Nördfavorit – Amber Torrelson

Amber: Project Edens ansikte (trots att hon inte har något).Project Eden är ett relativt obskyrt datorspel, utvecklat av spelföretaget Core Design, som kanske mest är känt för att de hittade på Tomb Raider. Project Eden verkar inte ha blivit någon lika stor succé som Lara Crofts äventyr, men jag skulle inte säga att det beror på att det är något genomuselt spel. Med detta sagt finns det saker i det som kunde ha gjorts bättre, om spelskaparna bara hade beaktat en av spelets huvudpersoner, nämligen den stora biffiga cyborgen Amber Torrelson.

Amber och de andra vikingarna... jag menar, huvudpersonerna.När Project Eden beskrivs brukar det ofta jämföras med ett äldre spel, nämligen den gamla klassikern The Lost Vikings. Jag tror dock inte att denna jämförelse stämmer helt och hållet, för på många sätt tar Lost Vikings tillvara bättre på spelkonceptet som båda spelen har gemensamt. De går båda ut på att man har en liten grupp av huvudpersoner (i Lost Vikings tre, i Project Eden fyra) som inte kan ta sig fram genom spelvärlden själva, utan spelaren måste hoppa mellan dem så att till exempel en kan trycka på en knapp som öppnar en dörr, så att en annan kan ta sig igenom den dörren och aktivera en hiss som en tredje kan åka upp i, och så vidare, hela vägen till spelnivåernas slut. Jag tycker för det mesta att detta är en ganska kul spelgenre, som blandar pusslande och tänkande med andra mer traditionella genrer (i Lost Vikings med tvådimensionella plattformsspel, i Project Eden med tredimensionella actionspel).

Amber ser på medan Minoko trycker på en knapp.Den stora skillnaden mellan de båda spelen är det faktum att de vilsna vikingarna var och en har väldigt unika talanger som de kan använda för att interagera med sin omvärld. Bara en av dem kan hoppa, bara en av dem kan skjuta, och bara en av dem kan falla från höga höjder. Huvudpersonerna i Project Eden är betydligt mer lika varandra. De har alla samma vapen, ingen av dem kan hoppa, och de tål alla lika mycket stryk. Ja, de har också unika talanger, men för det mesta innebär dessa bara olika sätt att trycka på knappar för att öppna dörrar. Så ledaren Carter kan legitimera sig och öppna säkerhetsdörrar, Andre kan reparera trasiga knappar för att öppna dörrar, och Minoko kan hacka sig in i datorer för att… ja, du fattar. Den enda i gruppen som verkligen kan göra något som de andra inte kan i relation till spelmiljön är just Amber. Kanske är det därför hon har blivit något av spelets mest ikoniska figur, som ofta förekommer på spelomslag och i reklam (och hon är bokstavligen talat ikonisk eftersom det är hon som syns på spelets Windows-ikon).

En eldsvåda biter inte på Amber.Ambers bakgrund, så som den beskrivs i spelets manual, är att hon var en vanlig människa som skadades allvarligt i en olycka, och därför fick sin kropp ersatt med en stor stark metallkropp (hon kunde ha valt att se relativt ”normal” ut, men föredrog tydligen den mer biffiga varianten). I spelet innebär detta att hon är totalt osårbar när det gäller eld, het ånga, giftiga gaser, elektricitet och andra farliga delar av omgivningen (men hon skadas konstigt nog lika lätt av fiender och höga fall som de andra karaktärerna). När gruppen stöter på en korridor blockerad av eldsvådor eller gasläckage är det därför Amber som får gå in och leta upp en omväg för de andra (ofta genom att, just det, öppna en dörr). På detta vis liknar hon alltså de vilsna vikingarna mer än de andra karaktärerna i Project Eden. Om spelskaparna hade gett Carter, Andre och Minoko liknande annorlunda förmågor, så att bara en av dem kunde ta sig fram på ett visst ställe, hade spelets pussel kunnat vara mycket mer komplexa och intressanta, likt de som finns i The Lost Vikings. Det är synd att Project Eden inte fått någon uppföljare, då dess grundkoncept är så intressant och skulle kunna utvecklas på många spännande sätt. Med tanke på de framgångar som pussliga actionspel som exempelvis Portal skördat tror jag inte att en uppföljare till Project Eden måste bli någon försäljningsflopp.

Amber och de andra i strid med läskiga monster.Amber är också den karaktär i spelet vars röst är mest trovärdig, men detta beror ironiskt nog mest på att ingen av röstskådespelarna i spelet verkar väldigt kunniga i sitt gebit. För det mesta spelar de över ganska mycket, så Ambers avsiktliga mekaniska avsaknad av känslor gör att hennes repliker inte låter lika fåniga som de andras. Det är också ett sätt på vilket Project Eden kunde ha varit bättre. Spelets övergripande handling, att åka djupare och djupare ner i framtidsvärld täckt av skyskrapor, för att till slut nå den mörka marken dit solen sällan kan tränga sig ner, medan fienderna blir allt mer skräckinjagande och omgivningarna allt mer öde och trasiga, är faktiskt ganska intressant och ibland genuint läskig. Om bara skådespeleriet var lite bättre, om huvudpersonernas personligheter och bakgrunder gjordes till en större del av handlingen, och om de reagerade på den skrämmande spelvärlden med mer än axelryckningar, hade Project Eden kunnat bli ihågkommet som inte bara ett spel med en intressant pusselmekanism, utan också som en cyberpunk-skräckklassiker.

Ambers design är faktisk ganska cool.Med allt detta sagt vill jag ändå återigen understryka att Project Eden inte är något dåligt spel. Det är snyggt (åtminstone för sin tid), har passande musik och ljuddesign, och bjuder på både ett och annat lagom klurigt pussel, och aldrig med risken att man ska råka ut för någon frustrerande omöjlig situation. Har du blivit nyfiken på det kan jag rekommendera att du inhandlar det från Good Old Games. Kanske kommer du liksom jag tycka att det är ett bra spel som skulle kunna varit ännu bättre, om det bara tog lärdom av Amber.

Publicerat av Fredde "Max load: 4"

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *