Går det att försvara The Star Wars Holiday Special?

Nej, det gör det inte.

För de läsare som inte vet vad rubriken syftar på kan jag berätta att The Star Wars Holiday Special var ett cirka en och en halv timme långt TV-program som sändes i november 1978 (vilket kan tyckas konstigt med tanke på att det åtminstone verkar ha tänkts vara ett julprogram), alltså ungefär ett år efter att den första Star Wars-filmen gått upp på biograferna. Programmet lär också ha sänts åtminstone en gång i Sverige under namnet Stjärnornas Krig och Fred (kanske ett fall för Märkliga-översättnings-teatern?). I programmet medverkar ett flertal av huvudrollsinnehavarna från filmen, och programmets handling utspelar sig på Chewbaccas hemplanet Kashyyyk, där den hårige wookieens lika håriga släktingar oroligt väntar på att han ska komma hem och fira den jul-liknande högtidsdagen Life Day. Programmet har genom åren blivit minst sagt ökänt bland Star Wars-nördar, och även fast det aldrig officiellt gets ut som hemvideo finns det ett antal suddiga inspelningar av det som cirkulerat runt bland nördarna. Nu för tiden finns det naturligtvis att ladda ner både här och där på internet, så trots att samtliga medverkande i programmet troligtvis vill att det glöms bort kan det ständigt få nya tittare som förfasar sig över det. Ingående kritik och sågningar av The Star Wars Holiday Special finns det massor av, vid det här laget är det lite som att skjuta fisk i en tunna. Därför fick jag för mig att jag, när jag nu denna jul till slut sett detta omtalade program, skulle försöka ge mig på någon typ av försvar av det bara för att chockera andra Star Wars-nördar. Men efter att ha tänkt efter lite har jag kommit fram till att det inte går att försvara programmet oavsett vilken infallsvinkel man försöker.

Som Star Wars-historia är The Star Wars Holiday Special undermålig. Så gott som hela handlingen utspelar sig i ett hus på Kashyyyk, där Chewbaccas fru Malla, pappa Itchy och son Lumpy går runt och oroar sig över släktingen. Då och då försöker de kontakta någon av Chewies polare (alltså Luke och Leia) via videotelefon, eller fördriver tiden med att lyssna på musik eller titta på TV (rymd-TV!). Det de ser på TV är i sig små historier som ofta bara väldigt vagt har något med Star Wars att göra. Det är just det som är det stora problemet med hela programmet. Star Wars är action och äventyr med storslagna specialeffekter, resor till nya ställen och nya spännande händelser som staplas på varandra. The Star Wars Holiday Special är i jämförelse knappast spännande alls. Wookieerna går bara runt och brummar till varandra (att göra ett program där huvudkaraktärerna bara kan kommunicera genom djurliknande läten var inte så lyckat) i samma halvsnygga kuliss hela tiden, och det små scener de tittar på är inte ett dugg bättre, trots andra bakgrunder. Här får man se den hjältemodige rymdriddaren Luke Skywalker… som sitter och reparerar sitt rymdskepp och gnäller på R2D2. Den handlingskraftiga rymdprinsessan Leia står vid ett bord och ser lite irriterad ut när C-3PO översätter wookieespråket för henne trots att hon verkar fatta ungefär vad wookieerna menar. Det görs vissa tafatta försök att ingjuta lite Star Wars-action och spänning i programmet, främst genom att man få se Chewbacca och Han Solo sitta i en cockpit och trycka på knappar samtidigt som diverse återanvända rymdstridsklipp från Star Wars-filmen spelas upp, och ett besök i wookieehuset av några ondskefulla rymdimperiesoldater som… har sönder Lumpys gosedjur! Dessa försök gör dock bara att resten av programmet känns om möjligt ännu tråkigare, och att man önskar att man tittade på en Star Wars-film i stället.

En ljusglimt i tristessen är i alla fall den korta tecknade film som Lumpy tittar på, en film som handlar om när Luke, Han och Chewbacca beger sig till en planet på jakt efter en mäktig artefakt. Jag skulle inte säga att animationerna i denna filmsnutt är direkt genomusla, men det krävs nog ett visst sinnelag för att man ska uppskatta karaktärsdesignen. Personligen är jag dock villig att förlåta eventuella brister i detta inslag då det faktiskt innehåller allt det som resten av programmet saknar, allt det som man associerar med Star Wars. Här finns rymdskepp, märkliga platser, farliga monster, jakter, strålpistolstrider och en åtminstone någorlunda rolig humor. Jag skulle till och med kunna sträcka mig till att föreslå att om denna tecknade film var den första i en tecknad Star Wars-TV-serie så hade den nog haft möjlighet att bli en favorit bland Star Wars-nördar. Men kanske är det bara för att den är instoppad i mitten av en i övrigt undermålig produkt som den tecknade biten inger illusionen av att vara bra. Nåja, om inget annat så introducerade den i alla fall nördfavoriten Boba Fett.

The Star Wars Holiday Special fungerar alltså inte alls som Star Wars-historia. Men tanken verkar ha varit att det skulle vara en typ av varietéprogram, alltså en blandning av sketcher, musik och andra små inslag med diverse olika gästartister. Om man skulle bortse helt och hållet från Star Wars-temat, om programmet hade hetat typ ”De håriga utomjordingarnas julfirande”, skulle det i så fall kunna tänkas vara underhållande för folk som gillar varieté? Nej, det går inte heller. Undertecknad hade faktiskt tittat på en genuint bra varietéföreställning bara några dagar innan han såg The Star Wars Holiday Special, och jag har även sett diverse andra liknande program innan dess som alla har högre kvalitet. Jag vågar mig nog inte ge mig på att recensera musikframträdandena då jag inte är speciellt kunnig inom detta område, och då åtminstone en av artisterna, Jefferson Starship, lär vara ett någorlunda klassiskt rockband. Det enda jag kan säga om musiken är att den gör att programmet är allt annat än tidlöst (till skillnad från Star Wars-filmerna), och att det kändes en smula bisarrt att se självaste prinsessan Leia stämma upp i en sentimental sång på slutet till tonerna av John Williams Star Wars-musik. Jag kan dock inte vara lika skoningsfull när det gäller de små sketcherna i programmet, då dessa som bäst bara har en antydan om att de är tänkta att vara roliga (Malla försöker laga mat men kan inte hålla takten med den fyrarmade matlagningsprogramledaren), och som sämst inte verkar utmynna i någon särskild poäng alls (Lumpy tittar på en instruktionsvideo där en människolik robot hela tiden råkar ut för tekniska problem och till slut kollapsar). Det finns också åtminstone ett dansinslag i programmet, men det är så kort att det inte hinner bli intressant. Så om man skulle vara helt ointresserad av Star Wars och bara vill se lite roliga sketcher, musik och dans så är The Star Wars Holiday Special ändå något som gör en besviken, även om man kanske kan säga att det åtminstone är en aning bättre som varieté än som Star Wars-historia. Till allt detta kan läggas att det inte heller är något program som ger julstämning. Jultemat omnämns knappt alls, förutom några ”happy Life Day!” då och då. Wookieerna har ingen julgran, inga inslagna julklappar, och de tittar inte på något som kan likna julprogram, så The Star Wars Holiday Special kan i princip ses när som helst på året om man nu känner sig tvungen att titta på det.

Mitt försök att försvara detta märkliga program misslyckades alltså fullständigt. Det bästa jag kan göra är att nämna vissa små ljusglimtar. Wookieekostymerna är faktiskt ganska bra (men mycket annan sminkning, speciellt på Luke, är av ganska dålig kvalitet). Det tecknade inslaget är, som tidigare beskrivits, hyfsat. De inklippta rymdstriderna från Star Wars-filmen är lika snygga som de var i originalet, det kan inget ta ifrån dem. Diverse minnesvärda saker introducerades till Star Wars-kanon, såsom planeten Kashyyyk och prisjägaren Boba Fett. Och personligen fann jag något smått rörande i att se Han Solo krama sin gode vän Chewbacca, fast det var kanske bara programmet som brutit ner mig vid det laget. Dessa små saker är dock inte nog för att jag med gott samvete kan säga något mer positivt om The Star Wars Holiday Special än ”det är ett dåligt Star Wars-program och ett medelmåttigt varietéprogram”. Men glad Life Day i alla fall, kära läsare!

Publicerat av Fredde