Kronologiskt eller kronologiskt?

För några dagar sedan såg jag på mitt lokala bibliotek en bok som var en samlings-volym av de ursprungliga Conan-novellerna, skrivna av Robert E. Howard. Hemma hos mig har jag själv några liknande samlingsvolymer med samma berättelser, men när jag tittade igenom innehållsförteckningen fann jag en viktig skillnad mellan de jag ägde och den som fanns på biblioteket. I mina böcker är historierna ordnade i den ordning som Howard ursprungligen skrev dem, på den tiden då de publicerades i pulp-magasin, men i boken på biblioteket är de ordnade i en ”kronologisk” ordning, tänkt att skildra Conans äventyr så som de inträffar för honom själv. Denna skillnad är, som sagt, mycket viktig. Howard skrev nämligen inte berättelserna i någon kronologisk ordning, faktum är att den första Conan-berättelsen handlar om Conan som en gammal man, och på dessa följde sedan berättelser från olika perioder i hans liv, som ung och oerfaren tjuv, som mer erfaren äventyrare, och även några till som handlar om honom som gammal kung över ett mäktigt rike, helt utan någon specifik ordning. Faktum är att det är ganska svårt att ordna berättelserna i någon sorts kronologi. Visst, de som handlar om den gamle kungen Conan utspelar sig uppenbarligen efter de om den unge tjuven Conan, men däremellan är det betydligt mer oklart, då Howard inte gjorde så väldans många referenser till tidigare berättelser, referenser som skulle ha kunnat klargöra vilken berättelse som utspelar sig när. Och varför skulle han? Han skrev sina historier för att sälja dem till äventyrsmagasin, och jag tror inte att det var många läsare som brydde sig om vad som hade hänt före eller efter ett visst äventyr, bara att äventyret i sig var bra, och kunde läsas utan att behöva ha läst alla föregångare. Detta innebär att de som vill sammanställa berättelserna kronologiskt i princip får gissa sig fram göra sina egna bedömningar.

Vilken ordning man bör ta del av nördmedia, inte bara det skrivna ordet utan även exempelvis filmer och TV-spel, är omdiskuterat. I fallet med Conan-berättelser föredrar jag definitivt att läsa dem i ordningen som de skrevs, och jag har en liknande inställning till de flesta andra serier av böcker, filmer, etc som jag tagit del av. Den stora anledningen till detta är att jag gillar att se hur skaparen utvecklar sitt berättande och sina karaktärer genom åren, vilket kan vara svårt att se om man inte läser dem i skapelseordningen. Conan var till exempel ursprungligen en utveckling av en tidigare karaktär som Howard skapat, en barbar-kung vid namn Kull, och det är därför Conan också är kung i sin första berättelse. Men Howard insåg sedan att hans berättelser sålde bättre om han skippade politiken och filosofin och koncentrerade sig på äventyrandet, så Conan blev en yngre och handlingskraftigare man.

En del skapare brukar gilla att göra historier som utspelar sig före de andra, så kallade prequels, för att beskriva en karaktärs tidigare liv och kanske komma med helt nya förklaringar till dennes personlighet och handlingar, förklaringar som inte antyddes i tidigare berättelser och kanske till och med går emot dessa. Det klassiska exemplet på detta är naturligtvis George Lucas, som med sina prequel-filmer till Star Wars irriterade många nördar när de visade att den häftige storskurken Darth Vader egentligen var en gnällig ung man med fånig frisyr, eller avslöjade att den mystiske Boba Fett var en irriterande snorunge som barn, bland mycket annat. Skillnaden mellan Lucas och Howard i detta fall är att Howard inte verkar ha brytt sig om vad Conans kronologi (och till en viss del motivationer) var, utan överlät det till läsaren, emedan Lucas uppenbarligen har väldigt specifika åsikter om kronologin och karaktärernas motivationer, även om dessa ibland går stick i stäv med vad filmtittarna tycker. Och den stora frågan för många Star Wars-nördar som vill introducera filmerna till nya personer är: Ska man börja med de gamla filmerna, eller titta på dem i kronologisk ordning? Den stora chockerande plot twisten i The Empire Strikes Back blir ju till exempel ingen överraskning alls om man sett prequel-filmerna först.

I just fantasy-sammanhang finns det en möjlig anledning till att gamla berättelser publiceras i kronologisk ordning även om det ursprungligen inte fanns någon kronologi. De flesta tidiga fantasy-historier var just korta noveller som kunde stå för sig själva, även om samma karaktärer och element kunde återkomma i dem, just eftersom de såldes till magasin med läsare som kanske inte ville behöva lägga vantarna på alla tidigare nummer för att hänga med i handlingen. Handlingen var oftast att en (eller flera) hjältar besöker en stad eller någon mystisk grotta och råkar ut för ett äventyr som klaras av helt när berättelsen är slut (fast en del berättelser spände över flera nummer och hade därför ofta diverse cliffhangers). Den stora förändringen brukar sägas vara J.R.R. Tolkien och hans Sagan om Ringen. Här var en episk berättelse där huvudpersonerna genom flera kapitel reser över hela världen i ett enda stort äventyr, ständigt sökande efter att besegra samma skurk. Faktum är att Tolkien ursprungligen tänkt göra berättelsen som en enda bok, men när den blev för lång blev han tvungen att dela upp den på tre. De flesta andra fantasyförfattare sedan dess har följt ett liknande mönster, där en serie böcker börjar med hjälten som ung och oerfaren, och sedan reser han ut i världen, och vi får följa honom/henne (fast för det mesta honom) under nästan hela livet, eller åtminstone tills han nått en uppenbar slutpunkt där han fått allt han vill ha. Så vad göra när man har ett gäng gamla oordnade korta fantasyberättelser om en och samma karaktär, och vill publicera dem i en bok? Jo, man försöker passa in dem i den senare fantasy-mallen och i princip göra dem till en enda lång berättelse.

Det är inte bara de som publicerar böckerna som gör detta, många gånger är det författarna själva som är inblandade. Bara för att ta ett exempel så tog författaren Michael Moorcock sina gamla berättelser om hjälten Elric och pusslade ihop dem i kronologisk ordning, och skrev till och med några nya berättelser bara för att sammanlänka de gamla till en enda lång bok. Liknande påhitt finns i science fiction, om än inte i samma utsträckning. Till exempel så skrev Isaac Asimov en del böcker som sammanlänkade hans bokserie om robotar (varav den första var I, Robot) med de om Stiftelsen. Detta gör det ibland lite svårare att bestämma sig för om man ska läsa berättelserna i den ordning som författaren ursprungligen skrev dem, eller i den ordning som denne senare själv uppenbarligen vill att man ska läsa dem.

I förordet till Conan-samlingen som jag har på hyllan här hemma skriver han som sammanställt berättelserna att han tänker sig att det är Conan själv som berättar dem, som en gammal äventyrare som sitter i en bar och underhåller sina vänner med sina många spännande minnen, även om han kanske inte riktigt är säker på om han räddade den där prinsessan innan han besökte den där pyramiden, men strunt i det, det viktigaste är ju att det är spännande! Detta är en annan av anledningarna till att jag föredrar att ta del av nördmedia i den ordning det skapats. Ännu en är att jag på något vis vill uppleva det just som de som först tog del av det en gång i tiden upplevde det, de som flämtade till i biosalongen när Darth Vader gjorde sitt fruktansvärda avslöjande, eller vid TV-apparaten när Solid Snake fick veta sitt ursprung, eller till och med när den första Batman-serien slutade med att den mystiske Läderlappen visade sig vara ingen mindre än den till synes late playboyen Bruce Wayne! Förr var kanske inte denna inställning så värst praktisk då det kunde vara svårt att få tag på alla delar av exempelvis en bokserie utan att behöva resa runt och rota i massor med bibliotek, men nu för tiden är det egentligen mest en fråga om tycke och smak. Men jag rekommenderar ändå att ni tittar på The Empire Strikes back innan The Phantom Menace.

Publicerat av Fredde