Nördfavorit – Jokern

Det kan tyckas konstigt, men i staden Gotham är den störste hjälten en läskig man i svart fladdermuskostym, medan den störste skurken är en färgglad munter clown med ett så gott som ständigt leende på läpparna. Redan på detta vis är Batmans ärkefiende Jokern ikonisk och symbolisk. Batman representerar lag och ordning, emedan Jokern representerar anarki och kaos.

Likt så mycket annat i Läderlappens värld har Jokern genomgått flera förändringar genom åren. I sina allra första framträdanden verkar han mest ha varit en typisk, om än listig, brottsling, och det är enbart hans udda utseende med vitt ansikte, grönt hår och röda läppar som gjorde honom till något mer än en vanlig gangster. Men redan här ser man något speciellt när han drar på smilbanden, då hans leende definitivt är skräckinjagande och hotfullt. Mest intressant är dock att Jokern från början inte verkar ha varit tänkt att vara direkt galen. Mordisk, ja, elak, ja, men i stort sett ändå ”bara” en intelligent bov med clowntema på sina brott och sin utrustning.

Batman själv genomgick väldigt snabbt en förändring från mystisk mörk brottsbekämpare till en något mer munter figur, kanske speciellt då hans medhjälpare Robin introducerades. På samma vis blev hans fiender mindre skräckinjagande och definitivt mer färgglada. Det handlade inte längre så mycket om våldsamma gangsters och ond bråd död, i stället nöjde sig de flesta av skurkarna med att hitta på komplicerade planer för att råna banker och museer, eller för att försöka avslöja Batmans hemliga identitet. För att inte tala om alla utomjordingar, busiga andar från den femte dimensionen, och andra konstigheter. Jokern passade ganska naturligt in i dessa sammanhang med sitt clowntema, och hittade snart på brott med skrattgas, vattensprutande blommor och bilar med joker-ansikten på utsidan.

Många år senare förändrades Batman igen, och blev nu betydligt allvarligare och mörkare. Jokern fick behålla mycket av sin humor och sina finurliga grunkor, men blev återigen mer intresserad av mord. Faktum är att de pengainbringande brotten han gav sig på mest verkade vara en ursäkt för att ha ihjäl folk, och för att ha kontanter till att hitta på fler roliga sätt att mörda människor. Den viktigaste förändringen var dock att Jokern nu väldigt uppenbart var vansinnig. Detta var också en ganska naturlig utveckling, för vilken mentalt stabil människa klär ut sig till clown och mördar folk? Han var i och för sig inte ensam i detta, de flesta av Batmans fiender skickades inte längre till fängelse, utan hamnade på mentalsjukhuset Arkham, men Jokern verkade ändå vara mycket mer galen än exempelvis Pingvinen eller Riddler.

Som sagt, anledningen till att Jokern är en så minnesvärd fiende till Batman är nog symboliken i den galna glada clownen som fiende till den strukturerade, intelligente och buttre brottsbekämparen. Man kan aldrig vara säker på vad Jokern tänker hitta på härnäst, till skillnad från många andra Gotham-skurkar. Om Two-Face hittar på något kan man vara säker på att det har att göra med siffran två, och Riddler lämnar ju till och med ledtrådar om vad hans nästa brott ska bli. Men Jokern kan hitta på vad som helst som faller honom in (i en serie plockar han upp en telefonkatalog på måfå och bestämmer sig för att mörda alla i den vars namn är en palindrom), åtminstone så länge han tycker det är roligt på något vis.

En annan viktigt skillnad mellan Jokern och Batmans andra fiender är hans identitet, eller snarare hans avsaknad av identitet. Two-Face var ursprungligen en advokat vid namn Harvey Dent, Pingvinen är en missbildad ledare för organiserad brottslighet vid namn Oswald Cobblepot, och Riddler heter egentligen Edward Nygma, bara för att nämna några. Men Jokern är Jokern, och ingen vet vem han var innan han var Jokern, var han kommer ifrån eller varför han är galen. Ibland hävdar vissa serier att han ursprungligen var en annan skurk vid namn Red Hood som en dag råkade falla ner i ett kemikaliebad och fann sin hud och sitt hår missfärgat, vilket drev honom till galenskap, men i moderna serier med karaktären brukar detta bara ses som en av många olika historier som Jokern själv berättar om sitt ursprung. Det är till och med möjligt att han själv inte vet sanningen, med tanke på sin galenskap. Denna avsaknad av identitet och ursprung gör honom också svårare att hantera för Batman. Om han möter Two-Face kan han vädja till dennes underliggande känslor för rättvisa, mot Pingvinen kan han hota att förstöra dennes brottsorganisation eller helt enkelt muta honom med pengar eller föremål, och då och då har han till och med lyckats få Riddler på fall genom att spela på hans intresse för gåtor. Men han har ingen hållhake på Jokern, ingen personlig svaghet han kan utnyttja, inget ursprung han kan påminna om. Som mentalfall verkar Jokern vara helt hopplös att bota, och eftersom Batman är bestämd om att han inte kan döda någon av sina fiender oavsett hur mycket död och förstörelse som de orsakat kan han inte göra mycket annat åt Jokern är att klå upp honom och skicka iväg honom till Arkham, vilket knappast är en permanent lösning.

Med sin humor och sin fantasifullhet kommer Jokern säkerligen fortsätta vara en favorit bland superhjältenördar, oavsett hur många lik han lämnar efter sig. Det enda som kan förstöra hans karaktär är om läsarna inte på någon underliggande nivå, trots alla hans ondskefulla egenskaper, tycker att han faktiskt är rolig. Ett gott skratt förlänger livet, och det har definitivt förlängt Jokerns liv.

Publicerat av Fredde