Märkliga-översättnings-teatern ger: ”Sju procent”

En skillnad mellan att texta en TV-serie eller film och att översätta en bok eller tecknad serie är att man i det senare fallet ibland lättare kan komma undan med små missar. Vid en textning av ett program är ju de ursprungliga replikerna på det ursprungliga språket fortfarande närvarande, och även om en del tittare kanske inte förstår originalspråket (det är ju därför textningen finns där) så kan de ändå märka om skillnaderna blir lite väl stora. Och sedan finns det ju också de som tittar på ett textat program men ändå kan originalspråket (de flesta svenskar har ju trots allt åtminstone någon hum om engelska, till exempel), vilket gör det ännu svårare att undvika att någon undrar över några fel valda ord i textningen.

Men det är högst troligt att en person som läser en översättning av en bok inte först har läst den på originalspråket, och har de det så kommer de säkert ändå inte ihåg varenda formulering i den, så om en översättare ändrar på en ordvits eller slarvar med någon mindre viktig term är risken inte så stor att det upptäcks. Risken ökar dock om boken i fråga är väldigt känd och om det som felöversatts är en klassisk replik eller formulering.

Likt andra medlemmar av Markera som Olästs ”redaktion” blev jag väldigt glad när jag fick veta att det skulle vara en serie med Viktor Kasparsson i senaste numret av Agent X9, och inhandlade därför detta nummer så snart som möjligt. Det finns ju dock även andra serier i denna tidning, och en av dessa var en serieadaption av Sir Arthur Conan Doyles bok The Sign of the Four, med den berömde detektiven Sherlock Holmes i huvudrollen. Denna adaption är väldigt trogen sitt källmaterial, och börjar därför precis som boken hemma hos Holmes, som just håller på att ägna sig åt en av sina mindre rumsrena laster, nämligen att injicera kokain i armen. Hans gode vän, Doktor Watson, sitter och ser på, inte speciellt road över tilltaget. I boken, på sitt originalspråk, står följande:

”It is cocaine,” he said, ”a seven-per-cent solution.  Would you care to try it?”

Denna replik är ganska känd bland Sherlock Holmes-nördar och tas ofta upp när de diskuterar Holmes bruk av kokain, vilket i och för sig sällan omnämns i böckerna. Faktum är att det finns en Sherlock Holmes-bok, dock inte skriven av Doyle utan av en senare författare, med titeln ”The Seven-Per-Cent Solution”, som också filmatiserats med samma titel. Repliken betyder alltså att Holmes injicerar sig med en blandning av kokain och vatten (en ”lösning”, ”solution” på engelska), där kokainet är sju procent av lösningen.

I den svenska översättningen av serieadaptionen är repliken i stället:

”Kokain… en sjuttioprocentig lösning. Vill du prova?”

Som sagt, känner man inte till vad som står i originalet och inte är insatt i dosering av kokain så finner man nog inget märkligt med den översatta repliken, men även om jag inte kan speciellt mycket om droger så misstänker jag att det är en viss skillnad mellan en sjuprocentig kokainlösning och en sjuttioprocentig, och jag gissar att om Holmes injicerade sig med den senare så skulle han inte vara i stånd att lösa några brott på ett bra tag.

Publicerat av Fredde 

Du gillar kanske också...

6 svar

  1. Jönsson skriver:

    Det är en liten men väldigt dödlig felöversättning. Jag har ännu inte orkat läsa Holmeshistorian i X-9 men jag har skummat den ett par gånger och jag måste säg att den ser riktigt bra ut. Teckningarna är väldigt moderna men samtidigt väldigt passande. Alltid kul med riktigt snygg konst.

    • Fredde skriver:

      Kan nämnas att samma tecknare, Ian Culbard, också gjort en serieadaption av At the Mountains of Madness. Den har jag inte läst, men om den är lika trogen originalet som The Sign of the Four så kan den säkert vara värd att införskaffa.

      • Jönsson skriver:

        Måste läsa!

      • Johan skriver:

        Nu är jag ingen serienörd men jag hade helst föredragit en råare tecknings-stil till ”At the mountin of madness”. Med mina begrensade referensramar så ser det ut som typ Tintin eller Musse Pigg vilket jag tycker är lite fel stil för att teckna en skräckhistoria. menmen 😉

      • Fredde skriver:

        At the Mountains of Madness är i och för sig inte en ”rå” skräckberättelse med blod och monster, det mesta av skräcken är psykologisk, en ständigt växande känsla av att någonting är fruktansvärt fel. Då kan det kanske passa med en lite mer nedtonad teckningsstil. Men jag har som sagt inte läst den.

  2. Johan skriver:

    Det är förmodligen en smaksak men det var så jag kände. Skräcken oavsett om den är psykologisk eller fysisk försvinner lite för mig när karaktärerna ser ut som något som skulle kunna gå på barnkanalen 😉
    Menmen boken e bra. Jag nitpickar bara 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *