Nördfavorit – Faster May

Då och då brukar vi här på Markera som Oläst ha en nördfavorit som kanske inte är en ”favorit” i ordets rätta bemärkelse, utan snarare ligger närmare att vara någon som nördar ”älskar att hata”. Och faktum är att det finns många serienördar som inte har mycket till övers för May Reilly Parker, ingift faster till Peter Parker, alias Spider-Man. Men hur kan man egentligen ha något emot den snälla lilla gumman som tagit hand om Peter under så gott som hela hans uppväxt, och som varit en del av Spider-Man-serierna från allra första numret ända fram till idag? Saken är dock den att det är just hennes ständiga närvaro som fått många läsare att tröttna på henne.

Faster May har som sagt varit med från början. I den första Spider-Man-serien var det hon och hennes make, Ben Parker, som var Peters enda ljuspunkt i livet, de enda två personerna som verkade bry sig om honom, då de tagit hand om honom sedan hans föräldrar dog när han var liten. När Peter sedan fick superkrafter och började klä ut sig till Spider-Man var han till en början ganska arrogant, och struntade i att stoppa en tjuv som han lätt hade kunnat stoppa. Denne tjuv mördade senare Ben (i vissa återberättanden av händelsen blir han skjuten framför ögonen på May, i andra är han och skurken utanför huset och hon hör bara skottet), vilket ger Peter insikten att ”med stora krafter kommer stort ansvar”. Detta ansvar innefattade också May, då Peter var den ende som kunde bidra med pengar till hushållet efter Bens bortgång.

I serierna som följde infann sig snart ett återkommande mönster vad gällde Faster May. Hon var för det mesta väldigt skröplig och sjuklig, i behov av olika mediciner och då och då även någon typ av operation. Detta innebar att Peter måste gör allt för att kunna skrapa ihop pengarna som behövdes till medicinen, främst genom att ta bilder på sig själv som Spider-Man och sälja dessa till tidningar. Peter ville under inga omständigheter avslöja sin hemliga identitet för May, då han trodde att chocken och oron skulle ge henne en hjärtattack eller på något annat sätt ta död på henne. May var alltså glatt ovetande om Peter äventyr, och trodde att han var en klen ung man som hon ständigt måste ta hand om, en ironi som mjölkades för allt den var värd av serieförfattarna.

Det var detta mönster som många läsare till slut tyckte började bli tjatigt. Det var alltid samma visa: Peter oroade sig för May, May oroade sig för Peter, och oavsett hur gammal han blev verkade hon alltid tro att han var en svag liten pojke, till den grad att många började misstänka att tanten var senil eller bara dum i huvudet. Det är egentligen inte Mays fel att hon blev så tröttsam, det var mer det faktum att serieskaparna inte verkade kunde komma på något annat att göra med henne än att låta henne sitta hemma och oroa sig över Peter och kanske bli kidnappad av en superskurk ibland. Eller jo, det finns något annat som May brukar göra då och då, nämligen dö, eller åtminstone hamna vid dödens portar. Det hände nämligen till och från att hennes skröplighet blev för mycket för henne och hon kollapsade, vilket naturligtvis ledde till massor med ångest för Peter ända tills han hittade något botemedel som kunde rädda hans kära faster. Det är i och för sig inte svårt att förstå Peters ångest. På grund av hans oansvar hade hans farbror dött, och därför försökte han göra absolut allt som stod i hans makt för att undvika samma öde för sin faster. Och de första gångerna som May sjönk ihop med ett stön var det säkert många läsare som tyckte det var spännande. Kommer hon att klara sig, eller kommer hon att dö, och vad kommer Peter att göra i så fall? Men hon klarade sig alltid, och med tiden blev det som sagt lite tjatigt.

Men på vad sätt gör det henne annorlunda från så många andra kvinnor i superhjälteserier, undrar kanske någon. Stålmannen har ju räddat livet på Lois Lane oräkneliga antal gånger genom åren, och ingen verkar tycka att det är tjatigt. Skillnaden är dock den att Stålis och Lois båda varit i princip oförändrade i sin relation till varandra och till en viss del också som karaktärer, och om Stålis faktiskt genomgår någon förändring så brukar Lois också göra det. En av de saker som gjorde Spider-Man så unik när han dök upp var att hans liv som Peter Parker faktiskt utvecklades och förändrades jämt och ständigt. I början av serien var han en ung student, men efterhand har han slutat skolan, skaffat sig jobb, gift sig och på olika andra sätt mognat och blivit äldre. Det är därför det kan tyckas lite märkligt att May, denna gamla skröpliga tant med sina ständiga hjärtattacker, fortfarande är i livet och fortfarande är i princip samma karaktär som hon var från början. Ja, i Marvels universum verkar tiden röra sig lite långsammare än i verkligheten, så att Peter, som var tonåring på 60-talet, nuförtiden på sin höjd är i sena tjugoårsåldern, men även med denna långsamhet borde May ha passerat hundraårsstrecket vid det här laget, och hon ser ofta ut som om hon gjort det i serierna.

