Nördfavorit – Shinya Arino

Shinya Arino, för det mesta bara kallad Arino, är en japansk komiker som medverkar i diverse japanska TV-program. Mest känd är han nog som programledaren för Game Center CX, ett TV-program som, föga förvånande med tanke på titeln, handlar om TV-spel.

Ursprungligen bestod Game Center CX av ett flertal inslag, till exempel intervjuer med spelskapare, tillbakablickar över klassiska spel och besök på arkadhallar (som i Japan kallas just ”Game Centers”). Det visade sig dock snart att det var ett speciellt inslag som var mest populärt, nämligen Arino no Chōsenjō, ”Arinos utmaning”. Detta inslag tog snabbt överhanden, och nu för tiden är det Arinos utmaning som är det centrala i varje avsnitt av programmet, med de andra inslagen instoppade runt omkring det. Utmaningen i fråga är att Arino i varje avsnitt måste spela ett spel, vanligtvis till Famicom (det japanska namnet på NES) eller någon annan retro-konsol. Målet med spelandet varierar lite ibland, men allt som oftast är det att klara alla nivåer och se slutet på spelet.

Vad som gör utmaningen så rolig är Arino själv. Saken är nämligen den att Arino inte är någon spelexpert. Han spelade TV-spel när han var barn, men är inte egentligen en dedikerad TV-spelsnörd. För det mesta har han aldrig spelat spelet som medverkar i utmaningen innan, utan måste lära sig dess mekanismer och tricks allt eftersom han tar sig igenom det. Han tvekar dock inte heller till att fuska, genom att använda koder eller läsa i strategiguider för att luska ut vad han måste göra härnäst, men med tanke på hur knepiga och oförlåtande många gamla TV-spel faktiskt är så kan det ursäktas. Många gånger finns det ändå inte några hemliga koder att tillgå, och då måste stackars Arino ofta börja om spelet helt från början varje gång han blir av med sitt sista liv, och tillbringa flera timmar i sträck för att komma någon vart. Han spelar helt enkelt som en typisk ung TV-spelare skulle göra, han tar hjälp av alla medel som finns tillgängliga, men måste ändå kämpa hårt. När han kör fast riktigt ordentligt tar han också hjälp av sina assistenter (”AD”, som de kallas). I varje säsong har han en ny assistent, och dessa är för det mesta betydligt bättre på spelen än Arino, och kan därmed hjälpa honom genom att spela en stund när en nivå visar sig vara allt för klurig.

Trots all hjälp han får och de många timmar han lägger ner på varje spel slutar ibland ändå ett avsnitt med att han ger upp, och förlorar utmaningen. Då brukar en AD ta över och spela igenom spelet till slutet för att tittarna ska se slutsekvensen ändå, men det känns aldrig lika roligt som när det är Arino själv som klarar det. Det är just detta som gör Game Center CX så spännande. Eftersom Arino inte är någon expert vet man aldrig hur det ska sluta, om han ska missa den där plattformen när han hoppar eller bli av med sitt sista extraliv i slutstriden mot sista bossen, om han måste börja om från början eller i triumf kan lägga en avklarad nivå bakom sig. Och när han faktiskt klarar det, när han faktiskt får se ett svårt spels slutsekvens efter många timmars hårt spelande, då blir glädjen så mycket större just eftersom han bara är en vanlig person som lyckats med det till synes omöjliga, i stället för någon expert som kan varje avkrok av spelet utantill redan.

Game Center CX sänds tyvärr inte utanför Japan, men tack vare sin popularitet har fans textat många av avsnitten till engelska för den som är intresserad, och det har gjorts en del försök i USA att göra en ”officiell” lokalisering, kallad Retro Game Master, där man dubbar en del av rösterna, förutom Arino själv. En del av inslagen i programmet är kanske lite svåra att hänga med i för en icke-Japan, men gillar man TV-spel och har minnen av att själv ha kämpat sig igenom svåra nivåer och läskiga bossar så kan man lätt sympatisera med Arinos umbäranden och dras med i dramatiken under hans utmaningar. Kachō on!

Publicerat av Fredde 

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Andreas skriver:

    Avsnittet med Takahashi Meijin är riktigt kul.

    Man kan glo på programmet i 3D på 3DS. Förvisso är 3D:n helt värdelös eftersom det mest är bilder på platta skärmar…

Lämna ett svar till Fredde Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *