Rock N’ Roll Racing till SNES kan sägas vara Blizzards (eller Silicon & Synapse, som de hette då) första uppföljare, då det i princip är en uppdaterad version av deras första spel, RPM Racing. Men vilken uppdatering!

Spelets upplägg är i stort detsamma som i RPM Racing, du har en bil som du kan utrusta på diverse sätt med hjälp av pengar du tjänar på att köra race, och måste se till att du kan ta dig uppåt i divisionerna och köra på fler banor. En skillnad är att du inte själv kan välja vilken bana du ska köra, utan varje division har ett visst antal banor som man roteras runt igenom ett antal gånger. Det finns också en del ny utrustning till ens fordon, speciellt på vapenfronten. Nu kan man inte bara släppa minor och andra otrevligheter bakom bilen, utan även skjuta på bilar framför sig med till exempel laserkanoner eller missiler. Den största nyheten rent speltekniskt är dock det faktum att du kan köpa nya bilar med bättre förmågor och som kan utrustas med andra vapen. Detta leder till att man måste tänka strategiskt och överväga om den är bättre att uppgradera den bil man redan har eller införskaffa en helt ny i stället. Man får också välja mellan ett antal olika förare som har sina egna speciella talanger som kan underlätta i körandet.

Dessa uppdateringar gör spelet klart mer intressant, men vad som verkligen säljer det är presentationen. Silicon & Synapse valde att skippa SNES:ens högupplösningsgrafik, vilket innebär att det finns betydligt fler färger att utnyttja i Rock N’ Roll Racing till skillnad från RPM Racing. Och färgerna utnyttjas sannerligen. Hela spelet är av science fiction-stuk, och de olika divisionerna utspelar sig på olika planeter vars banor har helt annorlunda utseende (och är betydligt mer intressanta än den tråkiga gråa asfalten och gröna gräsmattan i RPM Racing). Det finns massor med små roliga detaljer runt omkring banorna vilket gör att man nästan blir lite distraherad från körandet ibland. Bilarna ser överlag ut på ungefär samma sätt som i RPM Racing, men det finns några nya modeller som nästan liknar tanks mer än bilar, vilket passar utmärkt till spelets allmänna brutala stil.

Den snyggare grafiken finns inte bara på banorna, utan även mellan dem. Det finns som sagt ett antal olika förare att välja mellan, och varje planet har också sina egna speciella förare, varav alla har olika ansikten och namn. Sådana små detaljer gör spelet betydligt roligare än de tråkiga anonyma bilarna i RPM Racing. Till och med försäljaren av utrustning och försäljaren av nya bilar får sina egna namn och utseenden, och pricken över i är att när man går upp i divisionerna och får besöka en ny planet får man se en sekvens där ett rymdskepp flyger mellan dem, styrt av en butter gammal pilot med ögonlapp.

En annan sak som ger Rock N’ Roll Racing personlighet är kommentatorrösten. Ett SNES-spel med röster var ganska ovanligt, och tekniskt sett är replikerna få, men de utnyttjas perfekt. Kommentatorn kommer med glada utrop om det mesta som händer under racet, när man skjuter sönder en motståndare, när man flyger genom luften från en ramp, när man ligger långt före motståndarna, och så vidare. Naturligtvis ser han också till att förolämpa den som ligger sist och retas med en om man blir sprängd. Och när racet väl är slut säger han att vinnaren ”scores a first place knockout!” medan den som kommer sist ”is in another time zone!”

Och musiken… ahh, musiken. Det är inte för inte som spelet heter Rock N’ Roll Racing, då all musik är SNES-versioner av klassiska rocklåtar såsom ”Bad to the Bone”, ”Highway Star” och ”Born to Be Wild”, vilket passar perfekt till ett hårdnackat spel som detta. Det är faktiskt något av den bästa SNES-musiken som finns, och definitivt välgjorda versioner av de ursprungliga melodierna, även om låttexterna förståeligt nog inte kunde göras. Kommentatorrösten är mer än nog!

Så man kan helt enkelt säga att det är lika bra att skippa RPM Racing fullständigt och i stället njuta av Rock N’ Roll Racing om man inte är någon totalkompletist. Det är en sann SNES-klassiker och visade definitivt att Lost Vikings inte bara var ett tursamt undantag. Blizzard kan uppenbarligen göra bra spel om de bara lägger manken till!

Publicerat av Fredde 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s