Perfekta biobesök och många höga höjder.

Jag kanske ska förklara titeln lite bättre. Det är inte så att japanerna är gladare i att gå på bio än många andra men när de väl gör det är det en fröjd. Inte så mycket för dem som för mig, men ändå. Jag tror att den största anledningen till att folk i Sverige mer eller mindre har givit upp att gå på bio inte nödvändigtvis beror på nedladdning och hemmabiosystem. Jag tror att den stora anledningen är att folk inte längre respekterar sina medbesökare.

Så är det dock inte här i Tokyo, där jag faktiskt varit på bio två gånger redan (en tredje är inplanerad eftersom årets pokémonfilm fortfarande visas på bio). Den första var Studio Ghiblis senaste barnfilm Kokuriko-zaka kara(sve. ung: Från Vallmobacken). Inte för att jag förstod så mycket av handlingen men jag formligen njöt av den behagliga stämningen i salongen. En kort förfilm bad tittarna att minnas att ljud- och bildupptagning var förbjuden, likaså att sparka i stolarna och att prata högt under filmens gång. Så enkelt var det och det gav alla en riktigt mysig bioupplevelse.

Japan16

Hundra poäng till den som kan gissa vilken film den här affischen kommer från.

Japan24

 

När regnet kom flydde vi hem till Mitaka för att rädda Dawns kläder som hängde på tork utanför hans fönster och för att se om jag hade kommit ihåg att stänga fönstret till mitt rum. Det hade jag inte.

Det har regnat i flera dagar nu och det har lyckligtvis sänkt temperaturen avsevärt vilket har gjort det otroligt skönt att vara ute om dagarna. Detta firade jag och Dawn med att åka till Ueno och gå på zoo! Vi har visserligen varit på zoo en gång redan men detta zoo hade långt mycket fler djur och var således ett par hundra yen dyrare än det förra. Trots detta märkte vi när vi varit därinne i flera timmar och både ätit glass och åkt den otroligt onödiga monorail som gick mellan djurparkens två områden (vilka det tog mindre än en minut att vandra mellan) att vi fortfarande inte hade spenderat mer än ca 1000 yen var. Det är inte ens hundra kronor för inträde och allt annat trams vi köpte. Dagen innan hade vi ätit varsin pizza med ägg och skinka utanför djurparken och den enkla måltiden var dyrare än en heldag på zoo. Så märkligt. Men pizzan var mycket god.

Japan17

Pandorna spenderade hela dagarna på det här sättet i sina sängar. På något sätt kan jag relatera till det.

Japan18

Hihi!

Japan19

Denna sengångare behövde inte vara kvar i sin bur om den inte ville. Därför hängde den mest i ett träd bredvid och bajsade på turister.

Dagarna flyter ihop en smula och det blir svårare och svårare att minnas exakt vad vi gjorde och när, men för ett par dagar sedan begav vi oss hela vägen till grannstaden Yokohama för att titta på Silla Havet och (desto viktigare) att uppsöka en pokémonbutik. Likt många tågstationer i Tokyo satt Yokohamas station ihop med ett gigantiskt varuhus, i vars topp butiken vi sökte låg. På bottenvåningen förgylldes vår dag av flertalet orkestrar bestående av japanska skolungdomar som fått sitt sommarlov avbrutet för att spela musik för förbipasserande. De var dock otroligt duktiga och vi kunde inte slita oss förrän den första orkestern spelat färdigt. Yokohama bjöd också på ett litet nöjesfält som vi besökte och åkte ett pariserhjul (för att det är ”romantiskt” som Dawn sa). Utsikten var dock förunderlig. Vi kunde se långt ut över Yokohama och tillbaka till Tokyo eftersom Tokyo och Yokohama faktiskt sitter ihop och det faktum att de är två olika städer mest beror på att folket i Yokohama inte vill byta adress.

Japan22

Bam bam bam bam bam – TEQUIRA!

Kvällen bjöd sedan på ännu en tur med monorail (denna gången en tur som varade en längre stund och bjöd på en väldigt fin vy av staden) ut till det otroligt vackra hamnområdet i Odaiba, vilket Dawn antog låg i närheten av Yokohama men som i själva verket låg en bra bit bort. Det hade blivit mörkt när vi anlände så vi vandrade runt tills vi hamnade på en bilmässa. Själva mässan var i stort sett tom på människor sånär som vid en liten scen där ett av Japans många massproducerade tjejband precis hade spelat en konsert. Nu stod de och skrev autografer till killar i vår egen ålder och vi beslutade oss för att vandra vidare. Utanför såg vi ännu ett pariserhjul, detta större än det förra och vi hoppade på. Det var naturligtvis dyrare än det på nöjesfältet och vi insåg snabbt att vi var det enda åkande paret som bestod av två män. Faktum är att alla andra resenärer var killar och tjejer i par som höll handen medan de väntade. Våra skämt om romantik var plötsligen inte fullt lika roliga.

Dawn har en fantastisk förmåga att kläcka ur sig helt fel saker vid helt rätt tillfälle. När vårt plan avgick förklarade han att det är just vid starten som de flesta flygkrascher sker och vid landningen lade han till att just när hjulen rör vid marken är det störst chans att de fallerar. Naturligtvis insisterade vi på att åka i den enda vagnen som hade genomskinliga väggar, vilket visserligen gav oss en oöverträffbar vy över staden och dess omnejd men som också gjorde mig otroligt nervös när Dawn ställde sig upp för att börja fotografera så att vagnen gungade och lägligt förklarade att om någonting gick snett nu så skulle vi inte ha en chans att överleva.

Japan23

Min mobiltelefon gör inte utsikten rättvisa.

Igår tog vi en kort tur tillbaka till Akihabara och butiken Super Potato. Titeln till trots säljer de inte grönsaker utan gamla TV-spel. Då varken jag eller Dawn har någon av de gamla konsolerna att spela spelen på fanns där inte mycket att köpa men det var en fröjd för ögat att vandra runt bland så mycket spännande retrogrejer. I ärlighetens namn gjorde vi det mest för att retas med Fredde. Vi var där men inte han. Ha!

Japan20 Japan21

Avis?

Avslutningsvis har vi kommit fram till att en kimono för män bör kallas en manomono. Hej mormor!

Publicerat av Jönsson

Du gillar kanske också...

6 svar

  1. Fredde skriver:

    ”Vi var där men inte han. Ha!”

    Pärlor för svin!

  2. Johan skriver:

    Affishen föreställer ”Back to the future”. Ge mig nu mina hundra poäng! 😉

  3. Mr. Holmes skriver:

    Dammit Johan jag skulle skriva det >.<
    Jönsson har man sett filmen så ser man ju hur lätt som helst, Biff är ju i sin bil och Marty med sin gitarr och kollar du extra noga så ser du delorean, men den flyger så de måste vara Del 2 och man ser alternativa Biff från 1985, fast bilderna ser ju ut till att vara från Del 1 men jag gissar på:
    Back to the Future Part II

    • Jönsson skriver:

      Det är Back to the Future som är det rätta svaret naturligtvis. Jag stod själv och tittade på den ganska länge innan jag insåg vad det var jag tittade på. Det är väldigt cool att lägga fokus på George och Lorraine istället för Marty och Doc och att faktiskt inte ens låta Doc vara med på bilden. Jag tror faktiskt inte att DeLoreanen flyger på bilden utan att den bara är instoppad på samma sätt som Marty i bakgrunden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *