchers, eller Världsrymden anfaller, eller Den gröna mardrömmen) av Jack Finney är nog en sådan där bok som inte tycks vara så intressant eftersom så många andra har adapterat, imiterat, parodierat och uppdaterat dess centrala koncept genom åren. Men jag tycker också att det till en viss del beror på att Finney inte är mer än en hyfsat kompetent författare, som sakligt berättar sin historia, utan något större intresse för några speciella känslomässiga eller konstnärliga utsvävningar. Och så finns det några små klantiga plot holes, några exempel på klassisk skräck-huvudperson-dumhet, och väldigt många gånger då huvudpersonen ”bara visste” något (typ, ”jag visste att om jag obducerade kroppen skulle den se konstig ut på insidan… så jag gjorde det inte, för jag visste det ju redan”).

    Men samtidigt förstår jag varför det grundläggande konceptet har fascinerat så många genom åren. Hur läskigt är det inte att befinna sig i en stad som ser helt normal ut, med människor som ser helt vanliga ut, men samtidigt veta att de bara låtsas vara normala och egentligen alla är känslokalla, främmande varelser som vill en illa? Speciellt när det är staden man växt upp i, och människor man har känt hela sitt liv.

    #9782

    Jönsson
    Forumledare

    Jag läste nyligen ut Kometen kommer av Tove Jansson.

    null

    För mig som växte upp med den holländsk/japanska TV-serien som barn fungerar den här boken rätt bra som en slags prequel. Den handlar om hur muminfamiljen lärde känna Snusmumriken, Snorken och Snorkfröken. Och verkar även vara en crossover med berättelsen Vem kan trösta Knyttet? men det kan också vara min nördiga hjärna som vill fylla i.

    #9784

    Jönsson
    Forumledare

    Jag köpte även J.K. Rowlings tre nya böcker;

    null
    Short Stories from Hogwarts of Heroism, Hardship and Dangerous Hobbies

    null
    Short Stories from Hogwarts of Power, Politics and Pesky Poltergeists

    och

    null
    Hogwarts: An Incomplete and Unreliable Guide

    Dessa tre noveller utgör serien Pottermore Presents – en ny publikation utav korta berättelser som Rowlings skrivit till siten Pottermore. Innehållet består utav bakgrundsberättelser, ingående beskrivningar samt kommentarer på karaktärer, saker och händelser i böckerna om Harry Potter.
    Jag har väntat på något sådant här rätt länge och blev därför mycket glad att se det och ännu gladare av att läsa det. Men jag kan verkligen inte förstå varför dessa korta berättelser delades upp på tre böcker. De har alla med varandra att göra och inga av dem är speciellt långa. I sin helhet är det knappt nog för att fylla EN bok. Än mindre tre.

    Böckerna släpptes också endast digitalt, vilket jag tycker är lite synd. Visst, digitala utgåvor är enklare och billigare men de saknar lite av charmen som en fysisk bok har. Men det är å andra sidan förmodligen bara jag.

    #9905

    Fredde
    Forumledare

    American Psycho av Bret Easton Ellis är en sådan där bok som inte har någon egentlig handling, den verkar mest bara upprepa samma sekvenser igen och igen i en massa kapitel: 1. Patrick Bateman är ett ytligt yuppie-rövhål som har ytliga, meningslösa konversationer med andra ytliga yuppie-rövhål. 2. Patrick Bateman mördar, torterar och gör andra avskyvärda saker, beskrivet i obehagligt grafisk detalj. 3. Börja om. Mot slutet av boken verkar det finnas små antydningar till en handling, eller att det åtminstone finns något mer till historien som Bateman inte fattar, men den verkar mest handla om att han blir galnare och galnare. Många av detaljerna är ganska intressanta/svart komiska i sig (Bateman kan säga ”jag är en blodtörstig mördare” till sina kompisar utan att de märker det, för de lyssnar egentligen inte på honom, och han lyssnar inte på dem), och jag kan förstå poängen med det övergripande skämtet om hur lätt en psykopatisk seriemördare kan gömma sig bland rika affärsmän i New York, men det bara upprepas och upprepas. Jag har inte sett filmen, men jag föreställer mig att den borde vara bättre om inte annat så för att den troligtvis inte har tid att upprepa samma sekvenser om och om igen i lika stor utsträckning.

    Det är i och för sig ganska roligt när Bateman har en pinsam konversation i hissen med Tom Cruise. Och det faktum att hans stora idol är Donald Trump är kanske ännu mer intressant nu än det var när boken skrevs. Men bland historier om yuppies som i hemlighet är monster tycker jag fortfarande att They Live är bäst.

    #9906

    Jönsson
    Forumledare

    Igår läste jag serietidningen Shadows of the Empire av John Wagner och Kilian Plunkett från 1996. Som tioåring läste jag den här serien om och om igen i sin svenska översättning, som gavs ut episodiskt i den svenska serietidningen ”Star Wars” och älskade den. Men jag minns att jag trodde att jag fattades något nummer, för serien kändes en smula inkomplett. Nu vet jag att jag inte fattades någon del utav berättelsen. Faktum är att serien mest gör små nedslag i den övergripande handlingen, och ibland hänger det inte riktigt ihop.

    null

    Vill man få storyn mer utförligt bör man istället läsa boken med samma namn. Problemet med det är att boken är riktigt dålig. Man kan också spela spelet med samma namn för att få berättelsen från en annan vinkel, men spelet har inte åldrats jättebra heller.
    Faktum är att det enda som är riktigt bra med Shadows of the Empire är just serietidningen. Detta trots att den ibland är rätt rörig och lite osammanhängande. För det är bara i serietidningen som man får följa Boba Fett på sin resa från Bespin till Tatooine (dessa bitar är inte med varken i boken eller i spelet) och det är den lugnt bästa delen av hela multimediaprojektet. Om folk undrar varför jag tycker att Boba Fett är cool när han faktiskt gör väldigt få coola saker i filmerna brukar jag peka på Shadows of the Empire.

    #9907

    Fredde
    Forumledare

    Men jag trodde den coolaste snubben i Shadows of the Empire var Dash Rendar. För han säger ju hela tiden hur cool han är!

    #9908

    Jönsson
    Forumledare

    Dash Rendar har typ fyra repliker i serien. Han är med rätt ofta, men bara i bakgrunden. Men de få replikerna han har är precis vad man förväntar sig.
    Xizor däremot är nästan bättre i serien än i boken. För i serien slipper man de långa utdragna sekvenserna där författaren stannar upp handlingen för att berätta hur cool och hur farlig han är. I serien får vi se honom från lite olika vinklar och fattar snabbt att han är en kraft att räkna med, men vi hinner inte tröttna på honom.

    #10015

    Fredde
    Forumledare

    Nu hart jag läst Judge Dredd-historien America, av många tydligen ansedd som ”den bästa Judge Dredd-historien någonsin”.

    Jag tyckte dock inte riktigt att den levde upp till förväntningar som de omdömena gav mig. Författaren John Wagner är bra, men känns aldrig riktigt lika talangfull i sin prosa och dialog som en Moore eller en Morrison eller en Gaiman eller någon annan ”klassisk” serieförfattare. Mycket av texten känns ganska arbetsmässig, ibland på gränsen till klyschig. Den övergripande historien är ändå ganska intressant, även om den mest verkar ställa frågor (Är lag och ordning viktigare än frihet? Är det rätt att ta till våld för att kämpa för demokrati?) utan att komma med några definitiva svar på dem. Men det är kanske det som är tanken. Det är dock bilderna som gör att trots allt gillar serien starkt. Colin MacNeils illustrationer är ofta spektakulärt vackra/brutala, och visar att när det gäller serier så kan även en bara hyfsat bra berättelse lyftas till klassisk status av en bra tecknare.

    På sätt och vis liknar America lite The Killing Joke: En hyllad serie som kanske inte egentligen håller på alla sätt, men som är vansinnigt snygg att titta på.

    #10063

    Jönsson
    Forumledare

    Nu när det är jul passade jag på att läsa tidigare nämnda Nothing Lasts Forever av Roderick Thorp. Det är en härligt råbarkad berättelse om åttioårige ex-polisen Joe Leeland. Varför de ändrade namnet i filmen vet jag faktiskt inte, men det kan ha att göra med att Leeland och McClane är två väldigt olika människor. Inte bara till åldern. Jag föredrar solklart John McClane över Joe Leeland, men det är ändå intressant att se äventyret från ett annat perspektiv.

    Ellis medverkar även i boken, likaså hans smak för kokain och hans slutliga öde. Men i boken får vi aldrig se vad som händer från hans eget perspektiv, vilket gör att han känns mycket mer oskyldig.

    #10066

    Fredde
    Forumledare

    Märkligt nog är Die Hard 2 baserad på en helt annan bok av en helt annan författare.

    #10216

    Jönsson
    Forumledare

    Lite OT för jag läser faktiskt inte just den här boken, men jag önskar verkligen att jag gjorde det. Jag syftar alltså på min barndoms absolute favoritbok När månen gick förbi av Hans Alfredson och Per Åhlin.

    null

    Boken handlar om några barn som inte kan sova och istället berättar historier om de många mystiska varelser som kan ligga bakom de många knarrljud som det gamla huset de bor i ger ifrån sig på natten. De berättar om spöken och monster som ”bäckahästen” och ”vita frun” och när jag var liten visste jag inte att dessa byggde på gamla faktiskt folkhistorier men jag tror att boken ändå startade mitt livslånga intresse för mytologi och för sagor som behandlar det okända. Jag tänker på boken varje gång jag läser Viktor Kasparsson, då båda försätter det spännande övernaturliga i en svensk miljö.

    Så varför läser jag inte denna bok? Jo för att den bara verkar ha tryckts i en enda upplaga år 1991 och sedan försvunnit från Jordens yta. Vissa bibliotek har boken, men de flesta har den bara tillgänglig för läsesalslån. Jag har kollat otaliga antikvariat både i butik och på nätet men till ingen nytta. Boken är lika mystisk som varelserna den behandlar.

    #10217

    Fredde
    Forumledare

    Kolla gärna ändå om ditt lokala bibliotek kan fjärrlåna boken från ett annat bibliotek någonstans i landet, jag föreställer mig att det borde gå att lösa.

    På tal om barnböcker så fick jag idag veta att Alfons Åbergs namn i engelska översättningar av böckerna är ”Alfie Atkins”. Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka om det, men jag gissar att det kan vara svårt för en engelsk översättare att hitta något namn som ligger nära ”Åberg” och som är bekant för engelskspråkiga barn. Jag misstänker att de försökte sig på en allitteration, även fast originalnamnet egentligen inte är det.

    Fasen, nu när jag tittar efter har han faktiskt en del andra skoj namn på andra språk också.

    #10219

    Jönsson
    Forumledare

    Att få tag på boken för läsning är egentligen inte problemet. Lunds universitetsbibliotek har en kopia i sitt arkiv, precis som de har kopior på allt som tryckts officiellt i Sverige, men jag vill kunna ge bort boken. Aja, nu har jag skickat ett mail till Rabén & Sjögren och frågat.

    Ifan Bifan! Lätt bästa namnet! Heja Wales.

Visar 15 inlägg - 31 till 45 (av 207 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.