Vem spelar skurken? – Scarecrow

Scarecrow gjorde sin seriedebut 1941, knappt ett år efter att Batmans lite mer kända motståndare Catwoman och Jokern gjorde sina. Med ett smärre undantag under femtiotalet har Dr. Jonathan Crane likt sina tidigare nämnda kollegor dykt upp ganska frekvent i serietidningsvärlden sedan dess. Likt dem har han även genomgått förvånansvärt få förändringar. Hur kommer det då sig att Fågelskrämman ändå är ett ganska okänt kort ibland Batmans ärkefiender för gemene man? Gissningsvis har det att göra med att Scarecrow är en av få skurkar som inte tilläts medverka i TV-serien Batman på 60-talet. På samma sätt användes han inte heller inte i någon av de Batmanfilmer som kom ut på 90-talet och försvann således tillsammans med lite mer obskyra skurkar såsom Mad Hatter och The Eraser.

Med det sagt har Dr Crane medverkat väldigt friskt i de många andra tecknade filmatiseringar av Läderlappen sedan 1968 då hans röst gjordes utav Ted Knight i ett enda avsnitt av TV-serien The Batman/Superman Hour. Knight gör rollen med väldigt gäll och nästan skrikig röst och själva designen på figuren ser mer ut som en en ganska snäll clown än en fågelskrämma. Intressant nog tog de även bort Scarecrows enda gimmick, det vill säga den gas han framställt för att sprida rädsla bland de som andas in den och gav honom istället små ägg fyllda med sömngas. Ägg – fåglar – fågelskrämmor. Det funkar sisådär.

Det tog ca tio år innan Scarecrow skulle få komma tillbaka. Då i den mer populära tecknade serien Challenge of the Superfriends (på svenska kallades den blott för Superhjältar). Här höjdes hans status till en av världens (och galaxens) hemskaste skurkar som en del utav den onda koalitionen Legion of Doom tillsammans med Lex Luthor och Sinestro. Rösten gjordes den här gången utav veteranen Don Messick som visserligen behöll den ljusa tonen men valde att spela honom betydligt lugnare och således mycket mer skrämmande. Designen på figuren hade även uppdaterats så att han snarare liknade en riktig fågelskrämma, vars ansikte och kropp börjat falla samman. Ett stort steg framåt för en karaktär vars hela gimmick är att se läskig ut. När serien bytte namn till Super Powers Team: Galactic Guardians ändrades även röstskådespelaren och designen. Andre Stojka tog över som Scarecrow och beslutet fattades att låta Scarecrow se mer ut som en vanlig människa utklädd till fågelskrämma. Förmodligen mer sanningsenligt men betydligt mindre läskigt. Det hela hjälptes inte av att Stojka lade till sig med en gäll nästan fånig röst och ett lite larvigt maniskt skratt.

Långt senare skulle Scarecrow få delta i den renässans som var Batman: The Animated Series. Hela serien har fått extremt god kritik för sina djupa känslosamma avbildningar av de karaktärer som utgör Batmans galleri utav fiender. Både designmässigt och storymässigt. Tyvärr kunde seriens författare inte riktigt få till en genuint läskig version utav Fågelskrämman utan kämpade med olika designer under seriens gång med blandade resultat. Till en början såg han mest ut som en långsmal man utklädd till en fågelskrämma vilket vi redan sett inte riktigt fungerar. Efter en vända tillbaka till ritbordet gavs han ett ansikte som antydde en djupare ondska under masken tillsammans med en längre och nästan puckelryggad fysik vilket fick honom att likna en riktig fågelskrämma som kommit till liv. Designen fungerade bättre men inte fullständigt. Då Dr Crane faktiskt är en akademiker lät man skådespelaren Henry Polic II göra honom med en brittisk brytning (något som är förvånansvärt brukligt för amerikanska produktioner att göra för karaktärer som skall vara ”intellektuella”). Hans mörka och nedlåtande röst fungerade bra för en skurk men den var knappast läskig. På samma sätt skrevs han ofta på ett ganska humoristiskt sätt i förhållande till sina hantlangare då han var smart och de i regel inte var det. Efter ett tag försvann han från serien för att dyka upp en sista gång som ett skämt i avsnittet Harley’s Holiday. Med detta sagt låg Scarecrow även bakom några av de mer psykologiska lidanden som Batman fick genomgå i serien så karaktären varierade med andra ord stort från fånig till skrämmande. Ett lysande exempel på när det gick helt rätt var i avsnittet Dreams in Darkness.

När Batman: The Animated Series fick en efterlängtad fjärde säsong valde seriens producenter att designa om samtliga karaktärer för att få dem att passa in bättre med studions nya stil samt att försöka rätta till de små fel som originalserien hade. Utav alla karaktärer som gjordes om fick Scarecrow den största förvandlingen. Man beslutade att det inte längre var viktigt att veta huruvida det faktiskt fanns en människa bakom masken och gav honom istället gråaktig hud och en klädstil som påminde om en präst tagen direkt från vilda västern. Egentligen försvann samtliga likheter med en fågelskrämma men i utbyte såg karaktären för första gången genuint läskig ut. De döda ögonen och den avhuggna snaran runt hans hals fick honom att lika ett vandrande lik. Detta kunde dock ha gått helt förlorat om röstskådespelaren inte var rätt så man bad B-kändisen och nördfavoriten Jeffrey Combs ta över. Combs släpiga och känslokalla mörka stämma passade perfekt med den vandrande vålnad som Scarecrow nu blivit. Borta var behovet att visa sin intelligens och samtliga spår av empati. Istället fanns bara en tyst fascination för den rädsla som han skapade hos människorna runt honom. För första gången var Fågelskrämman, vars hela gimmick bygger på rädsla, riktigt skrämmande.

