Jag är inte en person som är benägen att tro på konspirationsteorier, men jag gillar ändå att läsa om dem, och ju knasigare de är desto bättre. Det finns konspirationsteorier som är fantasieggande (till exempel kraschade UFO, pyramider på Mars, hemliga sällskap som härskar över världen), de finns de som är roliga (fotbolls-VM 1958 var en bluff, jorden är ihålig, tidigare nämnda hemliga sällskap består av ödlemänniskor, alla gamla domedagsprofetior som inte slagit in), och de finns de som gör en arg (valfri konspirationsteori från rasister, homofober och andra hatgrupper, fast jag brukar inte orka läsa så mycket av dessa). När jag fick höra talas om konspirationsteorin som kallas gang stalking tyckte jag först att den var ganska skoj, men när jag läste mer om den gick jag från att vara road till att bara bli ledsen.
Gang stalking-konspirationsteorin handlar om att vissa personer (kallade ”targeted individuals”) utsätts för någon sorts märklig psykologisk krigsföring. Enligt teorin ägnar sig hundratals, kanske till och med tusentals, människor åt att förfölja, övervaka och subtilt terrorisera dessa enstaka personer överallt, hela tiden. Anledningen till denna förföljelse verkar vara oklar, de som hävdar att gang stalking existerar brukar bara ge vaga förklaringar om att ”offren” är personer som någon obestämd auktoritet anser är obekväma, att det rör sig om någon sorts psykologiskt experiment, eller att förföljarna (vilka tydligen kan vara vem som helst) bara är ”onda” på något vis. Konspirationsteoretikerna verkar inte vara så värst intresserade av anledningen till den påstådda förföljelsen, utan fokuserar hellre på att lista massvis med tecken på att man är förföljd. Detta verkar kunna vara i princip vad som helst. Folk som tittar på en konstigt, eller som inte tittar på en alls. Folk som går för fort eller för långsamt. Bilar som är parkerade där de inte brukar vara. Sophämtning som görs lite för tidigt. Föremål i huset som ligger på ställen där man inte minns att man la dem. Alla former av problem som ”targeted individuals” råkar ut för skylls på förföljarnas konspiration. Har du svårt att hitta jobb? Fungerar inte din TV? Är kön i mataffären för lång? Då är det för att du råkat ut för gang stalking.
Likt många andra konspirationsteorier är gang stalking till en viss del baserad på verkligheten. Det finns ju människor som har blivit förföljda i verkligheten av olika anledningar (det typiska exemplet är kvinnor som förföljs av före detta pojkvänner eller andra otrevliga typer), och mobbning förekommer både bland barn och vuxna. Skillnaden är att det då ofta finns någon uppenbar anledning till förföljelsen, och att det inte rör sig om hundratals personer som förföljer en enskild människa. Tecknen på förföljelse brukar också vara något mer uppenbara än felparkerade bilar eller en tavla som blivit lite sned.
Som sagt, när jag först hörde talas om gang stalking fann jag det ganska fånigt, för att inte tala om oerhört självgott. Konspirationsteoretikerna hävdar naturligtvis att de själva är utsatta för denna förföljelse, och det tycktes som att de gärna ville se sig själva som speciella, som personer som är så viktiga eller farliga att de är de centrala offren i en enorm konspiration. Men allt eftersom jag läste mer om det insåg jag att hela gang stalking-konceptet verkar vara fött ur genuin paranoid schizofreni, att de flesta av de självutnämnda ”targeted individuals” egentligen är i behov av psykisk hjälp. Det är en konspirationsteori som grundar sig i att alla är ute efter en, och att allting, precis allting, är ett tecken på förföljelse. Ju mer jag läste av konspirationsteoretikernas argument, ju mer gick det från att vara en löjlig saga till att vara en skrämmande inblick i hjärnan på människor som är sjuka, människor som är vettskrämda, människor som inte kan hantera verkligheten utan bara ser fler och fler tecken på att alla andra är fiender. Det finns nog liknande grunder till andra konspirationsteorier, men i gang stalking är det så uppenbart, så naket, så ofrånkomligt. Det finns inga marsianer att skratta åt, inga tecken på att det skulle vara ett skämt eller försök att tjäna pengar, det finns bara paranoida människor att tycka synd om.
Och det värsta är att teorin verkar vara populär ute på internet. Det tycks som att massvis med psykiskt sjuka individer kommunicerar med varandra via bloggar och forum och bekräftar varandras hjärnspöken, vilket säkert inte är särskilt bra för deras hälsa. I stället för att få den hjälp de behöver dras de bara djupare ner i sina vanföreställningar. Internet har säkert varit till nytta för många, ett sätt att få veta att man inte är ensam om sina problem, ett sätt att kunna hitta likasinnade och känna sig delaktig och omtyckt i stället för utstött och konstig. Men när det gäller sinnessjuka är det nog inte alla gånger så bra att prata med likasinnade. Gang stalking-konspirationsteorin är för mig ett av de mest uppenbara tecknen på den mörka baksidan av internets kommunikationsmöjligheter, för att inte tala om en symbol för att konspirationsteorier inte bara är komedi, utan ibland även tragedi.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 