Den storväxte barbaren Fafhrd kommer ursprungligen från den kalla norra delen av världen Nehwon, men redan som ung tröttnar han på barbarlivet och beger sig söderut till en av Nehwons större städer, Lankhmar. Under sitt jobb som frilanstjuv i denna skumma och allmänt otrevliga stad träffar han på en annan tjuv, en något kortare men desto listigare herre endast känd som Gray Mouser. De båda blir snart goda vänner (åtminstone för det mesta) och råkar ut för många märkliga äventyr under sina resor genom Nehwon, även om de tenderar att ständigt återvända till Lankhmar. Under sina resor träffar de också på två mäktiga trollkarlar vid namn Ningauble och Sheelba och blir på någon vänster deras tjänare, så att många av deras äventyr är resultat av uppdrag från trollkarlarna.
Fafhrd och Mouser skapades av författaren Fritz Leiber under slutet av 30-talet och skulle komma att medverka i ett flertal berättelser skrivna av denne, först i magasin och senare samlade i böcker. Leiber ville hitta på något nytt inom fantasy-genren, som vid den här tiden mest bestod av diverse blodiga barbar-äventyr med smått övermänskliga huvudpersoner, gjorda efter mallen som Robert E. Howard hade skapat med sina berättelser om Conan. Fafhrd och Mouser är allt annat än övermänskliga, de är förvisso båda ganska hyfsade i svärdskonst och lurendrejeri, men blir ofta också själva besegrade och lurade av folk de stöter på. De är också allt annat än idealistiska godhjärtade hjältar, då de flesta av deras äventyr går ut på att rent själviskt lägga vantarna på pengar, kvinnor och allmänt gott leverne, och om de på vägen råkar sätta stopp för en skurk eller rädda en prinsessa så är det bara en bonus. Viktigt är kanske också att Fafhrd inte är någon typisk våldsam och ociviliserad barbar, han är ofta väldigt vältalande och kan vara minst lika slug och intelligent som sin kompanjon när det krävs, även om han har ett drag av barbarisk vidskeplighet (men i en värld som Nehwon visar sig ju ofta vidskepligheterna vara sanna). Men även om han själv för det mesta inte uppför sig brutalt brukar han storlek och muskler ändå skrämma de flesta fiender.
Fritz Leiber var också en av de första författarna som skrev fantasy med inslag av humor. Många av berättelserna om Fafhrd och Mouser är smått komediska med missförstånd och bedrägerier, och de två huvudpersonerna tar sig an de flesta av situationerna de ställs inför med glatt humör och en och annan munter kommentar eller kamratligt smågnabbande. Man kan inte säga att Nehwon är en total fantasy-parodi på samma nivå som till exempel Skivvärlden, men det finns inslag som troligtvis inte är menade att tas på så stort allvar. I Lankhmar har till exempel tjuvarna gått samman och bildat ett gille, och ser inte med blida ögon på de tjuvar som frilansar och inte följer gille-regler (Fafhrd och Mouser är själva frilansande tjuvar vilket ofta leder till trubbel). Konceptet med tjuvgillet har många senare fantasy-författare tagit efter i sina böcker, med varierande grad av allvar.
Leibers skapelse har också haft inflytande på andra sätt. Faktum är att det var Leiber som myntade termen ”sword and sorcery”, även om han inte var den första att skriva i denna undergenre till fantasy. Berättelserna om Fafhrd och Mouser lär också ha varit en inspirationskälla när rollspelet Dungeons & Dragons, som ju blivit grunden för de flesta rollspel, skapades, och i en tidig version av spelet förekommer faktiskt världen Nehwon. Det mesta av modern fantasy brukar luta åt det mer allvarsamma hållet, men man får inte glömma exempelvis Terry Pratchett, som också lär ha inspirerats av Leiber när han skapade Skivvärlden och staden Ankh-Morpork som har en del likheter med Lankhmar (inklusive ett tjuvgille). Fafhrd och Mousers viktigaste bidrag till fantasylitteraturen är med andra ord att de visade att man inte måste vara gravallvarlig i fantasy, ibland kan man släppa loss och leva loppan också.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 