Science fiction-film från 70-talet: Battlestar Galactica

Detta är en ganska udda film, och frågan är om man ens kan kalla det en film. Battlestar Galactica var ju en TV-serie, men pilotavsnittet, kallat Saga of a Star World, släpptes även på bio under just namnet ”Battlestar Galactica”.

TV-serien är idag nog mest minnesvärd eftersom det var en av de första som försökte sig på att ha specialeffekter i klass med Star Wars, som kom ut året innan. Detta visade sig dock snart vara ett problem, då kostnaderna för varje avsnitt blev väldigt höga, och snart började man återanvända redan inspelade rymdskeppscener om och om igen. Faktum är att själva anledningen till att man släppte pilotavsnittet på bio var för att försöka få tillbaka en del av pengarna som projektet hade kostat.

Det ska sägas att mycket av specialeffekterna faktiskt fortfarande håller i dag, även om man inte kan vänta sig något i samma klass som Star Wars. Lustigt nog verkar väldigt mycket av arbetet och resurserna lagts på just scenerna med rymdskepp, på bekostnad av mycket annan rekvisita. Så det är häftigt när hjältarnas små Viper-stridskepp flyger runt, men mindre häftigt när man får se cockpiten, där piloterna sitter i fåniga hjälmar och tittar ut på vad som ganska uppenbarligen är en svart kuliss med små lampor som stjärnor.

Handlingen har en del märkliga undertoner, då den tar sin inspiration från diverse knepiga ufo-teorier om att mänskligheten inte har sitt ursprung på jorden utan på andra planeter, och även från skaparen Glen A. Larsons religion, Mormonism. Faktum är att TV-serien ursprungligen var tänkt att heta Adam’s Ark.

Hur som helst, filmen handlar om hur mänskligheten lever på tolv planeter i rymden, men en dag blir kolonierna anfallna av de ondskefulla robot-utomjordingarna kallade Cylons. Samtliga kolonier på planeterna blir helt och hållet förstörda, och majoriteten av människornas stridsflotta blir det också. På Battlestar-rymdskeppet med namnet Galactica har dock kommendör Adama (spelad av Lorne Greene) anat oråd och han lyckas rädda en hel del människor och sätta samman en flotta av mänsklighetens sista rymdskepp. Deras mål är att leta reda på den legendariska trettonde planeten där det lär finnas människor, en planet kallad… Jorden. Naturligtvis blir de hela tiden förföljda av Cylons som vill utrota de sista människorna. Filmen kan sägas bestå av två delar: Den första skildrar attacken som leder till mänsklighetens exil, och den andra skildrar deras första äventyr på sin långa resa, när de träffar på en planet som tycks vara ganska trevlig, men som visar sig dölja en mörk hemlighet. Ombord på Galactica finns majoriteten av filmens huvudkaraktärer. Adama har en son vid namn Apollo som är en hyfsad rymdpilot, och en dotter vid namn Athena. Apollo blir tvungen att ta hand om en ganska jobbig unge vid namn Boxey och dennes robot-djur.

Alla dessa karaktärer är dock tämligen oviktiga jämfört med mannen framför alla: Starbuck, spelad av Dirk Benedict. Starbuck är den absolut häftigaste snubben i Battlestar Galactica. Han är den bäste stridspiloten, han raggar på alla brudar han stöter på, han röker ständigt cigarrer och spelar kort, och försöker hela tiden komma på nya planer för att tjäna en massa pengar, planer som för det mesta går åt skogen. Där de flesta andra karaktärer i serien är en smula allvarliga (eller bara irriterande, som Boxey) så är Starbuck rolig, uppkäftig och lurig.

Det är naturligtvis svårt att bedöma en film som egentligen är några avsnitt av en TV-serie, men jag måste säga att handlingen flyter på ganska bra. Det är uppenbart att den vill efterapa både Star Wars och Star Trek, men lyckas ändå ha något som gör att den skiljer sig från båda och blir sin egen historia med sina egna förtjänster. Resten av TV-serien blev dock aldrig någon jättestor succé utan fick på sin höjd en kultstatus bland vissa nördar. Nyligen kom det dock en helt ny remake av TV-serien som blivit tämligen populär och omdiskuterad, men jag har inte sett den, så jag kan bara säga att jag gillar det faktum att den ultramanlige Starbuck i denna version i stället är en kvinna, men ändå verkar uppföra sig på precis samma sätt. Jag kan dock rekommendera att den som har sett den nya TV-serien tar sig en titt på åtminstone pilotavsnittet av originalserien för att se hur saker och ting började.

Publicerat av Fredde 

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *