Star Wars-filmerna har alla ett övergripande tema: det mystiska energifält som kallas Kraften. Likt mycket annat i Star Wars har dock Kraftens natur förändrats en hel del mellan den första filmen och den sista, eller åtminstone ”byggts på” på olika sätt.
I den första Star Wars-filmen, sedermera kallad A New Hope, är användandet av Kraften begränsat till mentala knep. Obi-Wan Kenobi använder Kraften till att lura stormtroopers, känner av ”en störning i Kraften” när Dödsstjärnan förstör planeten Alderaan, och kommunicerar sedermera mentalt med Luke Skywalker efter sin död. Darth Vader använder den för att få folk att tro att de håller på att kvävas, och Luke använder den i slutet av filmen för att kunna sikta bättre och träffa Dödsstjärnans svaga punkt med sina torpeder. En del av dessa saker har dock efter att man sett senare filmer i serien förändrats något, så att Darth Vader använder telekinesi och faktiskt stryper underhuggare, inte bara lurar dom att tro det, och Lukes likadana användande av telekinesi antyder att han kanske ”styrde” torpederna efter att de avfyrades för att de skulle träffa rätt. Men det finns egentligen inget i den ursprungliga filmen som antyder att så skulle vara fallet.
Det är i nästa film, The Empire Strikes Back som Kraften får en mer fysisk roll. I filmens inledning använder Luke Kraften till att röra sitt ljussvärd mot sin hand efter att han blivit fångad av en läskig wampa på planeten Hoth. Under resten av filmen följer en formlig orgie av telekinesi: På Dagobah använder Yoda Kraften för att lyfta Lukes X-Wing ur träsket, Luke leviterar en massa stenar, Darth Vader tar Han Solos pistol ur handen på honom, och under den ödesdigra duellen mellan Vader och Luke slänger Sithlorden en massa bråte mot den blivande jediriddaren. Ett annat nytt Kraften-fenomen är att Obi-Wan Kenobi nu uppenbarar sig i form av ett spöke för att hjälpa Luke. Hur detta gick till och vem som kan och inte kan göra det har sedan dess varit ett hett diskussionsämne bland Star Wars-nördar, och fick en enligt vissa inte helt tillfredsställande förklaring i Revenge of the Sith. Det bör dock nämnas att The Empire Strikes Back inte helt saknar den mentala delen av Kraften från den första filmen, i slutet av filmen kommunicerar Luke med Prinsessan Leia så att han kan bli räddad. Så den andra filmen säger egentligen inte emot den första, den bara lägger till vissa saker.
Return of the Jedi har ett annat viktigt tillägg. I de två första filmerna var Kraften i princip osynlig, man såg bara effekterna av den när den användes, inte Kraften i sig. Kejsare Palpatine använder sig dock av en ny förmåga, blixtar frammanade av Kraften. Kraften har nu alltså gått från att i den första filmen vara ett subtilt sätt att manipulera personer till att i princip nu kunna vara likt typisk fantasy-magi, som kan skjuta blixtar (och varför inte eldbollar eller laserstrålar också?). Det är möjligt att Lucas insåg att detta kanske var lite väl långt från det ursprungliga konceptet, så blixtarna fick bli den sista synbara förmågan som Kraften skulle kunna ha.
Sedan kom prequel-filmerna, varav det egentligen bara var den första som kom med något riktigt nytt. I The Phantom Menace visar det sig nämligen att Kraften enbart kan användas av personer som har väldigt många s.k. midiklorianer i blodet. I de gamla filmerna framställdes Kraften som en smått mystisk, magisk och nästan religiös företeelse, men nu fick man en antydan om att det skulle röra sig om något rent vetenskapligt och mätbart. Många Star Wars-nördar ogillade detta starkt. En intressant teori föreslås i Michael Kaminskis bok The Secret History of Star Wars, nämligen att Lucas bara hittade på midiklorianerna som en berättarmässig utväg i The Phantom Menace. Om Qui-Gon Jinn bara hade haft en känsla av att Anakin Skywalker var en alldeles speciell person så hade han haft det väldigt svårt att övertyga den andra jediriddarna om detta, men nu fick han ju också det mer handfasta argumentet att Anakin ”har fler midiklorianer än Yoda”. Faktum är att efter den första prequelen nämndes midiklorianer aldrig igen i de senare filmerna, och bara ytterst sällan i annan Star Wars-fiktion. Kraften i sig är dock mycket återkommande, man skulle till och med kunna säga att den omringar Star Wars, genomgår Star Wars, och binder Star Wars samman, oavsett vilken form den tar sig.
Jag hade en diskussion om detta med en polare och vi kom fram till att midiklorianer kunde ses som ett symptom snarare än en orsak. om man föreställer sig att midiklorianer bildas hos människor med stark koppling till kraften, kanske de som lärt sig eller blivit lärda av kraften att använda densamma. Det hintas i Revenge of the sith att det är Palpatine som ligger bakom Shmi Skywalkers jungfrufödsel (otroligt subtilt, men ändå). Om Anakin föddes genom kraften skulle det inte vara otroligt att antalet midiklorianer som bildats i hans blod ökat avsevärt. Detta betyder naturligtvis inte att midiklorianer inte skulle vara en berättarmässig utväg för Lucas när han skrev det från början men det gör iaf att den här Star Wars-nörden har lite lättare för att acceptera det.