En legend har lämnat oss.
Mycket kan sägas om Holger Nilsson – stjärnan i kultdokumentären Plötsligt i Vinslöv. En enstöring med en vacker sångröst och en fantastisk förmåga att förmedla texter på språk han inte var i närheten av att bemästra. I lördags förlorade han kampen mot en längre tids sjukdom. Rubriken i tidningen Norra Skåne, författad av Holgers vän och efternamne Bertil Nilsson löd kortfattat ”Holger är död”. För många låter det kanske en aning plumpt men Holger Nilsson var aldrig den som lindade in orden.
Holger fick sitt genombrott när han som av en slump upptäcktes på en pizzeria av dokumentärfilmarna Jenny Bergman och Malin Skjöld. Hans livliga debatt med vännen John Albrektsson (som i våra ögon fick smeknamnet ”Holgers kompis”) roade duon och lockad dem att utforska Holgers liv vidare. I Plötsligt i Vinslöv får vi bland annat följa Holger ut på mopedtur och höra honom berätta om sina drömmar. När hans blåa moped, av märket Tomos, gick sönder var jag en av många fans som donerade pengar för att få den lagad. Dessa fans finns samlade i Vinslöv – Plötsligt en Förening och det är via dem som Ande, Dawn och jag fått äran att träffa både Holger och dokumentärens andra stjärnor.
Vid första anblicken verkade Holger vara en kuf. Den sortens småstadsbo som alla har stött på men önskar att få slippa. Det är lätt att skratta åt hans enkla sätt och hans nästan barnsliga förmåga att säga precis det han tänkte. Redaktionen på MsO hade den stora äran att få träffa Holger ett par gånger under de gångna åren och reaktionen var alltid densamma. Holgers ärlighet och glada lynne vann alltid i längden. Man önskade att hans tröja var lite renare så att man vågat krama honom.
Publicerat av Jönsson 
Markera som oläst 
Jag inte jätteinsatt i Vinslöv-dokumentärerna och deras följe (har sett dem båda, förstås) och har inte träffat honom personligen, men Holger verkade vara en trevlig typ, så det är synd att han gått bort.