Manos får en uppföljare

Manos: The Hands of Fate från 1966 är utan tvekan en av de absolut sämsta filmerna som någonsin existerat. Den är betydligt sämre än till exempel Plan 9 From Outer Space, av många kallad världens sämsta film. För all sin dålighet är Plan 9 ändå ganska underhållande att se, emedan Manos bara är tråkig, förvirrande och allmänt konstig.

Filmen är tänkt att vara en skräckfilm, och handlar om hur en familj blir tvungna att övernatta i ett läskigt hus som tas om hand av en underlig herre vid namn Torgo. Denne visar sig vara en tjänare till ”The Master”, en ondskefull herre med ett harem av fruar som tillber guden Manos. Handlingen är knappast originell, men kunde ändå ha blivit en hyfsad film. Så är dock inte fallet. Allting i Manos: The Hands of Fate är av undermålig kvalitet. Bilden är ofta suddig, musiken passar allt som oftast inte alls ihop med vad som händer i filmen, manuset har en märklig tendens att upprepa samma replik flera gånger, och skådespeleriet kan om man är snäll möjligen kallas ”mediokert”. Det är möjligt att de faktiska skådespelarna egentligen är bättre, men all dialog blev överdubbad av andra, sämre skådespelare i efterhand. Men det värsta med filmen är hur ohyggligt tråkig den är. Den inleds med en onödigt långt scen där man få se familjen köra sin bil, och de kör, och kör, och kör… Helt och hållet utan dialog eller handling av något slag. Filmen fortsätter på samma tema, nästan alla scener pågår för tok för länge, och innehåller ofta pinsamma pauser mellan skådespelarnas repliker.

Produktionshistorien bakom Manos: The Hands of Fate är betydligt mer intressant än filmen själv. Den skrevs, regisserades och producerades av en gödselförsäljare vid namn Harold P. Warren, som också spelar rollen som pappan i familjen. Warren gjorde filmen efter att haft en diskussion med en filmförfattare om hur lätt det är att göra en långfilm och slagit vad med denne om att han kunde göra en film själv. Kameran som användes fick man dra upp för hand, och den kunde inte filma mer än 32 sekunder i taget, vilket är anledningen till de många klippen i filmen. En av skådespelarinnorna som skulle spela en av ”The Masters” fruar bröt foten, och då lade Warren i stället till en helt onödig scen där hon sitter och hånglar med en snubbe i en bil. John Reynolds, som spelade Torgo, var tänkt att ha speciella metallskenor som skulle böja hans ben på ett läskigt vis, men han satte av misstag på sig dessa bak och fram, vilket resulterade i Torgos synnerligen märkliga sätt att gå. Han tog också en hel del smärtstillande droger på grund av de obekväma skenorna, vilket resulterade i Torgos allmänt konstiga framtoning. Reynolds begick senare självmord, men det lär inte ha haft något att göra med filmen han medverkat i.

En så usel film blev naturligtvis ingen större succé när den gick upp på bio, och glömdes snabbt bort. Intresset för den återuppväcktes dock flera år senare då den medverkade i TV-programmet Mystery Science Theatre 3000, ett program som gick ut på att driva med dåliga filmer. Just Manos: The Hands of Fate brukar anses vara den absolut sämsta filmen som någonsin medverkat i programmet, men avsnittet som den medverkade anses av många vara det bästa i serien, just på grund av filmens dålighet. Jag är själv inte säker på det, då filmen är så fruktansvärt trist att killarna i MST3K måste jobba väldigt hårt för att få något roligt alls ur den. Hur som helst blev Manos: The Hands of Fate efter detta en kultklassiker, och speciellt karaktären Torgo blev populär på grund av sin allmänna konstighet.

Och nu, till slut, är det dags för en uppföljare:

Inte mycket är känt om den ännu, förutom att en del av skådespelarna från originalet faktiskt kommer att medverka i den. Det finns flera vägar som uppföljaren skulle kunna gå. De kan försöka göra en genuint läskig skräckfilm (postern verkar indikera detta), en parodi av originalet eller kanske en blandning av båda. Och naturligtvis finns ju fortfarande chansen att det blir en riktigt dålig film, fast jag tror inte att den kan uppnå samma dålighetsgrad som originalet, hur mycket de än försöker.

Publicerat av Fredde