Vem fan är G.I. Joe?

Eftersom den nya långfilmen G.I. Joe: The Rise of Cobra nyligen gått upp på biograferna är det kanske på sin plats med en förklaring om vad G.I. Joe egentligen är. Chansen är stor att många icke-amerikaner inte har en aning om vad filmen är baserad på, eftersom G.I. Joe är ett fenomen som i huvudsak hållit sig till sitt hemland USA.

Ursprungligen var G.I. Joe namnet på ett gäng dockor med militärtema som skapades på 60-talet. De olika individuella dockorna hade namn som ”Action Soldier”, ”Action Sailor” och ”Action Pilot”, vilket blev ursprunget till den idag bland nördar populära termen ”actionfigurer” (eftersom ingen vuxen manlig nörd vill erkänna att de skulle leka med något så barnsligt som dockor). Det har alltså aldrig funnits en specifik figur med namnet ”G.I. Joe”, det är bara namnet på franchisen i stort.

Mest kända är nog 80-talsinkarnationen av G.I. Joe (känd som G.I. Joe: A Real American Hero), då dockor… jag menar, actionfigurerna gjordes om i en mindre skala av samma sort som de då populära Star Wars-actionfigurerna. Ursprungligen hade figurerna varit någorlunda realistiska, men nu började de få mer färgglada uniformer och udda yrken (till exempel ninjas), samt ett gäng ärkefiender i form av den ondskefulla terroristorganisationen Cobra, ledda av den maskerade Cobra Commander och hans många underhuggare (de mest minnesvärda bland dessa är troligen vapensmugglaren Destro och den läderklädda och glasögonbärande The Baroness).

I samband med de nya leksakerna kom även en tecknad TV-serie som i princip var reklam för leksakerna, ett arrangemang som hade fungerat utmärkt innan med till exempel Transformers och He-Man. TV-serien är med moderna ögon i stort sett ganska fånig. Ett problem var att leksakerna hade ett militärt tema, men ett tecknat barnprogram fick inte visa folk som dog, så för det mesta var det stora våldsamma slag mellan G.I. Joe och Cobra där ingen någonsin träffade någon med sina gevär, kanske på sin höjd kunde de slå någon medvetslös med en knytnäve. Visserligen var det många fordon och flygplan som sprängdes i luften, men alltid bara efter att man tydligt sett att piloterna tagit sig ut med katapultstol. Varje avsnitt avslutades också med en liten kortfilm där någon ungdom höll på att göra något de inte borde göra (till exempel att simma när det åskar eller cykla utan hjälm) och då blev informerad av en förbipasserande G.I. Joe-medlem om att de inte borde göra det. Det slutade alltid med att barnen sa ”Now we know!” och soldaten svarade ”And knowing is half the battle!”

Det gjordes också en serietidning, skriven av Larry Hama och publicerad av Marvel, som var någorlunda bättre än TV-serien. Här dog folk faktiskt då och då, och en del av skurkarna framställdes ibland som lite sympatiska. Serien lyfte också fram andra figurer än TV-serien, till exempel fick den stumme ninjan Snake Eyes ofta en framträdande roll.

80-talets G.I. Joe var mycket en produkt av sin tid. I USA var Ronald Reagan president och patriotism och militarism var populärt, så där passade ett barnprogram om Riktiga Amerikanska Hjältesoldater in hur bra som helst. I resten av världen var de dock av förståeliga skäl inte lika framgångsrika, även om de försökte lanseras i Europa under namnet Action Force (faktum är att den senare actionfiguren Action Man ursprungligen var baserad på G.I. Joe).

På senare tid har det kommit många långfilmer baserade på tecknade barnprogram från 80-talet, till exempel Transformers och Teenage Mutant Ninja Turtes. Jag misstänker dock att den nya G.I. Joe-filmen inte kommer att sälja lika många biljetter utanför USA som de tidigare nämnda exemplena, då det som sagt i huvudsak är en väldigt amerikansk företeelse. Men om ni ändå tänker gå och se filmen så vet ni nu lite om bakgrunden. Och att veta är halva striden!

Publicerat av Fredde 

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. mars 4, 2012

    […] står en aning högre på kvalitetsstegen än jämngamla program som He-Man, G.I. Joe, eller just My Little Pony. På 90-talet gjordes en datoranimerad Transformers-TV-serie kallad […]

  2. juni 4, 2016

    […] en källa inte riktad till barn är ju inte helt unikt), och resultatet kan i princip liknas vid G.I. Joe. Rambo och hans grupp med multikulturella medhjälpare skjuter alltså med gevär mot fiendearméns […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *