Warcraft Adventures: Den försvunna Warcraft-historian

Efter att de släppt det framgångsrika spelet Warcraft II: Tides of Darkness 1995 (och dess expansion Beyond the Dark Portal 1996) började spelföretaget Blizzard Entertainment fundera på att utveckla Warcraft-universumet på nya sätt. Detta ledde till att de började utveckla ett Warcraft-spel i en helt annan spelgenre än de två tidigare RTS-spelen, nämligen ett äventyrsspel inspirerat av klassiker som Monkey Island, med titeln Warcraft Adventures: Lord of the Clans (en titel som intressant nog verkar tyda på att det fanns tankar om att göra fler spel med titeln ”Warcraft Adventures”). Spelet kom väldigt långt i utvecklingen och fick en hel del uppmärksamhet i spelpressen, men till slut lades utvecklingen ner, och spelet släpptes aldrig. Blizzard själva förklarade beslutet med att de helt enkelt inte tyckte att spelet uppnådde deras kvalitetskrav, och att det skulle krävas för mycket tid och resurser för att göra det så bra som de ville ha det (men givetvis finns det spekulationer om att det skulle ha att göra med interna stridigheter eller rent kommersiella intressen). Intressant nog anses dock ändå spelets övergripande handling som en del av Warcraft-kanon, som en viktig bakgrund till det nästa utgivna spelet Warcraft III: Reign of Chaos, och historian gavs ut i modifierad form som en bok.

Thrall på shoppingrunda.På grund av uppmärksamheten som Warcraft Adventures fick i spelpressen, och eftersom det var en del av en populär spelserie, var det många spelnördar som blev väldigt besvikna över att spelet aldrig släpptes. Många år senare, år 2010, dök det plötsligt upp filmklipp som visade hur spelet såg ut och spelades, tydligen läckta från en icke namngiven rysk spelutvecklare som troligtvis hade varit inblandad i utvecklingen av spelet. Dessa filmklipp användes senare i ett aprilskämt där en hemsida påstod att man kunde ladda ner en komplett kopia av spelet. Det var nog dock ingen spelnörd som faktiskt på allvar trodde att spelet skulle dyka upp. Men år 2016 hände det faktiskt: En så gott som färdig prototyp av Warcraft Adventures dök upp på nätet, och trots att Blizzard snabbt var framme och stoppade den ursprungliga nedladdningskällan var det ändå för sent, spelet hade redan börjat sprida sig bortom deras kontroll, så som ofta händer på internet. Jag lyckades själv lägga vantarna på ett exemplar, och det kan säkert ni läsare också göra på något sätt. Om ni lyckas med det kan jag tipsa om att också ladda ner ”Warcraft Adventures – Cutscenes Remaster Project”, som fixar till några av buggarna med filmsekvenserna och återställer några filmsekvenser som inte förekommer i prototypen. Om ni inte vill hålla på att mixtra med gamla spel från suspekta källor går det givetvis också att se andra personer spela igenom det på YouTube eller dylikt.

Thrall träffar en goblin som vill ha hjälp att reparera sitt luftskepp.Jag vill gärna skriva om vad jag tycker om spelet, men jag vill inleda med att det inte känns rätt att göra en regelrätt recension av en produkt som ju faktiskt är en prototyp, ett spel som aldrig släpptes, bland annat eftersom spelutvecklarna själva inte var nöjda med det. Så gott som alla invändningar jag skulle ha mot spelet, stora som små, kan ju enkelt avfärdas med att det kanske är saker som skulle ha fixats eller ändrats om spelet faktiskt hade släppts. Om man spelar Warcraft Adventures tycker jag att dess status som ofärdig prototyp är något man måste ha i bakhuvudet. Men samtidigt finns det mycket som är intressant med spelet, som ger indikationer om vad Blizzard hade för planer för Warcraft-universumet. Vissa saker från spelet gick de ju som sagt vidare med, och vissa saker valde de bort.

Försupna orcer på reservatet.Vad som är speciellt intressant med Lord of the Clans är att det handlar om orcer. I de två föregående spelen framställs dessa grönhudade krigare som så gott som totalt ondskefulla. De är monstruösa barbarer som invaderar de goda människornas värld genom en magisk portal och vars enda mål verkar vara att ge sig ut och härja, supa och slåss och svärja, bränna blå bondgårdar och säga fula ord (zug zug!). Även när du spelar som orcer i Warcraft och Warcraft II ges du inte något annat perspektiv än att du styr över destruktiva krigare som vill förstöra eller erövra allt i sin väg, av ingen annan anledning än för att de tycker det är kul. Men i Wacraft Adventures görs de första antydningarna till ett mer sympatiskt perspektiv på orcerna, ett perspektiv som skulle utvecklas i framtida Warcraft-spel. Spelet utspelar sig efter slutet på Warcraft II, när människorna lyckats besegra orcerna och förstört deras magiska portal. En del orcer finns dock kvar i människornas värld, och vad människorna gör med dessa kan ses som något moraliskt klandervärt. De stängs in i illa byggda ”reservat” och hålls i schack genom att ges stora mängder alkohol, eller så används de som slavar. Ja, parallellerna till hur människor behandlar andra människor i vår egen värld är inte särskilt subtila (även om det då vanligtvis handlar om brutala invadörer som förslavar en plats ursprungliga befolkning snarare än tvärtom).

Flygande grisar!Spelets huvudperson är en orc vid namn Thrall, som inledningsvis måste fly från att vara slav, och sedan reser runt i Warcraft-världen för att träffa andra orcer och ge dem tillbaka sin kämpaglöd, med målet att förena dem till en ny armé och börja kriga mot människorna igen (denna gång med åtminstone en någorlunda begriplig motivation). Ett flertal av karaktärerna han stöter på är från Warcraft II, och det finns många andra referenser till det spelet också, vissa mer subtila än andra. Handlingen känns som en ganska märklig blandning av blodigt allvar och väldigt komiska inslag. I ena stunden håller Thrall på att hugga ihjäl en fiende med sin yxa eller är ledsen över sina mördade föräldrar, i andra måste han lösa pussel involverande grisar med raketryggsäckar eller tappar byxorna när han ska klättra upp för en repstege. Det verkar som det var klurigt för spelskaparna att blanda Warcraft-spelens brutala och krigiska värld (som förvisso har en del svart humor i sig) med ganska typisk äventyrsspel-humor och logik av Monkey Island-slaget.

Thrall måste infiltrera ett grip-näste.Rent spelmässigt fungerar Warcraft Adventures som ett klassiskt äventyrsspel, så Thrall går runt och plockar upp föremål, pratar med karaktärer och löser diverse pussel. De flesta pusslen känns hyfsat logiska och begripliga med tanke på genren, även om det finns en del som verkar handla om att gå tillbaka till en tidigare plats där något nytt har hänt, utan någon indikation om varför man borde göra det. Det finns åtminstone ingen pixeljakt då viktiga föremål är stora och tydligt indikerade, och jag uppskattar att det inte verkar gå att fastna i spelet totalt. Jag vill som sagt inte recensera den rent speltekniska aspekten mer djupt än så, eftersom det är fullt möjligt att saker som hur fort karaktärerna rör sig skulle bli justerade om spelet faktiskt släppts.

Thrall i en filmsekvens.Spelets grafik är på det stora hela ganska snygg, med vackra bakgrunder och karaktärer med många skojiga animationer, men det har inte riktigt den där lilla extra personligheten som jag associerar med välgjorda äventyrsspel, eller med andra Warcraft-spel. Det ser mest ut som en ganska generisk tecknad film. Det kan i och för sig ses som positivt med tanke på att ett av företagen som var involverade i spelutvecklingen tidigare låg bakom de ökända Zelda-spelen till CD-i. De animerade sekvenserna i Warcraft Adventures är betydligt bättre än de som förekom i de spelen. Vad jag dock gillade starkt är röstskådespelarna. Thralls röst görs av den alltid duktige Clancy Brown (en man som klippt och skuren för att spela en orc, vilket han faktiskt också gjorde i Warcraft-långfilmen flera år senare), och röstskådespelarlegenden Peter Cullen har också en framträdande roll i spelet. De övriga skådisarna är också på det stora hela kompetenta, vilket ju inte alltid är fallet i spel från 90-talet. Den klassiska Warcraft-rösten Bill Roper medverkar dock tyvärr inte.

Samtal med drake.Spelets handling skulle som sagt senare stuvas om lite och bli del av Warcraft-kanon, och karaktären Thrall fick en framträdande roll i Warcraft III (dock tyvärr utan Clancy Browns röst). Jag får intrycket att Blizzard velat gå ifrån den humoristiska tonen som förekom i deras tidiga Warcraft-spel, men fröet till tematiken som de använt i senare spel, där även traditionellt ”onda” fantasy-folkslag ges sympatiska historier, såddes i Warcraft Adventures. Jag har alltid fascinerats av prototyper till spel som aldrig släpptes, och att en så gott som färdig version av detta spelhistoriskt mycket intressanta spel finns tillgänglig gör mig mycket glad.

Publicerat av Fredde

Du gillar kanske också...

6 svar

  1. Ande skriver:

    Intressant som tusan! Jag har helt missat detta, jag ska absolut kolla in det.

    Jag minns även ett annat spel som blizzard utvecklade men som sedan lades ner, Starcraft: Ghost. Det skulle vara ett FPS eller ett TPS och jag var väldigt taggad på det. Läste att den prototypen tydligen läckte förra året också.

    Håller verkligen med om att prototyper till outgivna spel kan vara välidgt intressant, särskilt när de dyker upp flera år senare.

    • Fredde skriver:

      Intressant nog verkar Blizzards konkurrent Westwood kommit längre med spinoff-spel från sin RTS-serie, då Command & Conquer: Renegade faktiskt släpptes. Men jag vet inte om det var något bra.

      Men beroende på hur man ser det kan kanske World of Warcraft också ses som ett spinoff-spel?

  2. Jönsson skriver:

    Nu önskar jag att Blizzard plockade upp den här prototypen, putsade till den och släppte den på riktigt. Då har jag definitivt spelat den!

    • Fredde skriver:

      Jag gissar att det inte kommer att ske. Bill Roper kommenterade den läckta prototypen med att den är ett intressant tidsdokument, men att den inte representerar vad Blizzards avsikter med projektet var. Och han lät säkert väldigt cool när han sa det.

      • Jönsson skriver:

        Konstigt att han inte fick vara med i spelet. Förstår de inte hur ikonisk den rösten är?

        • Fredde skriver:

          Vad jag läst var det en facklig fråga. Alla de andra röstskådespelarna var med i skådespelarfacket, och Roper är ju inte en professionell röstskådis som var med i det facket, så därför fick han inte vara med. Jag läste att de tydligen använde några av hans gamla inspelningar från de tidigare spelen, men när jag spelade det hörde jag inget som lät som honom. Jag hade gärna hört ett ”zug zug” eller ”yes my lord” insmuget någonstans.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *