Inatt var det jordbävning

Jag vaknade väldigt tidigt i morse av att mina grannar förde oväsen i köket. Det var i varje fall vad jag trodde men jag insåg snabbt att så inte var fallet. Jag höll på att uppleva mitt livs första jordbävning! Jag lyssnade för att höra om någon annan i lägenhetshuset (väggarna är tunna som origamipapper) stigit upp för att vidta åtgärder men förutom det dova mullret av hur jorden vibrerade hörde jag ingenting. Så jag somnade om.

Igår gjorde jag och Dawn vår första långresa. Vi tog tåget ut ur Tokyo och besökte den närliggande turiststaden Nikko och det berömda templet Tosho-gu vilket inte bara huserar askan från Tokugawa Ieyasu (Tokugawa-shogunatets grundare) utan även ett berömt träsnitt föreställande tre apor. Dessa apor väljer tydligen att varken se, höra eller säga något ont och är tydligen de första av sin art att ta det beslutet.

Templet var oerhört vackert och absolut värt den hyfsat dyra kombinerade tåg- och taxibiljett vi var tvungna att inhandla för att besöka det. Taxichauffören vägrade dessutom förstå Dawns ganska simpla begäran att köra oss från stationen till templet så till den milda grad att Dawn fick mima apornas berömda poser innan han förstod. Då log han, skrattade och förbjöd oss att spänna fast våra säkerhetsbälten. Sen spände han fast sitt eget och började köra. Under taxituren passade chauffören samtidigt på att läsa för oss ur en kartbok medan han körde. Jag själv tittade sorgset på mitt säkerhetsbälte och försökte panikartat få honom att förstå den engelska frasen ”If you are not going to let us wear our seatbelts then could you please at least look at the road while you are driving?!”. Han förstod inte men vi tog oss till templet helskinnade.

Det visade sig också att Tosho-gu inte var det enda templet på berget (men att biljetten vi betalat för inträde bara gällde just där) så vi vandrade vidare upp för bergssluttningen det låg på och besökte ett mindre men likväl oerhört vackert tempel en bit bort. Det var efter det templet som Dawn upptäckte en liten väg som ledde upp i bergen. Den hade inga vägskyltar och var således helt ointressant för de japaner som var där på besök men för två nyfikna svenskar var den utmärkt. Vi vandrade en bra stund upp för sluttningen tills vi kom till ett litet stängt tempel som ingen verkade besöka. Dawn ville att vi skulle fortsätta så det gjorde vi trots att vägen förvandlats från stenlagd småväg till trampad jordstig. Längre och längre upp gick vi tills vi var mer eller mindre på toppen. Det gick knappt att blicka ut över omnejden för träden växte allt för tätt, så vi traskade helt enkelt ned på andra sidan. Efter en stund var vi tillbaka i Nikko och slapp således ännu en bälteslös taxitur.

Vi hade stigit upp väldigt tidigt för denna strapats och vandrat oss rejält trötta under dagen så när vi kom hem somnade vi mer eller mindre direkt. Förutom den korta incidenten med jordbävningen sov jag gott och vaknade tidigt. Idag skulle vi nämligen till Comic Market, en fullständigt enorm mässa för japanska tecknade serier. Vi ska även dit imorgon så jag sparar den historian till ett framtida blogginlägg som förvisso kanske inte kommer. Vi får se.

Japan06

Vårt hem som på denna bild ser mycket finare ut än vad det egentligen är.

Japan07

 

Tosho-gu.

Japan08 Japan09 Japan10

 

 

 

Notera snusdosan i Buddhas knä. Fler svenskar hade upptäckt vår hemliga väg upp på berget innan oss.

Detta inlägg är precis som det tidigare tillägnat min mormor.

Publicerat av Jönsson

Du gillar kanske också...

6 svar

  1. Fredde skriver:

    Tja, jag upplevde mitt livs första jordbävning här hemma när det skakade till nere i Malmö, så det behöver man inte åka till Japan för att vara med om. (…säger han avundsjukt)

    Är det fortfarande varmt?

  2. Andreas skriver:

    Berget vi klaettrade upp paa heter Nyohou-san ”Kvinnotoppberget”. Namnet kommer antagligen fraan att de tvaa topparna ser ut som kvinnobroest.

  3. Lena G skriver:

    Vet inte om jag vill läsa mer…jordbävningar och bälteslösa taxiresor….HUGA…Men ni verkar ju ha det bra och kul. Det räcker långt för mig.. Kramar Mamma

  4. Elsa Örjas skriver:

    Hej min vän, tack för hälsningen! SÅ mycket ni får se och uppleva, jag är så glad för alla inlägg du skriver till mig och övriga i familjen. Hoppas du inte förgås av värme men jag gissar att du dricker mycket vätska (vatten). Jordbävning låter ju inte så kul det verkar som du tar det med lugn och ro. Stor kram!! Mormor

  5. Ande skriver:

    Klättra på berget… aldrig falla ner.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *