Veckans nördfavorit – Boba Fett

Så långt som nördfavoriter går har vi den här veckan den stora äran att presentera den allra största. Han är galaxens bäste prisjägare. Han är Boba Fett.

Det är inte fel att påstå att Boba Fett är en av de största nördfavoriterna man kan tänka sig nu för tiden. Ända sedan han för första gången visade sitt maskerade ansikte för den stora allmänheten i The Empire Strikes Back (1983) har han varit vad varje Star Wars-nörd i hemlighet önskar att bli.

Faktum är att Boba Fett faktiskt debuterade i den anskrämligt dåliga TV-filmen Star Wars Holiday Special (1978, Stjärnornas Krig och Fred på svenska) – då i ett tecknat inslag. Många menar (rätteligen) att Fetts debut är det enda som är det minsta bra med hela den filmen även om själva inslaget i sig inte är särskilt bra det heller. Däremot blev han så omtyckt att en kostym tillverkades så att Fett kunde få medverka i nästa film. Då spelades han av Jeremy Bulloch. I linje med den mörkare ton som Empire Strikes Back hade är Boba Fett inte vilken enkel hantlangare som helst. Det är han som överlistar Han Solo och när filmen är slut är det han som har vunnit. Det kanske låter fånigt men fråga vilket Star Wars-fantast som helst; Han Solo var den tuffe karaktären. Den som lyckas besegra honom måste vara riktigt cool!

Boba Fett är en av de första bakgrundskaraktärerna från Star Wars-filmerna som uppnådde kultstatus. I Empire Strikes Back har han knappt tre repliker och i Return of the Jedi (1983) inte en enda men folk kommer ihåg honom ändå. Det gick till och med så långt att hans snörpliga frånfälle i Return of the Jedi inte ens accepterades av nördarna och ett antal historier om hur han överlevde började dyka upp tills hans överlevnad slutligen gjordes till kanon. Det är makt som bara nördar besitter. Det gick till och med så långt att Boba Fett fick vara en av huvudpersonerna i mid-quel-(eller vad man nu kallar det när det utspelar sig i mitten av en historia)projektet Shadows of the Empire (1996).

Sorgligt nog har Fetts popularitet också blivit hans nedfall på senare tid. Man beslutade att klippa in Boba Fett tillsammans med de tillagda scenerna i A New Hope (1977) när filmen kom ut i Special Edition-version 1997 och lät honom till och med titta in i kameran. Något liknande hände i Return of the Jedi där man filmade nya snuttar där Fett flirtade med danserskorna i Jabbas palats.

En av de absolut tuffaste sakerna med Boba Fett var det faktum att man inte visste något om honom. Han tog aldrig av sig hjälmen, hans rustning bar märken från ett gammalt krig som ingen kände till och hans röst var tyst och släpig, vilket gjorde det omöjligt att bestämma hans ålder. Därför blev nördarna ännu argare när George Lucas bestämde sig för att, i Attack of the Clones (2002), låta publiken inte bara få se honom utan mask, utan också som barn – spelad i mina ögon otroligt dåligt utav Daniel Logan. Boba visade sig där vara en perfekt klon utav prisjägaren Jango Fett,vilket kanske var en lite kul idé på pappret men slutade med att ta bort all mystik från en annars perfekt mystisk främling.

Den slutliga förolämpningen kom när någon insåg att ”Om nu Boba är en klon utav Jango, då borde han väl låta likadant som Jango, eller hur?” Således lät man Temuera Morrison (skådespelaren bakom Jango Fett) med sin mörka australiensiska dialekt dubba om Boba Fetts repliker från Empire Strikes Back. Detta gjordes tydligen över telefon, något som faktiskt hörs förvånansvärt tydligt på hur låg Morrisons inlevelse är.

Boba Fett blir således en rätt utmärkt allegori för vad som gjorts med Star Wars-filmerna i allmänhet sedan Special Editionversionerna av originaltrilogin kom ut. Precis som filmerna har hans framträdande expanderats, hans bakgrund har avslöjats och visat sig vara lite av en besvikelse och slutligen har hans originalframställning korrumperats för att stämma bättre in med de nya filmerna.

Trots det lever den störste nördfavoriten av dem alla fortfarande kvar i våra hjärtan! Varför?

Publicerat av Jönsson