Veckans nördfavorit – Dr. Merkwürdigeliebe

I komedin Dr. Strangelove, or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb, spelar den brittiske skådespelaren Peter Sellers inte mindre än tre helt olika karaktärer (faktum är att han ursprungligen var tänkt att spela fyra). Den mest minnesvärda av dessa är utan tvekan titelns Dr. Strangelove, även känd som Dr. Merkwürdigeliebe (för de som kan lite tyska är det nog inte svårt att fatta varför). Denne är uppenbarligen baserad på de olika tyska vetenskapsmän som USA lyckades lägga vantarna på efter andra världskriget, till exempel den berömde raketforskaren Wernher von Braun. Filmen handlar om ett potentiellt kärnvapenkrig mellan USA och Ryssland, där Strangelove får stå för diverse vetenskapliga förklaringar som han för fram med en illa undertryckt entusiasm.

Majoriteten av filmens karaktärer uppvisar en skrämmande brist på sunt förnuft och intelligens (poängen är väl ”är det den här sortens personer som ska ha ansvar för våra kärnvapen?”), men Strangelove är, trots vissa excentriciteter, ändå relativt sansad. När den ryske ambassadören förklarar att Ryssland byggt en ”domedagsmaskin” som är automatiskt inställd på att utrota allt liv på jorden om Ryssland blir anfallet men ännu inte berättat för någon att de faktiskt har den påpekar Strangelove en smula irriterat att en dylik domedagsmaskin knappast är särskilt effektiv om ingen vet om att den finns.

Det lär ha funnits vissa problem med inspelningen av scenerna där Strangelove är med då de andra skådespelarna hade det vansinnigt svårt att hålla sig för skratt inför Sellers skådespeleri, och det är lätt att förstå varför. Utöver den kanske något överdrivna tyska brytningen har Strangelove diverse små egenheter, mest uppenbart det faktum att han inte verkar ha full kontroll över sin högra arm (iklädd en svart läderhandske) som har en tendens att flyga upp i en automatisk Hitler-hälsning om han inte håller koll på den, speciellt mot slutet mot filmen när han blir mer och mer upphetsad. Han råkar också vid ett flertal tillfällen kalla USA:s president (även denne spelad av Sellers) ”Mein Führer”. Allt detta går till sin yttersta gräns i slutet av filmen då det är uppenbart att ett fruktansvärt kärnvapenkrig är ofrånkomligt:

Publicerat av Fredde