Det är säkert många nördar som skulle vilja leva Han Solos liv. Resa mellan planeter, transportera diverse suspekta varor, slåss mot rymdbusar och rymdpoliser, konversera med udda utomjordingar och modigt resa dit ingen människa rest… öh, vänta, fel franchise. Hur som helst, det första datorspelet som skulle kunna sägas vara en simulation av en typisk rymdhandlares (eller rymdsmugglares) vardag var Ian Bells och David Brabens Elite. Här fick man ett rymdskepp, en liten summa pengar, och möjligheten att utforska en himla massa planeter på jakt efter inkomstbringande handelsrutter och fientliga rymdskepp att skjuta ner, allt i jakten på att nå just rangen Elite. Och spelets motsvarighet till Han Solos Millennium Falcon var ett rymdskepp av modellen Cobra Mk III.
Elite var ett av de tidigaste spelen att använda sig av vektorgrafik för att simulera en 3D-rymd att flyga runt i. De olika rymdskeppen man stötte på, inklusive andra Cobra Mk III, var i huvudsak enkla geometriska former (och majoriteten av dom var uppkallade efter diverse ormar). I dag kan de nog se något primitiva och odetaljerade ut, men när det begav sig var det säkerligen makalöst häftigt att ha en uppsjö av olika spännande skepp (för att inte nämna asteroider och rymdstationer) som flög runt och ibland anföll en.
När man började var ens Cobra klent utrustad, men snart började man (förhoppningsvis) tjäna pengar via handel, smuggling eller genom att jobba som prisjägare och skjuta ner andra rymdskepp, och då fanns det möjlighet att uppgradera ens skepp med mer vapen, missiler, lastutrymme och diverse andra intressanta prylar. Det fanns till exempel en bränsleskopa som man kunde använda för att skopa upp bränsle om man flög tillräckligt nära en sol (vilket kunde vara en riskabel manöver med tanke på hettan) eller för att plocka upp smulorna av söndersprängda asteroider eller lasten från ett förstört rymdskepp (oftast eftersom man själv förstört det).
En annan i princip oumbärlig bit utrustning som ofta var det absolut första man inhandlade när man hade råd var dockningsdatorn. Ett av de mest frustrerande momenten i Elite var när man närmade sig en ständigt snurrande rymdstation och var tvungen att rotera runt för att passa in i dockningshålet. Missade man med bara några få millimeter krockade man rakt in i stationen och dog. Med tanke på att rymdstationerna var det enda stället där man kunde köpa och sälja varor innebar det många irriterande dockningsmanövrar innan man fick ihop pengarna till dockningsdatorn. Men när man väl lyckats lägga vantarna på en sådan var det bara att trycka på en knapp så dockade skeppet automatiskt med stationen när man var tillräckligt nära. Vilken fröjd!
Elite fick två uppföljare (som dock är gjorda av bara David Braben då han och Bell numera är ovänner av svårförklarade skäl), Frontier: Elite II och Frontier: First Encounters. I dessa fick man möjligheten att flyga andra rymdskepp än Cobra Mk III, men den gamle trotjänaren fanns ändå med och framställdes som ett utmärkt ”allroundrymdskepp” som man förr eller senare borde köpa, både på grund av sin prestanda och på grund av sitt smått legendariska rykte bland rymdpiloter. Och även om det kommit många fler rymdutforskningsspel av samma typ som Elite kan man nog säga att det första spelet är minst lika legendariskt bland spelnördar. Det gav ju oss för första gången möjligheten att leva som Han Solo, helt utan risken att bli infrusen i karbonit.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 