Faktum är att på 90-talet så verkar serieskaparna själva ha insett det konstiga i Mays överlevnad, så i det klassiska 400:e numret av tidningen Amazing Spider-Man avslöjar May först för Peter att hon länge vetat att han är Spider-Man (vilket innebär att hon alltså inte var så dum och senil som hon verkade) och sedan somnar hon stillsamt in i sin säng, med en tårögd Peter vid sin sida. Det är ett väldigt finstämt och välskrivet nummer (speciellt med tanke på hur tramsiga många superhjälteserier, inklusive Spider-Man, var på 90-talet), och en perfekt respektfull avslutning på Mays långa liv. Nu kunde Peter äntligen gå vidare i livet, utan att ständigt oroa sig över sin gamla faster. Men tyvärr bestämde sig en senare serieskapare för att han ville ha tillbaka May, så i ett nummer ”avslöjades” det att kvinnan som dött egentligen var en ”genetiskt modifierad skådespelerska” (ja, jag vet) ditplacerad av Spider-Mans ärkefiende Green Goblin bara för att jäklas med honom. Den riktiga May levde fortfarande, och var fortfarande lika korkad och tråkig som innan.

För inte så länge sedan var May också inblandad i en annan mindre omtyckt Spider-Man-historia, som var ett försök att ”starta om” Spider-Man-serien, även fast Marvel traditionellt sett inte brukat göra sådant. May är återigen döende, och trots att Peter gör allt för att rädda henne kan han inte hitta någon lösning. Många personer säger åt honom att han helt enkelt måste acceptera att hans gamla faster för eller senare måste gå bort, men det struntar han i. I stället gör han en affär med en mäktig superskurk, vilket i princip innebär att universum ändras om så att Peter aldrig gifte sig med sin älskade Mary Jane, men att May i gengäld fortfarande är i livet. För många av de läsare som genom åren har tjatat om att den gamla kärringen borde begravas blev detta droppen som fick bägaren att rinna över, den ultimata förolämpningen från Marvel till sina läsare. Varför verkar varken Peter eller serieskaparna kunna acceptera att gamla människor förr eller senare måste dö?

Med allt detta sagt bör det nog också sägas att det finns bra historier med Faster May. Massvis med serieskapare har jobbat på Spider-Man genom åren, och då och då har någon av dem försökt bryta sig ur mallen med den gamla gaggiga gumman, och gjort May till en något mer intressant kvinna med skinn på näsan och mycket visdom och stöd att ge till Peter. Efter Bens död har hon också faktiskt haft ett flertal intressanta romantiska relationer. Hon gifte sig nästan med Spider-Mans fiende Doctor Octopus, hon hade en relation med Avengers-butlern Jarvis, och senaste nytt är att hon har gift sig med den något mer sympatiske pappan till demonredaktören J. Jonah Jameson. Jag tror inte att den bästa ”lösningen” på problemen med Faster May är att låta henne dö, utan istället vore det bästa om hon helt enkelt skrevs av duktiga serieförfattare som kan göra henne till något mer än klichén som hon tyvärr allt som oftast är. I så fall skulle jag kunna strunta i att hon vid det här laget borde vara långt över 100.

Publicerat av Fredde 

Du gillar kanske också...

3 svar

  1. Jönsson skriver:

    Jag har alltid gillat Faster May. Men det kan vara för att jag knappt har läst några Spiddeserier. Jag gillar bara idén med henne.

    • Fredde skriver:

      Jo, det är nog många saker som blir uttjatade om de är del av en så gott som oavbruten kontinuitet sedan 60-talet, men som funkar bra ”i små doser”.

  1. maj 4, 2016

    […] att han föddes (vilket osökt får mig att tänka på en viss Peter Parker, som ju växte upp på ett liknande sätt). Även om de båda bryr sig om Luke är det Beru som mest uppenbart uttrycker sin kärlek till […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *