Veckans nördfavorit – Hideo Kojima

Hideo Kojima har själv sagt att han i sin ungdom ville bli filmregissör, men i stället började jobba för spelföretaget Konami. De flesta som spelat hans spel skulle nog inte bli förvånade över detta. Hans mest kända spelserie, Metal Gear-spelen (ofta kallad Metal Gear Solid) är välkända för sina filmiska egenskaper, inte minst de många och ofta långdragna mellansekvenser som han envisas med att lägga in. För att inte tala om ett flertal inte fruktansvärt subtila referenser till filmer som dyker upp titt som tätt (spelet Snatcher är till exempel väldigt uppenbart inspirerat av filmen Blade Runner). På grund av detta är han en något kontroversiell figur bland spelnördar, många menar att hans spel bara är långa filmer med lite spelande inslängt här och där. Hans fans hävdar däremot att alla hans skapelser är mästerliga konstverk med otroligt djup som tar interaktiv underhållning till nya höjder. Sanningen ligger nog någonstans däremellan.

Visst, Metal Gear Solid har ett flertal fullständigt icke-interaktiva mellansekvenser där det snackas i en halv evighet om hur dåligt det är med kärnvapen (nä, menar du det?!) eller där en besegrad boss berättar hela sitt livs historia innan han/hon dör, men däremellan får man spela igenom många kluriga sekvenser där man måste gömma sig för fienden, smyga sig fram, lösa ett och annat pussel och besegra nämnda bossar på olika kreativa sätt. Kojimas storhet ligger egentligen inte i hans filmintresse, utan det faktum att han kan kombinera det men genuint intressant och kreativt spelande. Det är inte Solid Snakes konversation med Revolver Ocelot som är det intressanta, det är att den följs av en tortyrsekvens där spelaren måste hamra snabbt på en knapp och därmed bli ”torterad” precis som Snake blir. Och det är alltid underhållande när hans spel bryter den fjärde väggen, till exempel när en skurk försöker lura en att spelet är slut och säger åt en att man ska stänga av sin dator, eller det smått genialiska ”frekvensen finns på CD-fodralet”-pusslet.

Det är troligt att om Kojima hade följt sina ursprungliga planer och blivit filmregissör i stället för spelskapare så hade han inte blivit på långa vägar lika känd. Vad hans fans än vill tycka så är handlingen i de flesta av hans spel på ungefär samma nivå som en typisk popcorn-actionfilm, med lite inslag av knasig science fiction och bisarr humor så att det inte riskerar att vara alltför trovärdigt. Som film hade det varit en rejäl flopp, men som spel blir resultatet ändå för det mesta alldeles utmärkt.

Publicerat av Fredde