Med tanke på att Alien kom ut två år efter Star Wars är den kanske egentligen inte en typisk gammaldags science fiction-film från 70-talet, men jag tycker ändå den har mer gemensamt med dessa än med den senare, mer actionbaserade science fiction som växte fram under 80-talet. Vad man dock bör minnas är att Alien varken är någon äventyrsfilm med strålpistoler eller någon djuplodande filosofisk undersökning av människans natur. I grund och botten är den först och främst en skräckfilm.
Intressant nog har många äldre science fiction-filmer från 70-talet dock även en viss tendens till skräck i sig. Men i framtidsdystopier som Soylent Green eller A Clockwork Orange är skräcken på en mer övergripande nivå, det handlar om att stimulera en rädsla för hur mardrömslik framtiden faktiskt kan bli om vi inte försöker göra något åt det. I Alien finns förvisso också denna dystopi till en viss del, med stora onda företag som inte låter något hindra dem från att lägga vantarna på vad de anser vara en användbar livsform, men det finns också det mer direkta hotet från ett slemmigt monster som dödar besättningen ombord på rymdskeppet Nostromo en efter en.
Vad som också skiljer Alien från de flesta tidigare science fiction-filmerna från 70-talet är att den har åldrats betydligt bättre. Rekvisitan och kläderna är inte uppenbart 70-talsaktiga, mycket tack vare det faktum att Nostromo i princip är en rymdskeppsmotsvarighet till en lastbil eller en gamma rostig pråm. Det är smutsigt, mörkt, blött, trångt och besvärligt, och besättningen är ett gäng vanliga knegare i overaller och kepsar, inte några tankfulla vetenskapsmän som sitter i bubbelfåtöljer och diskuterar livets mening. Faktum är att de trånga korridorerna ombord på Nostromo är ganska skräckinjagande i sig själva, det är uppenbarligen ingen passande arbetsplats om man lider av klaustrofobi. Majoriteten av specialeffekterna ser också fortfarande bra ut, förutom möjligen när man får se utomjordingen i helfigur, något som regissören Ridley Scott uppenbarligen var medveten om, då detta bara händer ytterst sällan. Det är ju just det faktum att utomjordingen är något främmande som man bara ser några korta sekunder i taget som gör den så läskig.
En sak som filmen dock har gemensamt med annan 70-talsscience fiction är det relativt långsamma tempot, speciellt i början av filmen. Man får se besättningen ombord på Nostromo vakna upp ur dvala, hur de sitter vid matbordet och snackar med varandra, grälet om hur mycket betalt de ska få, och hela proceduren för att landa på planeten från vilken de har fått en utomjordisk signal. Utforskandet av det kraschade utomjordiska rymdskeppet får också ta sin lilla tid så att man ska kunna ta in hur främmande och läskigt det faktiskt är, och efter en blixtsnabb scen där en slemmig varelse hoppar ur ett ägg blir det sedan mer långsamma sekvenser när man undersöker varelsen som sitter fast i ansiktet på en av besättningsmedlemmarna och diskuterar vad man bör göra härnäst. Efter filmens allra mest kända och minnesvärda blodsprutande scen ökar tempot dock avsevärt allt eftersom situationen ombord på Nostromo blir mer och mer desperat, vilket passar utmärkt i sammanhanget. I slutändan är Alien sin egen film som har både de äldre filmernas långsamhet och de nyares snabbhet när det behövs. Det är på många vis det bästa från två världar, men också med sina alldeles egna bidrag till både science fiction-genren och skräckgenren.
I övrigt finns det väl inte mer att säga om Alien som inte redan har sagts många gånger förut av bättre filmkunniga personer. Det i stora drag improviserade skådespeleriet är för det mesta lysande, musiken är sparsmakad och stämningsfull, H. R. Gigers designer av monstret och det utomjordiska rymdskeppet är fortfarande lika skräckinjagande som det en gång var, och det finns en uppsjö av analyser av de filosofiska, psykologiska och kanske allra mest sexuella teman som genomsyrar filmen. Men även fast dessa teman uppenbarligen finns så kommer de aldrig i vägen för filmens huvudsakliga uppgift, nämligen att skrämma skiten ur dig.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 
Jag blir fortfarande rädd när jag ser Alien. Dock inte uppföljarna. De är alla riktigt häftiga filmer i sin egen rätt men bara den första är riktigt läskig.
Jag har nog tyvärr sett den för många gånger nu, då den inte känns lika läskig för mig som den en gång var. Men jag kan fortfarande uppskatta det bra hantverket och skådespeleriet.