Veckans nördfavorit – Kenny Starfighter

Sverige har en superhjälte. Han kommer från planeten Mylta och han heter Kenny Starfighter.

1997 var jag elva år gammal. På TV-gick en svensk Science Fiction-serie med ”Percy Nilegaard” i huvudrollen. Mer än så behövde jag faktiskt inte höra innan jag var fast. Varje fredag satt man bänkad framför TV:n och efter varje avsnitt var man sur för att man var tvungen att vänta en vecka till innan man fick se resten. Lärarna, polisen, skurken och till och med barnskådespelarna var sjukt roliga – något som inte alltid är fallet i svenska komediserier – men Kenny själv stal alltid showen. Hans dramatiska ansiktsuttryck, hockeyfrillan och hans eviga ”…saru?” som alltid tog udden av vilken dramatisk situation som helst. Än idag säger jag ”…saru?” när jag inte hör vad någon säger.

Kenny var cool, rolig, rätt dum och fantastiskt snabbtänkt när han väl behövde det. Han var också ett barn i sinnet, vilket Johan Rheborg snyggt visade i såväl kroppspråket som ordförrådet. Hans tjat med sin Memorymatic (eller ”Memorymaticken” som Kenny sa) var fullständigt klockrent.

Komedi eller inte så var Kenny Starfighter inte bara spännande och otroligt snyggt utförd utan även en klockren hyllning till andra nördiga serier och filmer. Allt gjordes med glimten i ögat. Jag identifierar mig nästan alltid med de komiska sidokaraktärerna i filmer och TV-serier snarare än hjälten men i Kenny Starfighter var det Kenny man ville vara. Jag ville ha hans uniform, hans hockeyfrilla (men bara om jag hade uniformen också, annars är hockeyfrillan världens fulaste frisyr) och hans utrustning. När serien var slut minns jag hur ledsen jag var. Vad skulle jag titta på nu? Aldrig hade jag då kunnat föreställa mig att det skulle komma en fortsättning. Än mindre en långfilm och absolut inte att den skulle utspela sig innan TV-serien.

Någon gång under hösten 2007 fick jag höra att en långfilm faktiskt planerades. Den skulle heta Kenny Begins och den skulle bli hur cool som helst. Vid den här tiden förra året berättade min far att han skulle vara statist i Kenny Begins (man kan se honom långst till höger i bild det korta klippet när forskarna bygger korthus på Magmaverket). En dryg vecka senare fick jag veta att jag själv kunde få hoppa in som statist om jag ville. De behövde inte fråga mig två gånger. Jag sitter precis bakom Kenny under General Sodukos första föreläsning. Hokeyfrillan är bara till hälften min egen, resten är hårförlängningar.

Vi har inte så många superhjältar i Sverige, därför känns det fint att veta att Kenny Starfighter nu letat sig in i folksjälen. Med lite tur öppnar detta vägen för andra svenska Scifi-figurer i framtiden.

Jag var och såg Kenny Begins med min pappa idag. Pappa hade på sig en souvenier som han lånade med sig från inspelningen. Resten av biobesökarna som var där med sina pappor var inte äldre än 10 men det gjorde inget. Min pappa räknade ut vem Dr Deo var redan i första avsnittet.

Nu ska jag lyssna på Johan Rheborg Featuring Kenny Starfighter med sin nyinspelning av en klassiker från 60-talet.

Wollie Bollie!

Publicerat av Jönsson