En intervju i konsulernas stad

Markera som Oläst fick nyligen möjligheten att intervjua Dennis Gustafsson, tecknaren och författaren bakom serierna om Viktor Kasparsson, som omnämnts tidigare här på bloggen. MsO-skrivarna Fredde och Jönsson mötte Dennis på Ebbas Fik i Kasparssons egen hemstad, Helsingborg, och samtalade med honom om skapandet av karaktären.

Faktum är att många av Kasparssons äventyr hittades på innan karaktären Kasparsson själv. Dennis har, kanske föga förvånande, ett intresse för skräck och kanske mer specifikt den typen av skräck som kommer från författaren H.P. Lovecrafts historier, för att inte tala om rollspelet baserat på dessa, Call of Cthulhu. Det var någonstans i svängen när han höll på med att hitta på äventyr till detta rollspel som idén om övernaturliga deckarmysterier i 20-talets Sverige dök upp, även om det skulle ta ett tag innan det ledde till de serier som nu finns att läsa.

En hel del inspiration och hjälp till serien fick Dennis när han arbetade på Helsingborgs stadsbibliotek. Där kunde han göra efterforskningar i arkiven om hur staden såg ut på den tiden då Kasparssons äventyr utspelar sig, vilka gator och hus som fanns och inte fanns, och så vidare. Han förklarar dock att det kan vara svårt att hitta information om Sveriges historia under just mellankrigstiden, då detta inte tycks vara något väldigt populärt ämne idag. Faktum är att en av motivationerna till att göra serierna var för att få upp folks intresse för just denna period i Sveriges historia och göra den lite mer spännande och intressant. Med detta sagt påpekar Dennis att han inte låter sig vara helt bunden till att serien ska vara hundra procent historiskt korrekt och att han inte gjort extremt ingående research alla gånger, utan hellre tar sig konstnärliga friheter när det kan behövas. Han blev till exempel förvånad över att det faktiskt finns en by som heter Svartmåla, precis som den som förekommer i seriealbumet Skräckens Ängel, även om det riktiga samhället finns långt uppåt Sverige. Han lät därför den exakta platsen för det fiktiva Svartmåla vara ganska vagt definierad.

Den första publicerade serien med Viktor Kasparsson i huvudrollen (”The Last Will”) dök upp 2002 i ett samlingsalbum med andra nordiska serier, och var skriven på engelska då Dennis för tillfället bodde i London. Där fann han mycket intressant stoff bland stadens många bokaffärer, speciellt på deras avdelningar för ockult material. Några andra kortare serier med Kasparsson dök efter det upp lite här och var innan Dennis fick möjligheten att ge ut ett helt album med karaktären, titulerat Viktor Kasparssons Makabra Mysterier. Vid det laget var han dock inte säker på om han skulle få möjligheten att göra flera album, så i detta första försökte han få med ett flertal historier från olika delar av Kasparssons liv, snarare än en första del i en saga som kanske inte skulle få avslutas. I och med det andra albumet, tidigare nämnda Skräckens Ängel, bestämde han sig i stället för att försöka ge ut historierna i kronologisk ordning så som de inträffar under karaktärens liv. Därför utspelar sig det andra albumet före det första. Dennis tycker dock det är viktigt att varje historia är avslutad och att de kan läsas utan någon förförståelse. Det finns en hel del referenser fram och tillbaka mellan Kasparssons äventyr, men dessa är mer tänkta som bonusar för de skarpögda läsare (läs; nördar) som läst tidigare historier, inte som något nödvändigt för att kunna hänga med i handlingen.

Viktor Kasparsson-serierna är ju i grunden skräckhistorier, och Dennis vill helst att de ska vara just skräckinjagande i första hand, helst utan humor men gärna med en gnutta ”svenskt svårmod”. Karaktärerna som förekommer i serierna har därför lika stor chans att skadas eller att rent av dö oavsett om de är centrala för berättelsen eller inte. Det våld som förekommer i serierna är tänkt att vara blodigt, vidrigt och farligt, med en genuin risk för permanenta skador och liknande för alla inblandade. Allt annat än ”underhållningsvåld”. I stället är det tänkt att vara farliga situationer som blir en del av skräckstämningen. Dennis är själv ett stort fan av skräckfilm, men menar att även de bästa skräckfilmerna ofta har något i sig som gör dem mindre bra, och att det därför är svårt att säga vad som egentligen är en genuint bra skräckfilm.

Seriernas distinkta teckningsstil kommer från det faktum att Dennis tidigare arbetat med att rita konceptbilder och storyboards till spel och animation, och därmed har vanan inne att skissa fram sina bilder. Han förklarar att han under serietecknandet ibland måste kämpa med att göra bilderna mindre ”skissiga” och att stilen han använder inte är satt i sten utan ständigt utvecklas och förändras. Ofta ser han bilderna i ett närmast filmiskt perspektiv och menar att den sekventiella konsten ska flöda på samma sätt som i en film. Detsamma kan sägas om skapandet av historierna i sig, dessa hittas till en viss del på allt eftersom, utan någon detaljerad plan till att börja med. Ofta räcker det med en bra titel för att idéerna ska börja komma flödande.

Hur ser då framtiden ut för Kasparsson-serierna? Nästa album, Godnatt Hälsingborg, kommer att innehålla två historier som utspelar sig efter Skräckens Ängel, och Dennis menar att titeln på albumet kan sägas vara symbolisk då det kan bli det sista som utspelar sig i just Helsingborg. Han menar att Kasparsson är mer av en svensk hjälte än en specifikt Helsingborgsk eller skånsk hjälte, och att han troligtvis kan tänkas resa runt i resten av landet i framtida äventyr, och kanske även utomlands. Dennis tror och hoppas (och MsO med honom) att seriemediet är på väg tillbaka i Sverige och att en figur som Viktor Kasparsson inte hade varit möjlig att marknadsföra för bara några år sedan. Förutom Godnatt Hälsingborg planeras ännu två album att ges ut under 2012. Han funderar också på att kanske försöka skriva noveller med karaktären, nu när han fått erfarenhet av att skriva historier och inte bara teckna dem. Faktum är att han har fått en del erbjudanden från folk som vill skriva historier med karaktären, men han skulle snarare föredra om någon annan ville rita de historier han själv skrivit. På frågan om han skulle kunna tänka sig att se Kasparsson på film eller TV svarar han att han i så fall helst vill att det görs av någon kunnig person som redan har visat sig ha talang, inte som någons första projekt.

Som tidigare påpekats har Dennis många färdiga Kasparsson-historier som ligger i lådorna i väntan på att publiceras, så troligtvis kommer vi inte att se det sista av den driftige Hälsingborgaren på ett tag. Och inte av hans skapelse heller!

Publicerat av Fredde och Jönsson