I sina samtliga framträdanden i den svenska dubben utav Batman: The Animated series gjordes Fågelskrämmans röst utav den svenske veteranen inom röstskådespeleri Andreas Nilsson. Han gjorde även rösterna till Ra’s al Ghul, Killer Croc, Two-Face och Batmans trogne betjänt Alfred. För att bara nämna några.

Tanken var att Scarecrow skulle vara huvudskurken i Batman Triumphant, den tilltänkta uppföljaren till Joel Shumachers Batman & Robin men då den filmen var ett sådant kapitalt misslyckande lades dessa planer permanent på is. Bland de skådespelare som tillfrågades om rollen fanns Nicholas Cage, Steve Buscemi och Jeff Goldblum. Först 2005 fick Scarecrow göra sin debut på vita duken i Christopher Nolans spelfilm Batman Begins spelad utav den relativt unge skådespelaren Cillian Murphy. Till skillnad från alla andra versioner fokuserar filmen snarare på Dr Crane än på Scarecrow. Faktum är att han först tar på sig masken när halva filmen har gått och ger sig inte ut i full mundering förrän precis i slutet. Många klagade på det faktum att Scarecrow gick ett tämligen snörpligt öde till mötes i filmens klimax men ingen hade några egentliga klagomål på Murphys skådespelarinsats. Personligen uppskattar jag filmens fokus på Crane snarare än Scarecrow och Murphy lyckades mästerligt porträttera en tanig man som njuter utav att utöva makt på de som är större och mäktigare samt att faktiskt kombinera både skräck och komik. På grund av detta blev Murphys Scarecrow lite av en publikfavorit och tilläts medverka i filmens samtliga uppföljare. Scenerna han medverkar i är aldrig särskilt långa men i The Dark Knight får han åtminstone den stora äran att representerade det kriminella liv som Batmanfans är vana att se i Gotham City. Han är en brottsling som vilken annan som helst men han bär en mask och känner en personlig rivalitet med Gothams maskerade hämnare. Hans snuttar i The Dark Knight Rises kan bäst beskrivas som roliga cameos och lämnar tyvärr inte så mycket att recensera men utöver filmernas huvudkaraktärer är han den ende som medverkat i hela ”Nolantrilogin”. Nämnvärt är även att Nolanversionen av Scarecrow också medverkade i den animerade långfilmen Gotham Knight, vilken utspelar sig mellan Batman Begins och The Dark Knight. Designen i den här versionen är ett mellanting mellan spelfilmernas version och serieversionen och avbildar klart och tydligt en vanlig människa i kostym men kostymen är extremt inspirerad av en riktig fågelskrämma så till den milda grad att han har pinnarna han en gång skulle ha varit upphängd med kvar innanför tyget. Rösten här görs utav röstskådespelarveteranen Corey Burton. Han gör ett bra jobb och gör rösten till sin egen utan att bara imitera Murphy men det mänskliga i rösten i kombination med designen och kopplingen till spelfilmerna gör den mer ondskefull än skrämmande.

Det bör även nämnas att Scarecrow medverkade som en av huvudskurkarna i det kritikerrosade spelet Batman: Arkham Asylum. Masken han traditionellt bär har där designats om så att den även inkluderar en gasmask. Vilket är ganska logiskt när man tänker på det. Crane tar heller aldrig av sig masken, vilket gör honom mer omänsklig och skrämmande. Däremot kan man samla på sig inspelningar av patientintervjuer under spelets gång och således få höra hur Crane blir intervjuad av sina läkare (döpta till Dr Combs och Dr Murphy) och hur de misstänker att Crane egentligen inte är sinnessjuk utan bara totalt utan empati. Rösten i spelet görs utav röstskådespelaren Dino Andrade. Han bjuder på en tolkning som går mångt och mycket i samma spår som Combs med en mörk och släpig röst men Andrade väljer också att nyansera sina repliker för att även lyfta fram karaktärens illvilja. Bitarna med Scarecrow bedömdes som några av de stora höjdpunkterna i spelet av bland andra spelrecensenten Ben ”Yahtzee” Croshaw i sin webbserie Zero Punctuation.

Av rättighetsmässiga skäl sågs Scarecrow inte till i några tecknade TV-serier efter Batman Begins då karaktären var knuten till densamma. Det var först i den grovt humoristiska Batman: the Brave and the Bold som Crane åter fick ikläda sig sin kostym. Framträdandet är, precis som resten av serien, väldigt enkelt och ”straight-forward” och designen är egentligen inget speciellt. De lyckas bra med att få kostymen att se läskig ut och röstskådespelaren Dee Bradley Baker gör ett helt ok jobb. Till största delen håller han rösten lugn och obehaglig men eftersom serien har ett tungt fokus på humor överdriver han också. Absolut inte dåligt men inget sensationellt heller.

Sammanfattningsvis kan man säga att Scarewcrow har klarat sig förhållandevis bra utanför sitt ursprungsmedium. De som lyckats med att bäst avbilda Dr Crane är i min ringa åsikt (och det är den som räknas för det här är min artikel och om du orkat läsa allt detta kan du lika gärna lyssna på den) Jeffrey Combs och Cillian Murphy. Deras tolkningar är väldigt olika men båda tillför något eget till rollen. Illviljan är väldigt tydlig hos Murphy (och även hos Andare som faller in på en snygg tredjeplats) och den rena skära skräcken finns hos Combs. Med det sagt har samtliga röstskådespelare gjort vad de kunnat inom det format de givits. Det är svårt att få en karaktär i ett program som primärt inriktar sig till barn att vara obehaglig och ibland får man helt enkelt välja den mer humoristiska vägen.

Tack till Scott Tipton från comics101 för information och inspiration.

Publicerat av Jönsson