Jag har haft svårt att hänga med i Blackest Night sedan jag skrev mina 
inledande tankar. Inte för att storyn varit rörig utan för att jag av olika anledningar inte kunnat lägga vantarna på lösnumren när de kommit ut. Nu, däremot har jag läst ifatt och att säga att jag är imponerad är en klar underdrift.
Geoff Johns kan som få andra riktigt använda sig att det som är kärnan av varje karaktär för att att berätta sina historier. Han vet precis hur man ska skriva Stålmannen, Green Lantern, The Flash, Justice Society of America och inte minst Lex Luthor. Karaktärer som han i min mening ska ta det lite försiktigt med är Batman och Wonder Woman. Inte för att han nödvändigtvis skriver dem dåligt men för att han gör bäst i att låta den vara gäststjärnor.
Än så länge har en hel drös riktigt fina karaktärer fått bita i gräset sedan Blackest Night började och det är aldrig bra. Däremot är jag från och med miniseriens femte nummer nu övertygad om att vi och de kommer att få upprättelse i slutändan och att den meningslösa slakten av DC:s B-lista kanske kan få sluta. Jag tänker inte spoliera storyn förän jag läst sista numret men så mycket kan jag säga att om ni börjar läsa nu lär ni vara minst lika ivriga som jag när ni läst ifatt.
En sak bör tilläggas och det är att de många miniserier som anknyter att Blackest Night i princip är helt och hållet fristående. Jag har läst några av dem och de enda de gör är att berätta historien från andra karaktärer synvinkel. Huvudstoryn berättas i själva miniserien där den hör hemma. Det är ett stort plus och något som många andra stora crossover-serier misslyckats kapitalt med.
Publicerat av Jönsson 
Markera som oläst 