Zardoz – En recension

Det lilla jag visste om kultfilmen Zardoz innan jag hade sett den fick mig att tro att det rörde sig om en science fiction/fantasy-historia i en postapokalyptisk framtid där en hjälte slåss mot något jättestort fasansfullt monster, i stil med Krull eller Yor: the Hunter from the Future. Och just det, jag visste att hjälten i fråga spelades av Sean Connery, och var iklädd… Ärligt talat är det nog bättre att visa i stället för att berätta:

Så jag väntade mig inget mästerverk, men kanske ändå lite underhållande action och halvbra gammaldags specialeffekter. Öppningsscenen verkar lovande, med ett stort flygande stenhuvud (titelns Zardoz) som rör sig över ett öde landskap. Fast jag kunde inte skaka av mig känslan av att jag tittade på ett av Terry Gilliams tecknade klipp från Monty Python (även fast det inte var tecknat). Men så fort stenhuvudet landade och började tala till en ansamling märkligt klädda vildar (inklusive Sean Connerys karaktär, Zed) började jag ana oråd. Bland de första orden huvudet säger, med djup mullrande röst, är:

”The gun is good! The penis is evil!”

Resten av talet är i princip en utveckling av dessa ord. Zed och hans polare har i uppdrag att skjuta ihjäl alla personer de hittar, så att mänskligheten inte ska sprida sig. Efter talet kräks stenhuvudet upp massvis med gevär och pistoler, till vildarnas glädje, och flyger sedan i väg igen. Zed är dock lite misstänksam, och lyckas smita in i stenhuvudet. Stenhuvudet flyger iväg och landar i närheten av en hemtrevlig, men tom, stuga, och sedan börjar man inse att troligtvis alla medverkande i filmen, speciellt regissören (John Boorman, kanske mest känd för redneck-skräckisen Deliverance) måste ha rökt på rejält. Detta brukar vara lätt hänt i genren som jag insett att filmen hör till: Science Fiction-Film Från 70-Talet.

Med detta inte sagt att Science Fiction-Film Från 70-Talet måste vara något dåligt. Sådana klassiker som A Clockwork Orange, Stalker och Soylent Green är typiska Science Fiction-Filmer Från 70-Talet (Star Wars räknas inte då det var filmen som tog kål på Science Fiction-Filmer Från 70-Talet och inledde eran av Science Fiction-Filmer Från 80-Talet i stället). Det rör sig alltså om filmer med långsam handling och mycket filosoferande, inte strålpistoler och rymdprinsessor. Zardoz är dock den värsta sortens Science Fiction-Film Från 70-Talet, då den är väldigt förvirrande och man aldrig riktigt fattar vad filosoferandet ska leda någonstans. Det faktum att majoriteten av budgeten verkar ha gått till det flygande stenhuvudet hjälper inte heller.

Zed upptäcker att Zardoz styrs av en grupp odödliga människor med mysko mentala förmågor och makalös kunskap, kallade Eternals. Dessa blir i sin tur väldigt nyfikna på Zed och utsätter honom för diverse experiment medan han (och tittarna) försöker förstå vad sjutton det är som pågår. Det ena stora problemet är att denna civilisation av högtstående individer bor på en bondgård med en och annan mysko staty här och där, plus diverse slumpmässigt dekorerade studior. Det andra stora problemet är att massvis med djupa filosofiska teman staplas på varandra och inte ägnas tillräckligt med tid eftersom de är så många. Eternals är odödliga, men uttråkade! Eternals är impotenta eftersom de är odödliga (och därför blir det jätteintresserade av Zeds snopp)! Eternals behandlar icke-Eternals som djur och sätter Zed i en bur! Eternals straffas för brott genom att åldras ett antal år! Vissa Eternals har blivit helt apatiska (men Zed kan få dem att vakna ut apatin genom att ha sex med dom)! Eternals är så avancerade att de lurat icke-Eternals att tillbe deras flygande stenhuvud! Zed lär sig all mänsklig kunskap genom att ha sex med massor med kvinnor! Namnet Zardoz kommer från boken The Wizard of Oz! Och så vidare och så vidare. Jag började snart misstänka att regissören mest försökte hitta på ursäkter för att få de kvinnliga karaktärerna att visa brösten så mycket som möjligt.

Som tur var lyckades Sean Connery undvika att krascha sin karriär helt efter att ha sluta göra James Bond-filmer, men Zardoz antyder om att det var nära. Det är ingen bra film, men den kan säkert vara av intresse för de som vill se vad som kunde hända på 70-talet när en regissör tagit alltför många bloss på jointen och trodde att de kunde bli riktigt djupa (eller åtminstone övertyga ett gäng snygga fruntimmer om att de kunde bli riktigt djupa om de tog av sig kläderna).

Publicerat av Fredde