Sci-Fimässan: Freddes synvinkel

Jag har besökt Sci-Fimässan en gång innan, när jag var mycket yngre. Det besöket slösade jag dock bort på ett ganska korkat vis då jag tillbringade majoriteten av det i jakt på en fullversion av spelet Yoda Stories att köpa. Så när jag mötte Ande och Jönsson efter deras äventyrliga bilfärd var jag bestämd om att inte sumpa denna chans att få nörda till det ordentligt.

När vi anlände utanför mässlokalen uppenbarade sig ett litet orosmoment. Det fanns ingen som helst skyltning om att någon sorts Sci-Fimässa skulle hållas, snarare antyddes det att det skulle pågå en bostadsmässa i krokarna. Hade vi kommit på fel dag? Var mässan inställd? Vi var turligt nog inte ensamma där, utan området kring ingången befolkades snart av diverse nördar i alla åldrar, varav en var från en lokal radiostation (eller något sånt) som skulle rapportera från mässan och snackade lite med oss medan vi väntade.

Det visade sig att Sci-Fimässan höll till längre in i lokalen, så vi fick traska förbi den nämnda bostadsmässan på vägen dit. När vi nådde kön till ”vår” mässa visste vi att vi var på rätt spår då kön bevakades av stormtroopers och en och annan pilot ur Rymdimperiets flotta. Jag lyckades i all hast knäppa ett kort på en av piloterna.

Väl inne rusade som tidigare nämnts jag och Jönsson till bordet där Anthony Daniels satt. Det skulle tydligen vara några andra kändisar där och dela ut autografer (bland andra Edward Furlong, mest känd som den unge John Connor i Terminator 2), men dessa verkade inte ha anlänt än. Skit samma, det var ju Daniels som var det viktiga! Jönsson fick sin autograf, men jag hängde bara med och sa inget till Daniels. Det hade känts lite fånigt efter Jönssons samtal om hur Daniels var hans största inspiration till att bli skådespelare att säga typ ”…och jag tycker också du är ball” eller dylikt.

Sci-Fimässan var ju ursprungligen tänkt att vara en utställning av rekvisita från nördfilmer av olika slag, men detta år var den avdelningen faktiskt sorgligt liten (för övrigt kändes hela mässan betydligt mindre än förra gången jag besökte den, men det kunde ju bara vara inbillning från min sida). Den häftigaste biten rekvisita de hade var nog förstasidan till tidningen Daily Planet med rubriken ”WHITE HOUSE SURRENDERS”, från filmen Superman II. Det är den typen av rekvisita som man bara kan hitta i en riktigt nördig film.

Mässan fylldes snart upp av massvis med mer eller mindre nördigt folk och det blev snart smått olidligt att röra sig genom folkhopen dit man ville. För mig var det ändå fascinerande att se alla utklädda personer. Här fanns stormtroopers och Starfleet-officerer och Darth Vader och en så gott som autentisk astromech-droid som rullade runt och blippade och bloppade. Mindre imponerande var den makalöst fula dockan som tydligen skulle föreställa Data från Star Trek: The Next Generation. Eftersom jag är en allroundnörd tog jag tillfället i akt att få en bild med mig själv bredvid både en stormtrooper…

…och en Starfleet-officer.

Jag lyckades till och med lägga vantarna på en nördig pryl att ta med hem, nämligen en figur föreställande en MSZ-006 Zeta Gundam från animén Zeta Gundam (hade jag fått välja hade jag nog föredragit en RX-78 Gundam eller en RX-178 Gundam Mark II, men man kan inte få allt här i världen). Den var utrustad med en jättestor Hyper Mega Launcher vilket gör det lite svårt att hitta ett bra ställe där den kan stå och få plats. För tillfället står den på en hylla ovanför min dator och vaktar min WiFi-USB-mackapär. Jag hade även ögonen på en Star Wars-actionfigur föreställande Luke Skywalker såsom denne såg ut på tidiga konceptbilder för filmen, innan George Lucas var helt färdigt med manuset, och då han funderade om över huvudpersonen kanske skulle vara en kvinna? Men det blev det inget av då jag i min dumhet inte tagit ut tillräckligt med pengar för att ha råd med den. D’oh!

Men även om jag kände mig lite trött och sliten när allt var klart var det ändå en mycket roligt upplevelse att få besöka en så nördig mässa i mer vuxen ålder då det känns lite lättare att ta in allt det nördiga (och inte slösa bort tiden på jakt efter något halvbra Star Wars-spel).

Publicerat av Fredde

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. augusti 22, 2010

    […] “Men vänta nu”, är det säkert många som säger, “Gundam är väl inget rymdskepp, det är ju en stor robot?” Och visst, nog är Gundam en klassiker bland stora japanska robotar, men jag tycker att den även kan passa in under definitionen rymdskepp. Stora delar av de flesta Gundam-animés genom tiderna utspelar sig i rymden, och handlar om hur diverse robotar, styrda av piloter, flyger runt i viktlöshet och skjuter på varandra. Vilket gör att man lätt kan fråga sig varför de över huvud taget har ben om de bara ska flyga runt hela tiden. Faktum är ett flertal av robotarna i senare Gundam-animés kan transformera till mer traditionella, flygplansliknande rymdskepp (till exempel MSZ-006 Zeta Gundam, den som jag köpte som en leksak på sci fi-mässan). […]

  2. december 8, 2011

    […] … en artikelserie om SCI-FI-mässan i Malmö: Del 1, 2, 3 […]

  3. december 8, 2011

    […] ”Men vänta nu”, är det säkert många som säger, ”Gundam är väl inget rymdskepp, det är ju en stor robot?” Och visst, nog är Gundam en klassiker bland stora japanska robotar, men jag tycker att den även kan passa in under definitionen rymdskepp. Stora delar av de flesta Gundam-animés genom tiderna utspelar sig i rymden, och handlar om hur diverse robotar, styrda av piloter, flyger runt i viktlöshet och skjuter på varandra. Vilket gör att man lätt kan fråga sig varför de över huvud taget har ben om de bara ska flyga runt hela tiden. Faktum är ett flertal av robotarna i senare Gundam-animés kan transformera till mer traditionella, flygplansliknande rymdskepp (till exempel MSZ-006 Zeta Gundam, den som jag köpte som en leksak på sci fi-mässan). […]

  4. december 28, 2015

    […] ”Men vänta nu”, är det säkert många som säger, ”Gundam är väl inget rymdskepp, det är ju en stor robot?” Och visst, nog är Gundam en klassiker bland stora japanska robotar, men jag tycker att den även kan passa in under definitionen rymdskepp. Stora delar av de flesta Gundam-animés genom tiderna utspelar sig i rymden, och handlar om hur diverse robotar, styrda av piloter, flyger runt i viktlöshet och skjuter på varandra. Vilket gör att man lätt kan fråga sig varför de över huvud taget har ben om de bara ska flyga runt hela tiden. Faktum är ett flertal av robotarna i senare Gundam-animés kan transformera till mer traditionella, flygplansliknande rymdskepp (till exempel MSZ-006 Zeta Gundam, den som jag köpte som en leksak på sci fi-mässan). […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *