Splinter of the Mind’s Eye: Star Wars-filmen som inte blev av?

Vi har tidigare här på bloggen pratat om diverse material baserat på Star Wars-filmerna, till exempel böcker, serier, spel och tecknade TV-serier, som berättar historier som utspelar sig i Star Wars-universumet, men inte är direkta adaptioner av filmerna. Denna stora och fortfarande växande samling av media har fått den gemensamma titeln Expanded Universe. Och detta expanderade universum fick sin början i en bok, skriven av Alan Dean Foster. Denna bok hade den aningen konstiga titeln Splinter of the Mind’s Eye.

Boken, som publicerades 1978, utspelar sig en tid efter den första Star Wars-filmen (eller den fjärde, hur man nu vill se det), och handlar om hur Luke Skywalker och prinsessan Leia Organa, tillsammans med droiderna C-3PO och R2-D2, kraschlandar på träskplaneten Mimban. Det är inte någon speciellt trevlig planet, och visar sig vara ännu mer ogästvänlig för hjältarna när de upptäcker att Rymdimperiet håller på med gruvdrift där. Som tur är träffar de en gammal dam vid namn Halla som kan hjälpa dem ifrån planeten, men bara om de först hjälper henne att hitta den mystiska Kaiburr-kristallen, som har förmågan att förstärka Kraften hos den som använder den. Luke inser att en sådan artefakt inte får hamna i Rymdimperiets händer, så de beger sig ut i träsket och senare ner under jorden på jakt efter templet där kristallen ska finnas, åtföljda av två stora håriga varelser kallade yuzzem. Expeditionens angelägenhet ökar när Luke inser att den diaboliske Darth Vader anlänt till planeten, och jag tror inte det är en spoiler att säga att det slutar med en dramatisk konfrontation mellan dem.

Splinter of the Mind’s Eye är dock inte bara viktig eftersom det är den första Expanded Universe-skapelsen, utan även för att den skulle kunna ha blivit grunden till nästa film i Star Wars-sagan. Det är kanske svårt att tro det idag, men 1977, innan den första filmen gått upp på biografen, var regissören och manusförfattaren George Lucas inte direkt säker på om den skulle bli någon succé, eller ens om den skulle undvika att bli en totalflopp. Han funderade dock redan då på om man inte skulle kunna göra fler filmer i samma universum, kanske något i stil med James Bond-filmerna eller liknande. Så han bad Alan Dean Foster att skriva en bok som skulle kunna göras till film. Det var dock viktigt att denna potentiella film skulle vara billig att göra, kanske billigare än den första filmen, på grund av tidigare nämnda osäkerhet om dess möjlighet till framgång på biograferna. Det är av denna anledning som boken utspelar sig på en dimmig träskplanet och i underjordiska tunnlar, eftersom detta skulle kunna filmas i en studio i stället för att behöva bege sig ut på någon dyr och besvärlig resa till Tunisien eller dylikt. Ursprungligen skulle boken ha inletts med en rymdstrid, men detta togs bort av samma budget-anledning. Det faktum att Han Solo och Chewbacca lyser med sin frånvaro berodde på att Lucas inte var säker på om Harrison Ford ville göra fler Star Wars-filmer (fast Chewie får ganska uppenbara ersättare i de två minst lika stora och håriga yuzzem).

Vad som är intressant med Splinter of the Mind’s Eye är att även om den aldrig blev någon film så finns det mycket av den som faktiskt dök upp i de senare Star Wars-filmerna. Så träskplaneten Mimban blev träskplaneten Dagobah i The Empire Strikes Back, och scenen där Luke och Leia tränar upp den primitiva lokalbefolkningen som sedan lyckas besegra Rymdimperiets armé av stormtroopers har en hel del likheter med när Ewokerna besegrar stormtrooperna i Return of the Jedi, för att bara nämna något. Det finns också mycket i historien som är hämtat från tidigare manus till den första filmen, så även om Alan Dean Fosters står som författaren så är det inte helt omöjligt att Lucas hade en hel del inflytande på boken. Mest uppenbart är den mystiska kristallen som ökar Kraftens styrka. Denna pryl fanns länge med i olika former i Star Wars-manuset. Ännu mer intressant är dock att det även finns antydningar i boken om en annan film som George Lucas höll på med vid den här tiden, nämligen Indiana Jones. Hjältarna letar efter ett uråldrigt tempel där en mäktig artefakt finns gömd, och måste skynda sig för att hinna före utgrävarna från ett stort ondskefullt imperium. Inte helt olikt handlingen i Raiders of the Lost Ark, eller hur?

Splinter of the Mind’s Eye är som sagt den första Expanded Universe-boken, och räknas ännu i dag som en del av kanon (faktum är att en serieadaption av boken dök upp 1996). Detta leder dock till en del problem om man läser boken med vetskap om handlingen i de senare filmerna. Mest uppenbart är relationen mellan Luke och Leia. Oavsett vad George Lucas säger nu för tiden så hade han inte bestämt att dessa båda var syskon 1977, det hittade han på först när han skrev Return of the Jedi några år senare. Och i den första Star Wars-filmen fanns det en del antydningar om början till en romans mellan de båda. I Splinter of the Mind’s Eye finns det väldigt många antydningar om samma romans, speciellt från Lukes sida. Kärleksfulla blickar, tankar om hur vacker prinsessan är, funderingar på om han ska kyssa henne, och till och med ett ”I loved you” mot slutet. Som tur är blir det aldrig något faktiskt fullföljande av dessa antydningar i boken, men när jag läste den kände jag mig ofta tvungen att påminna mig själv om när den var skriven och att Lucas som sagt ännu inte hittat på syskonskapet. Och han hade banne mig inte hittat på släktskapet mellan Luke och Vader ännu heller. I boken är Darth Vader fortfarande bara en stor läskig skurk i svart slängkappa, även om han tuffat till sig lite från den första filmen, och inte längre tar någon skit från andra officerer i Rymdimperiet. Faktum är att det är i Splinter of the Mind’s Eye som han för första gången faktiskt avrättar en officer för sin inkompetens, även om han använder sitt ljussvärd i stället för Kraften. Men precis som i den första filmen är han ändå frånvarande den mesta av tiden, och rollen som ärkefiende till hjältarna has under större delen av boken av en otrevlig imperieofficer, lik guvernör Tarkin (faktum är att Leia får en del olustiga minnen av just Tarkin under historiens gång).

Sammanfattningsvis kan man säga att Splinter of the Mind’s Eye är värd att läsa av alla Star Wars-nördar, om inte annat så för att få en inblick i hur filmserien skulle kunna ha fortsatt om den första filmen inte blivit någon succé, och för att se de första antydningarna till koncept som skulle utvecklas fullt ut i de senare filmerna.

Publicerat av Fredde