Här har vi en tämligen obskyr nördfavorit. Farbror Eberhard figurerar i Selma Lagerlöfs episka berättelse Gösta Berlings Saga som en av bruket Ekebys tolv kavaljerer.
De tolv kavaljererna bodde på bruket och togs om hand av Majorskan Samzelius. De var alla före detta militärer eller på annat sätt arbetslösa män i äldre år som inte hade mycket annat val än att motta majorskans nådagåvor. Hon gav dem husrum och mat och i utbyte försåg de hennes gäster med underhållning och god gemenskap närhelst hon och hennes man majoren hade besökare. En av dessa kavaljerer är Gösta Berling själv och en annan är dagens nördfavorit.
Jag medverkade i en uppsättning av pjäsen Gösta Berlings Saga i våras och spelade då bland andra Farbror Eberhard. Därför ansåg jag det lämpligt att läsa Eberhards kapitel i Lagerlöfs bok. Efter att ha läst det blev jag ännu gladare över rollen jag fått.
Ur kapitel trettioett: Amor Vincit Omnia
…
Den gamle farbror Eberhard sitter vid sin skrivpulpet, en härlig möbel med hundra lådor, med marmorskiva och beslag av mörknad mässing. Han arbetar med iver och flit, ensam uppe i kavaljersflygeln.
…
Eberhard var filosofen som förnekade guds existens. För att undvika saker som skatt och att behöva betala för sin mat beslutade han att låta majorskan ta hand om honom. Som en riktig nörd föredrog han att sitta vid sitt skrivbord och fundera. Hans samlade texter, vilka sägs bevisa hans tes om guds icke-existens låstes in i en kista då han fann att världen inte var redo att höra det han hade att berätta.
Det som är ännu mer intressant är att Eberhard i själva verket är baserad på prästen Paul Gustav Andreas Lidback som, precis som sin litterära tvilling, beslöt låsa in sina upptäckter för att öppnas den dag mänskligheten är redo. På hans dödsdag vart hundrade år öppnas kistan i vilken hemligheterna ligger gömda för att studeras. Senaste gången var år 2000. Prästen i Östra Ämterviks kyrka (där hemligheterna bevaras) menade dock att den tjuvöppnats någon gång under 50-talet.
Man kan läsa om verklighetens farbror Eberhard i boken Kavaljeren Farbror Eberhard.
Publicerat av Jönsson 
Markera som oläst 
Hade han något förnnamn, eller kallades han bara ”farbor Eberhard”?
I regel säger de bara Farbror Eberhard men egentligen heter han Eberhard Berggren.
När jag nu läst Gösta Berling Saga skulle jag vilja kommentera att Eberhard inte gömde undan sin tes för att han trodde att världen inte var redo för den, utan att det främst verkar ha varit för att han tyckte synd om den unga Grevinnan Dohna och inte ville att hon skulle förlora sin tro på kärleken (vars icke-existens han också hävdade att han hade bevisat). Därav titeln på kapitlet.
Jävlar. Hur minns du ens det här inlägget?