När George Lucas var liten, på 50-talet, älskade han att titta på TV. Ett av hans favoritprogram var Adventure Theater, som visade gamla episodbaserade filmer från 30-talet, s.k. movie serials. Varje avsnitt var på ungefär 20 minuter och var fullsmockat med action, äventyr och allt som oftast ett dramatiskt slut som gjorde att man ville se nästa avsnitt för att få veta hur hjälten skulle klara sig ur en till synes omöjlig situation (en s.k. cliffhanger). Lucas favorit bland dessa filmer var de som handlade om rymdhjälten Flash Gordon, spelad av den inom genren väldigt berömde Buster Crabbe.
Flash Gordon var ursprungligen en seriefigur som debuterade i dagstidningar 1934, tecknad av Alex Raymond. Serien var tänkt att konkurrera med en annan science fiction-serie, Buck Rogers, och lyckades med detta så väl att den blev mer berömd än sin konkurrent. Populariteten ledde till först ett radioprogram och sedan den tidigare nämnda filmserien. Serien börjar med att en främmande planet håller på att krascha in i Jorden. Doktor Hans Zarkov tar med den unge Flash Gordon och den vackra Dale Arden till planeten, som heter Mongo, för att försöka stoppa dess ödesdigra färd. De lyckas, men blir strandade på planeten som styrs av den tyranniske kejsaren Ming the Merciless och råkar sedan ut för massvis med halsbrytande äventyr. De träffar på Mongos olika innevånare, till exempel det vattenlevande hajfolket, de bevingade hökmännen och de stora håriga lejonmännen (en av deras första kompanjoner blir lejonmannen Thun, kanske en inspiration för Chewbacca?). Likt filmserien slutade så gott som varje avsnitt av tidningsserien med att Flash ställs inför ett fruktansvärt monster, en armé av fiender, ett avgrundsstup eller någon annan farlig situation som måste övervinnas. Tempot lättas aldrig, hjältarna går från en dramatisk sekvens till en annan i sin kamp mot Ming och hans underhuggare. Med moderna ögon sett är serien kanske inte alltid helt politiskt korrekt, den gulhudade, mustaschbeprydda Ming är en ganska uppenbar symbol för den tiden rädsla och hat för asiater, men kan man se förbi detta är det ändå lätt att dras med i handlingen och imponeras över Alex Raymonds vackra bilder.
Flash Gordons, och filmseriegenren i allmänhets inflytande på Star Wars är väldigt uppenbar. Filmens inledning med den rullande texten som förklarar vad som tidigare hänt har sitt ursprung i de resuméer som inledde varje avsnitt av en filmserie. På detta följer sedan ett dramatiskt äventyr där en modig ung man med ett udda namn (Luke Skywalker) ställs inför massvis med prövningar som han alltid lyckas klara sig ur och en stor läskig ärkeskurk (Darth Vader) som på slutet så gott som hytter med näven och säger ”nästa gång ska du få!”
George Lucas kanske nu för tiden brukar prata om att hans rymdsaga handlar om djupa filosofiska teman om ondska och godhet och fadersfigurer och en massa annat mysko, men hans ursprungliga tanke var att göra en äventyrsfilm som är en uppenbar hyllning till svunna tiders svartvita svärdsfäktande hjältar, vare sig de heter Flash Gordon, Robin Hood, Tarzan, Lone Ranger eller något annat.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 
Flash Gordon (Eller Blixt Gordon, som han heter i den svenska översättningen) Har gått i tidningen Fantomen ett tag nu. Den har ju gått i Fantomen flera gånger under åren, och nu när serien fyller jämnt så var det dags att ta in den igen.
Är det Alex Raymonds version, eller någon av de senare tecknarna?