Jag har inte tid att bli beroende

Jag läst nyligen ännu en tidningsartikel om datorspelsberoende, där en kille berättade om hur han slösat bort tid, hälsa och karriär på att sitta framför sin dator och spela dagarna i ända (vilka spel det rörde sig om förtäljer dock inte historien). Debatten om huruvida elektroniska spel kan vara beroendeframkallande har pågått ett bra tag nu, med många argument på båda sidorna. Jag är själv inte helt insatt i debatten. Visst, det är lätt att som spelnörd säga något i stil med ”killen hade säkert anlag för missbruk, hade det inte varit TV-spel så hade det varit något annat”, men samtidigt kanske de som menar att TV-spel i sig är ett medium som framkallar missbruk med belöningssystem och eskapism inte är helt ute och cyklar. Men det är inte det som jag tänkte diskutera här, utan en potentiell lösning på problemet (om problemet nu existerar).

Jag har läst om ett flertal spelnördar som börjat beklaga sig över att de inte längre har tid att spela. Majoriteten av de man kan kalla riktigt inbitna spelnördar växte upp på 80- och 90-talet, och nu börjar dessa generationer sakta men säkert, vare sig de vill det eller inte, att bli vuxna. Detta har i sin tur börjat förändra spelvanorna. Det är svårt att sätta sig ner och spela några timmar i ett RPG av Final Fantasy-typ eller ödsla bort en natt på Civilization eller Starcraft när man måste gå till jobbet varje dag, laga mat, tvätta, betala räkningar, ta hand om barnen, ägna uppmärksamhet åt sin partner, ha socialt umgänge med släktingar och vänner och allt annat sådant som hör vuxenlivet till. I stället börjar de äldre spelnördarna föredra spel som man kan plocka upp, spela några minuter, och sedan lägga undan igen. De grindar några pokémons under en tågresa, de spelar lite Peggle under fikapausen, och kanske tar de sig tid till en och annan nivå i ett Mario-spel när de har lite tid över därhemma. Det rör sig om spelsessioner som kanske tar högst en kvart. Om man skulle spela till exempel ett Metal Gear Solid-spel så har man tur om en av mellansekvenserna bara varar en kvart. Spelföretagen har sakta men säkert börja ta vara på denna nya typ av spelande, speciellt Nintendo med sin Wii och Nintendo DS.

De flesta personer som blir beroende av TV-spel verkar lägga den mesta av sin tid på riktigt långa och tidskrävande spel såsom World of Warcraft, Dragon Quest VIII eller valfritt FPS. Men tänk nu om spelföretagen bestämmer sig för att det finns mer pengar att tjäna på icke-nördarna, de som nu för tiden brukar kallas ”casual gamers”? Det känns på något sätt svårt att tänka sig att någon skulle hamna i ett gravt missbruk av Wii Sports eller Nintendogs. Kanske kommer framtidens spelmarknad att vara fylld av spel som riktar sig till vuxna nördar som helt enkelt inte har tid att bli beroende? Och kanske kommer det i sin tur tvinga de ännu inte vuxna nördarna att resa sig från datorerna, bege sig ut i solskenet och sparka boll när det inte längre finns några 100-timmesspel för dem att bli beroende av?

Publicerat av Fredde 

Du gillar kanske också...

3 svar

  1. september 21, 2011

    […] sin spelmaskin när möjlighet att spela spelet finns. När man blir äldre har man ju sorgligt nog inte lika mycket speltid till sitt förfogande, och den tid man har kan inte lika lätt ändras om utifall det plötsligt blir en väldigt solig […]

  2. december 6, 2011

    […] sin spelmaskin när möjlighet att spela spelet finns. När man blir äldre har man ju sorgligt nog inte lika mycket speltid till sitt förfogande, och den tid man har kan inte lika lätt ändras om utifall det plötsligt blir en väldigt solig […]

  3. januari 8, 2017

    […] sin spelmaskin när möjlighet att spela spelet finns. När man blir äldre har man ju sorgligt nog inte lika mycket speltid till sitt förfogande, och den tid man har kan inte lika lätt ändras om utifall det plötsligt blir en väldigt solig […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *