Veckans nördfavorit – Hitler

Många undrar säkert hur en av tidernas ondskefullaste män kan ses som en ”favorit” bland nördar, men det är just eftersom han var så ond som han blivit en populär skurk för hjältarna att slåss mot i diverse nördmedia.

Tiden för Hitlers karriär stämde ganska bra överens med tiden för superhjälteseriernas skapande, så det är inte förvånansvärt att många superhjältar pucklade på Hitler (och gärna Mussolini och Tojo också) på serieomslag under andra världskriget. Sådana tilltag hölls dock ändå för det mesta på just omslagen. Även om superhjältarna gärna fick gå och besegra en tysk armé här och där var det ytterst ovanligt att de helt och hållet gjorde slut på kriget genom att ta sig in i fiendens högkvarter och besegra Führern själv. Detta har på senare år fått förklaras på ett flertal kreativa vis av serieskapare då det tycks märkligt att en mäktigt och godhjärtad snubbe som Stålmannen bara skulle stå och se på medan miljoner människor massakrerades. I DC:s fall är den officiella förklaringen att Hitler hade lagt vantarna på det legendariska Ödesspjutet och med hjälp av dess magi kunde hålla superhjältar borta (Stålmannen är ju som serienördar vet svag mot inte bara kryptonit, utan även magi). Marvel har egentligen inte behövt någon specifik förklaring då de flesta av deras hjältar från den tiden helt enkelt inte var mäktiga nog att hitta på någon sådan bedrift. Captain America var trots allt bara en vanlig, om väldigt vältränad, människa med en sköld. En snubbe som Sub-Mariner skulle tekniskt sett kunna ha gjort det, men han brukar för det mesta bara bry sig om vad som händer ovanför havet om det stör honom under havet.

Hur som helst så begick Hitler till slut självmord, men som alla nördar vet kan man aldrig veta om en superskurk är död eller bara låssas. I mycket modern nördmedia finns Hitler med i återuppstådd form på något sätt (och det finns ju även viss modern media som utspelar sig under andra världskriget där Hitler kan vara med, såsom den dramatiska scenen i Indiana Jones and the Last Crusade där arkeologen träffar diktatorn, även om Hitler inte är medveten om vem Jones är vid tillfället).

I TV-spel händer det att Hitler är en slutboss av något slag. Ett klassiskt exempel är Wolfenstein 3D i vilket man i ett av uppdragen måste ta sig ner i Hitlers bunker, skjuta sig förbi massor med nazister och ”Hitler-spöken” innan man träffar på mannen själv, utrustad med en mekanisk rustning och fyra(!) maskingevär som gör livet surt för en. Efter att ha pepprat honom tillräckligt kollapsar han i en blodig hög med de sista orden ”Eva, Auf Wiedersehen…”

Ett annat klassiskt Hitler-ögonblick i spelsammanhang är slutet av Bionic Commando till NES. Efter att ha tagit sig igenom en svår slutnivå står man öga mot öga med en återupplivad Hitler (eller ”Master-D” som han kallas för att Nintendo inte gillade allt för uppenbara nazist-antoningar). När han inser att du tänker besegra honom säger han ”You damn fool” (”damn” var faktiskt ett chockerande grovt ord för ett NES-spel), och låter dig först besegra den enorma flygande maskinen Albatros innan du greppar dit raketgevär, svingar dig frammåt och avfyrar en raket rakt in i cockpiten på helikoptern där Hitler sitter, och därmed spränger hans huvud i blodiga bitar. Helt ocensurerat!

Sammanfattningsvis kan det väl sägas att nördar egentligen inte gillar Hitler så mycket som de gillar att se Hitler få stryk, vare sig det rör sig om superhjälteknytnävar, raketgevär, eller bitsk brittisk humor.

Publicerat av Fredde 

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. mars 8, 2011

    […] har tidigare här på Markera som Oläst haft nördfavoriter som kanske inte kan kallas ”favoriter” i ordets […]

  2. december 7, 2011

    […] har tidigare här på Markera som Oläst haft nördfavoriter som kanske inte kan kallas ”favoriter” i ordets rakaste […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *