Jag är huvudet längre än alla här.

I lördags landade jag och Dawn på Naritas internationella flygplats utanför Tokyo. Då hade vi varit på resa sedan fredag morgon och ingen av oss hade lyckats sova på planet. Mycket trötta tog vi oss till området Mitaka och det ”Guest House” vi bokat några dagar i förväg. Det var sjukt varmt. Ett tillstånd som hållit i sig till idag och som, enligt alla väderleksrapporter kommer att fortsätta att hålla i sig en lång tid framöver. Men vi klagar inte.

Det är inte riktigt sant. Vi klagar faktiskt varenda gång vi går utomhus. Faktum är att det vanligaste ljuden vi yttrar är suckar av glädje (när vi går på de luftkonditionerade tågen) och suckar av sorg (när vi går av samma tåg).

Tokyo är dock, trots värmen, en otrolig stad. För att undvika jetlag nästa dag tog vi tåget ut till en mindre festival redan första kvällen. Denna skulle innehålla fyrverkerier så vi samlades med hundratals japaner utanför ett tempel och väntade. Tyvärr blev fyrverkerierna inställda så vi smet in i en liten restaurang och åt ramen istället. Dawn är lyckligtvis mycket duktig på att både tala och läsa japanska så han kunde förklara för mig vad det var jag åt. Inte för att nudlar är så svårt att känna igen men man vet aldrig om man råkar beställa lite för starka kryddor.

Dag två spenderades i en park i området Kichijoji och tanken var att vi skulle besöka Studio Ghibli-museet men biljetterna var slut så det blev djurpark istället. Efter det åkte vi till alla nördars paradis Akihabara och lät av någon mystisk anledning bli att besöka någon av butikerna som sålde ”vuxenunderhållning”. Dawn förklarade att vi hade lyckats besöka några av de väldigt få butikerna i just detta område som var rumsrena. Detta lyckades vi dock åtgärda redan idag då vi åter besökte Akihabara och fick oss en lite mer nyanserad bild av dess utbud.

En ensam och mycket gammal elefant.

Vi blev varnade att de gärna bet i fingrar och öron.

Kan man köpa Fire, Water, Thunder och Leaf Stone där tro?

Vi spelade en stund men sen dök en japan upp vid spelet bredvid och utklassade oss. Vi flydde i skam.

Något för Fredde?

Detta inlägg tillägnas min mormor. Kanske bjuder den kommande månaden på fler onödiga reseskildringar. Kanske är jag för lat. Vi får se.

Publicerat av Jönsson