Märkliga-översättnings-teatern ger: ”Förkylningen”

Ett problem som troligtvis många översättare råkar ut för, speciellt när det gäller översättning av texter, är hur folk talar. Hur översätter man en dialekt egentligen? Om en karaktär i en engelskspråkig bok pratar med bred amerikansk sydstatsdialekt, med irländsk brytning, med australiensiska slangord eller på något annat udda sätt, vad är i så fall dess svenska motsvarighet? Skånska? Göteborgska? Eller ska översättaren bara skippa det hela och låta alla tala på samma sätt? En rådig översättare hittar nog någon bra lösning, och, som dagens exempel i Märkliga-översättnings-teatern visar, kan genom några små ändringar ta sig runt problemet helt och hållet. Den här gången rör det sig alltså egentligen inte om en dålig eller felaktig översättning, även om översättaren kanske skulle kunna anklagas för en liten smula lathet.

Nummer 39 av serietidningen The Amazing Spider-Man var ett viktigt nummer i tidningens och titelkaraktärens historia av flera skäl. Det var i och med detta nummer som seriens ursprungliga tecknare, den smått legendariske Steve Ditko, ersattes av John Romita, som med sin teckningsstil gav Spider-Man-serierna en ny framtoning. Det var också i detta nummer som Spider-Mans ärkefiende, Green Goblin, lyckades ta reda på hjältens hemliga identitet som Peter Parker. I en dramatisk konfrontation mellan de båda avslöjades det också för läsarna att Green Goblins hemliga identitet var ingen mindre än Norman Osborn, pappa till Peters klasskamrat Harry Osborn. Och inte nog med det! I detta nummer var Peter Parker… förkyld!

Jämfört allt annat som pågick i serien kan kanske en förkylning tyckas vara ganska obetydlig, men det var just sådana små vardagliga detaljer som gjorde Spider-Man-serierna, för att inte tala om Marvel-serier i allmänhet, så nyskapande på den tiden. Den mäktige superhjälten Spider-Man, som kunde svinga sig mellan skyskrapor, slåss mot till synes oövervinnliga fiender och överlista sluga superskurkar, hade precis som vi vanliga dödliga pengaproblem, kärlekstrubbel, blev mobbad i skolan, oroade sig över sin sjukliga gamla faster, och kunde som sagt också bli förkyld. Det kan till och med sägas att han på grund av detta var ännu mera hjältemodig, att han trots sina problem kunde utföra stordåd och rädda dagen.

Hur som helst, i numret i fråga var Spider-Man alltså förkyld, och detta visades i dialogen. Texten i hjältens pratbubblor var skriven så att det såg ut som att han pratade genom en tilltäppt näsa. Ta till exempel titt på pratbubblan här nedan, där ”it” blir ”id”, ”working” blir ”worki’g” och ”get” blir ”ged”:

Första gången jag läste serien på engelska trodde jag först att det rörde sig om felstavningar, men när de fortsatte att återkomma insåg jag vad det egentligen rörde sig om. Det var dock inte första gången jag läst serien. På grund av ovan nämnda anledningar anses den som en av de viktigaste och bästa Spider-Man historierna, och därmed var det naturligt att den dök upp i den svenska samlingsboken ”De bästa Spider-Man-historierna!”, översatt av den svenske superhjälteserieöversättaren framför alla, Janne Eriksson. Denne verkar dock inte ha velat göra en svensk översättning av Spider-Mans förkylda sätt att tala, kanske för att han tyckte det var för jobbigt, eller kanske för att han tyckte att det skulle se fånigt ut. Men förkylningen var ju trots allt en del av seriens historia, så därför gjorde Janne en ändring i följande ruta i början av serien, där Peter Parker besöker en doktor för att få hjälp med förkylningen:

På svenska är dialogen i rutan i stället:

Peter: ”Min schnuva är förschrächlig…”

Doktorn: ”Minst lika illa som din humor, Peter. Lova att prata normalt så ska jag undersöka dig. Kavla upp ärmen…”

Och det verkar som att Peter håller vad han lovar, för i resten av serien pratar han fullständigt normalt. En liten ändring i dialogen gjorde alltså att konceptet med Spider-Mans tilltäppta näsa inte försvinner helt i översättningen, men inte heller kommer i vägen för mycket för resten av seriens dramatiska handling. Det rör sig alltså i det här fallet inte om en märklig översättning, utan snarare om en ganska finurlig översättning.

Publicerat av Fredde

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Jönsson skriver:

    Detta är något jag aldrig varit med om. Att ändra en historia i översättningen är inte riktigt ok i min mening. Jag kan förstå argumentet att det kanske skulle se fånigt ut men det är ju å andra sidan halva grejen och i en sådan situation skall man lita på Herrarna Lee och Romita och inte ändra på grundidén.

Lämna ett svar till Johan.S Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *