Watchmen – Var är de nu?

Kanske en litet konstig fråga att ställa såhär några dagar innan filmatiseringen av Alan Moores och Dave Gibbons mästerverk, Watchmen går upp på bioduken. Men sanningen är att filmens huvudpersoner i själva verket är snarlika kopior av superhjältar i DC Comics stall av superhjältar. Tro nu inte att geniet Alan Moore har stulit idéer från redan etablerade hjältar, för så är inte fallet. – Jag kanske ska ta det från början.

Genom åren har DC Comics köpt upp och lagt vantarna på ett antal mindre förlag. Om förlagen har haft ett eget stall av superhjältar har dessa inlemmats i DC:s egna universum (i regel använde man sig av parallella jordar för att åstadkomma detta). Ett sådant förlag var Charlton Comics – vars superhjältar köptes upp av DC 1983. Tanken var att hjältarna skulle användas i Moores ännu icke påbörjade verk Watchmen (som visserligen publicerades av DC men inte utspelade sig i dess vanliga universum). DC ändrade sig dock i sista sekund och beslutade att använda de nyligen uppköpta hjältarna i sina reguljära serier och därför fick Moore tänka om. Han beslutade sig då för att skapa snarlika hjältar med nya namn, dräkter och bakgrunder men med i princip samma grundidé.

Idag ska vi alltså ta oss en titt på vad som hände med hjältarna som inte fick användas i Watchmen och se vart de är idag.

Mannen längst till vänster på bilden är Ozymandias. Moore baserade honom direkt på superhjälten Peter Cannon, Thunderbolt som skapades 1966 av Peter Morisi (som egentligen jobbade som polis men tecknade serier som extraknäck under signaturen PAM). Thunderbolts till synes övermänskliga förmågor kom från hans förmåga att använda även de delar av hjärnan som vi vanliga människor inte använder. Dessa förmågor lärde han sig under sin uppväxt i ett buddhistkloster i Himalaya. Faktum är att serierna om Peter Cannon var de första att behandla österländsk mysticism någorlunda riktigt.

Cannon fick en egen miniserie hos DC 1992 som varade i 12 nummer. Efter det återvände rättigheterna till Peter Morisi och sedan hans död ägs de av hans släktingar. Därför lär Thunderbolt knappast dyka upp i DC:s universum inom den närmaste framtiden.

Brevid Ozymandias ser vi Silk Spectre. Även om hon i grunden är baserad på Charltonhjältinnan Nightshade är hennes utseende och krafter mer baserade på Black Canary eller Phantom Lady (ingen av dem har några superkrafter utan förlitar sig på prylar och kampsport). Nightshades krafter, däremot, kommer från hennes förmåga att manipulera mörker och teleportera sig genom en parallell dimension (The Nightshade Dimension), en förmåga hon ärvt av sin mor. Hennes civila namn är Eve Eden och hon skapades av Joe Gill (manus) och Steve Ditko (teckningar). Hon debuterade i serierna om Captain Atom (mer om honom strax) och de två var till och med tillsammans under en kort period. Hon hade inte många egna serieframtäradanden innan Charltons publikation upphörde.

Under DC Comics gjordes hon om till superspion och verksam i Task Force X (ca1986) men det tog inte lång tid innan det avslöjades att hon egentligen hade superkrafter. Mycket av hennes bakgrundshistoria från Charlton Comics fick vara kvar även hos DC men den här gången blev den mer utvecklad. Efter det dök hon upp sporadiskt i andra serier fram till 2005 då Eve och en samling andra magiska hjältar gick samman för att försöka stoppa The Spectre från att utrota all världens magi. De tog sig namnet Shadowpact och fick till och med en egen tidning. Tidningen lades visserligen ned förra året men laget (tillsammans med Nightshade) dyker fortfarande upp lite här och var, allra senast i miniserien Reign in Hell.

Den blåe mannen längst bak är Doctor Manhattan. Denna ende medlemmen av Watchmen med riktiga superkrafter är baserad på Captain Atom (även han skapad av Gill och Ditko). Allen Adam (Captain Atoms civila identitet) befann sig innuti en experimentell raket när den råkade avfyras och explodera. Istället för att förgås i explosionen fick Adam superkrafter och kunde återskapa sin kropp igen när han landade. Han utrustades med en skyddsdräkt (krafterna var trots allt baserade på kärnkraft, bäst att vara försiktig) och började bekämpa superskurkar som en riktig superhjälte. Tidningen han publicerades i hette först Space Adventures, sedan Strange Suspense Stories och slutligen Captain Atom (från och med nummer 75, publicerad 1965). Detta var en av Charltons bäst säljande serietidningar och i den debuterade även Nightshade och Blue Beetle.

Hos DC fick Adam ett nytt förnamn, nu hette han Nathaniel Christopher Adam och han var officer i amerikanska flygvapnet under vietnamkriget. Han sattes dit för ett brott han inte begått och fick välja att slippa avrättning om han deltog i ett farligt experiment. Svårt val. Experimentet var att aptera en bomb under en mystisk utomjordisk farkost som kraschat på jorden. Adam överlevde visserligen, men hans kropp blandades med metallen i skeppet och han skickades flera år framåt i tiden. Han vaknade upp 1986 och blev omedelbart tvingad av regeringen att börja jobba som superhjälten Captain Atom. Dessa serier skrevs av Cary Bates och tecknades av Pat Broderick.

Captain Atom blev väldigt populär även hos DC och var således väldigt aktiv under 80- och 90-talet fram till 2005 då han av misstag råkade hamna hos DC:s underetikett Wildstorm. Detta var första gången dessa två universum möttes. Atom återvände året efteråt i miniserien Infinite Crisis och fick därefter genomgå diverse mer eller mindre (med betoning på MINDRE) bra karaktärsförändringar. Kort sagt blev han galen, ond, bytte namn till Monarch och beslutade sig för att ta över alla jordar i DC:s multiversum. Mycket av detta sågs i de undermåliga serierna Countdown to Final Crisis och (den ännu värre) Countdown: Arena. Jag behöver väl inte säga att hans planer misslyckades? Det var förra året och Captain Atom har inte synts till sedan dess.

Sittandes längst fram har vi The Comedian. Hans motsvarighet hos Charlton hette Peacemaker. Förutom att ha ett väldigt motsägelsefullt namn (hans ”superkraft” var pistoler och gevär) hade Peacemaker en sällsynt fånig dräkt. Han skapades av Joe Gill och tecknades av Pat Boyette. Hans egna serie (som publicerades i tidningen Fightin’ 5) fick bara fem nummer när den först dök upp 1966. I dem fick man veta att Peacemaker egentligen hette Christopher Smith och att han egentligen var pacifist men att han var så engagerad för världsfred att han var beredd att använda våld för att uppnå den. Det avslöjades senare att han var mentalt sjuk och att hans far var föreståndare för ett tyskt dödsläger under andra världskriget.

Peacemaker dök upp sporadiskt hos DC fram tills han dödades av superskruken Eclipso i början av 90-talet. En ersättare för honom dök upp några år senare men även han mördades. En snubbe som påstår sig vara originalet dök nyligen upp i Blue Beetle (vol. 7) men ingen förklaring har givits för hans återuppståndelse.

Bakom honom står Nite-Owl. Den andre Nite-Owl för att vara exakt. Båda versionerna av karaktären som dyker upp i Watchmen är baserade på Charltonhjälten Blue Beetle. Den förste Blue Beetle hette Dan Garret och publicerades under slutet på 1930-talet av förlaget Fox Feature Syndicate. Den period som vanligen kallas för superhjäteseriernas Golden Age. Han var en typisk Golden Age-hjälte, en polis som drog på sig en mask för att bekämpa brott med nävarna och en speciall ”vitamin” som gav honom superkrafter. Han köptes upp av Charlton under 50-talet och gjordes om en smula. Han var nu en arkeolog som fick sina övermänskliga krafter från ett mystiskt smycke i formen av en scarabé som han hittat i en pyramid.  En ny Blue Beetle debuterade i serien Captain Atom 1966. Vi fick nu lära känna Ted Kord (skapad av Steve Ditko), en av Garrets vänner som tog över titeln som Blue Beetle när Garret dog. Ted kunde dock aldrig få scarabén att fungera och fick istället förlita sig på sin hjärna och sin uppfinningsrikedom. Likt Batman använde han sig av alla möjliga prylar (däribland flygmaskinen The Bug) för att bekämpa brott.

Ursprungshistorian för båda dessa Beetlar gick oförändrad över till DC:s universum och Ted Kord fick en egen tidning och även ett medlemskap i Justice League International där han blev nära vän med Booster Gold. Likt Captain Atom höll Blue Beetle sig populär fram till början av 2000-talet men förblev mot slutet en sporadiskt uppdykande sidofigur. 2005 gick han en särdeles blodig död till mötes i specialpublikationen Countdown to Infinite Crisis. Året efteråt ersattes han av unge Jamie Reyes i en egen serie (Blue Beetle vol. 7) som tyvärr nyligen lades ned. Ted Kord var en stor nördfavorit och hans död var inte populär. Därför fick han komma tillbaka för en kort visit förra året, skriven av mannen som lät honom dö från början, Geoff Johns.

Sist men absolut inte minst har vi Watchmens egentlige huvudperson, Rorschach. Denne urcoole hjälte är baserad på den minst lika coole The Question, skapad av allas vår Steve Ditko (ca 1967). Question var egentligen journalisten Vic Sage, som under en undersökning fått en speciell mask av sin gamle lärare, Professor Rodor. Masken fästes vid hans ansikte med en speciell gas och när den satt fast gav den utseendet av att Sage helt och hållet saknade ansikte. Trots detta kunde han se och andas hur bra som helst. Han började bekämpa brott under täcknamnet The Question. Till skillnad från många andra superhjältar på den tiden tvekade Question aldrig att döda om han ansåg att brottslingen förtjänade det. Ditko var väldigt intresserad av Ayn Rands tankar om objektivism, något som tydligt syntes hos Question.

Question fick en viss ombearbetning av Dennis O’Neil (manus) och Denys Cowan (teckningar) när han anlände hos DC och fick sin egen tidning. O’Neil gjorde om Sages filisofi från objektivism till buddhism. Han fick även en annan anledning till att bära mask förutom för att dölja sin hemliga identitet när (i The Question #1) han blev skjuten i ansiktet. O’Neils Question var en smula obalanserad vilket tydligt syntes när han hämnades för skottet i ansiktet och samtidigt sjöng ”Danny Boy” som han bankade skiten ur sin baneman. Serien blev väldigt populär men lades ned efter 36 nummer och ett antal specialnummer. Precis som Blue Beetle fick han härja i utkanterna av DC:s universum och dyka upp lite av och till i andras serier innan han fick en egen miniserie 2005.

Under 2007 fick Question vara en av huvudpersonerna i den mästerligt utförda maxiserien 52. Den resulterade tyvärr i hans död (i cancer, inte mord, vilket är mycket vanligare bland superhjältar) och att Gotham City-polisen Renee Montoya, som kom att bli en av Questions närmaste vänner, fick ta över titeln.

Intressant nog så läste Question faktiskt Watchmen i ett nummer av hans egen tidning. Han tyckte att Rorschach var otroligt häftig och försökte därför efterapa honom när han själv var ute på uppdrag. Detta resulterade i att han blev brutalt nedslagen efter vilket han konstaterade att ”… Rorschach sucks.”

Faktum är att alla Charltonhjätarna fick återförenas i miniserien L.A.W. för ett par år sedan men den har jag inte läst så den kan jag inte uttala mig om. Det ska även tilläggas att superhjälten Judomaster också var en Charltonhjälte som fick emigrera till DC men hans motsvarighet i Watchmen är Captain Metropolis, en hjälte som inte medverkar så mycket så därför valde jag att inte ta med honom i denna redan väldigt långa artikel.

Peter Cannon, Thunderbolt ska för övrigt inte blandas ihop med Johnny Thunders magiska ande, The Thunderbolt.

Publicerat av Jönsson