När jag var yngre blev jag instruerad i en rad olika animé-serier utav ett par av mina vänner, däribland Ande och Argelius. De visade mig bland annat Naruto (vilket ledde till den ökända Naruto-dubben och amatörstudion Gubbar som Dubbar), Cowboy Bebop och Trigun men den serien som både Ande och jag tyckte allra mest om var Love Hina. Alla ni som känner till Love Hina tänker förmodligen vid det här laget något i stil med ”vilka pervon de där MsO-killarna är” och även om så absolut är fallet så är det inte enda anledningen till varför vi tyckte om Love Hina.
För er som däremot inte känner till Love Hina kommer här en kort genomgång utav storyn. En ung kille, Keitaro Urashima flyttar in till sin farmors vandrarhem för att kunna studera i lugn och ro då han mest av allt i hela världen önskar att komma in på Todai (Tokyo University). Detta för att han som liten pojke gjorde ett löfte till en liten flicka att de båda en dag skulle gå på Todai tillsammans. Vad han dock inte vet är att hans farmor har gjort om vandrarhemmet till ett flickpensionat. Detta leder till tillfälle efter tillfälle då Keitaro råkar se pensionatets fem inneboende flickor nakna eller i badet. Faktum är att de flesta av skämten i serien bygger på just det.
Love Hina har därför blivit en väldigt utskälld serie, bland annat också för att två av pensionatets flickor är typ tolv och för att Keitaro ser precis som som seriens skapare Ken Akamatsu (läs; self-insertion). I Love Hinas försvar kan jag dock säga att i varje fall animén (för jag läste aldrig mangan) faktiskt var jävligt rolig. Avsnitten handlade ofta i stort om saker som rörde Todai eller giftermål men de blandades nästan alltid upp med helt galen slapstick. Keitaro fick stryk på underbart kreativa sätt och de slutade nästan alltid med att han flög iväg med blodig näsa i solnedgången.
Min personliga favorit bland flickorna (för att komma till nördfavoriten alltså) var den äldsta av dem, Mitsune ”Kitsune” Konno. Hon kallades för Kitsune (jap. räv) eftersom hon älskade att spela de andra inneboende (speciellt Keitaro) allsköns mer eller mindre elaka spratt. Hon var lurig och pengahungrig men också väldigt snäll innerst inne. Hon tyckte bara inte om att visa det. Inte utav stolthet utan snarare för att det var mycket roligare att bara jävlas. Förutom det var hon väldigt glad i alkohol. Faktum är att så vitt jag minns slutade många avsnitt med att hon var full i sin ensamhet, vilket kanske inte direkt var något att se upp till men å andra sidan är det ju bara tecknat. Helst av allt ville hon att Naru (Keitaros ”love interest”) skulle erkänna att han tyckte om Keitaro och försökte därför ofta para ihop de två på olika sätt.
Hon beskrivs i allra första avsnittet som en frilansande författare men detta återknyts aldrig till igen. Varken i animén eller (vad jag har förstått) i mangan. Faktum är att hon i aldrig ens sätter sig framför en skrivmaskin. Däremot vill jag minnas att hon var tvungen att jobba på ett strandcafé för att betala av sin dryckesskuld men det är allt.
Hon var rolig, elak och lätt snyggast bland flickorna på Hinata inn (förmodligen för att hon var den enda som var över 18) och hon var alltid en doldis i serien. Faktum är att alla flickorna i Keitaros liv fick åtminstone ett eget avsnitt utom Kitsune. Hon fick bara vara med som biroll. Därför kan hon få äran att vara veckans nördfavorit!
Publicerat av Jönsson