Nördfavorit – Gordon Freeman

Det kan kanske tyckas märkligt att huvudpersonen i datorspelet Half-Life och dess uppföljare blivit så ikonisk och känd, med tanke på att vi egentligen vet så lite om honom, och bara sällan får se hur han ser ut medan man spelar. De flesta bilder av honom är sådana som man hittar på spelets omslag, i manualer och i reklam, och dessa är för det mesta ganska intetsägande vad gäller hans personlighet.

Så vad vet vi då om denne man? Han heter Gordon Freeman, och är 27 år gammal i början av Half-Life. Han har studerat teoretisk fysik vid MIT, och efter detta fått jobb på forskningsanläggningen Black Mesa som ligger i New Mexico. Och han verkar vara ganska bra på att hantera skjutvapen av olika slag. Detta är allt vi får veta om honom under spelets gång. Anledningen till det är att Gordon egentligen är en avatar för spelaren, och det är dennes handlingar som är Gordons handlingar under spelets gång.

Detta var i och för sig inte något nytt koncept när Half-Life kom ut. Faktum är ju att så gott som alla huvudpersoner i spel är spelarens avatar på något vis. Men i de flesta spel innan Half-Life kunde man ändå få en aning om huvudpersonens egentliga personlighet bortom spelarens egna interaktioner. Det kunde ta sig form av mellansekvenser där spelkaraktären pratar eller uppför sig på något sätt som indikerar vad han/hon tycker och tänker, text i manualen som beskriver karaktären, eller bara en sådan enkel sak som ett utrop under spelandets gång. Att Mario då och då utbrister ”mama mia!” visar ju att han blir förvånad eller överraskad av situationer i spelet, emedan till exempel Duke Nukems många oneliners visar att han är en riktig hårding och verkar tycka det är kul att massakrera utomjordingar. Men Gordon Freeman säger aldrig någonting alls. Han stönar inte ens om han blir träffad av fiendens vapen. Och i Half-Life finns inga som helst mellansekvenser, det var en av sakerna som var unikt och nyskapande när spelet kom. Spelaren har alltid kontroll över Gordon vad som än händer, och spelandet avbryts aldrig. Handlingen skildras från Gordons ögon emedan man spelar, då man träffar på andra karaktärer som berättar vad som händer eller bevittnar händelser som indikerar vad som pågår i Black Mesa, men alltid emedan man själv kan gå runt och observera och interagera med dessa händelser. Half-Lifes egentliga handling var inte speciellt unik. Ett experiment som Gordon deltar i går fel, och plötsligt börjar det teleporteras in fientligt inställda utomjordingar runt om i Black Mesa. Gordon måste ta sig igenom anläggningen på jakt efter något sätt att stoppa dessa utomjordingar och överleva deras attacker. Det var sättet som denna handling presenterades på som var det nyskapande, inte handlingen själv. Att se allting från Gordons ögon och ständigt styra honom var något som bara kunde göras i spelmediet, och visade att elektroniska spel kanske hade något att komma med som andra medier inte hade.

Så är Gordon en tuff hårding likt Duke Nukem som skjuter utomjordingar och utför dödsföraktande hopp utan någon större eftertanke? Eller är han en stackars oförberedd, rädd vetenskapsman som dras med i händelser bortom sin kontroll och bara överlever av ren tur, med hjärtat i halsgropen hela tiden? Tycker han att utomjordingarna är läskiga, intressanta, fula, snygga? Funderar han över konsekvenserna av sitt handlande, eller rusar han bara vidare i jakt på att ta sig till ”Lambda Complex”, den del av Black Mesa där de andra forskarna hävdar att lösningen till katastrofen finns? Det går inte att veta, för egentligen är han bara det som spelaren gör honom till. Man kan skjuta ihjäl vänligt sinnade forskare och säkerhetsvakter om man vill, eller lyssna på vad de har att säga. Man kan försöka smyga sig förbi vissa fiender eller rusa fram och låta hagelbössan tala. Man kan fundera över vem den mystiske mannen i kostym som dyker upp här och var i bakgrunden egentligen är, eller ignorera honom.

Bilderna av Gordon visar i och för sig att han verkar vara något av en nörd, som bara överlever de många strider han går igenom tack vare sin ”Hazardous Enviroment Suit”, en speciell skyddsdräkt som tydligen är tänkt att användas vid farliga experiment, men som visar sig vara minst lika bra på att stoppa pistolskulor och låta användaren överleva hopp från höga höjder. Hans ikoniska närstridsvapen, kofoten, är kanske inte heller lika tuff som en kniv, en motorsåg eller en biffig knytnäve. Men denna nördighet och avsaknad av traditionell tuffhet kanske är menad som ännu ett sätt för spelaren att identifiera sig med honom, eftersom de flesta som spelar Half-Life är nördar…

Förresten, en humoristisk tolkning av Gordons personlighet finns i Youtube-serien ”Freeman’s Mind”, där man får se spelet spelas igenom emedan man hör hans tankar, som visar sig vara ganska egocentriska och irriterade.

Publicerat av Fredde